Gryning

Gryning

lördag 3 maj 2014

Uti någons hage


Efter att jag inväntat soluppgången vid viltvattnet inte långt från Östra Vingåkers kyrka, begav jag mig mot Glopphälla. Vid kyrkan mötte jag en nyvaken frusen man som var på väg att hämta tidningen. Han var bekymrad för sitt plommonträd. Det stod i full blomning nu och så hade det blivit så här svår nattfrost. Det bådade inte gott för skörden om frosten tog blommorna och kanske också skadade de spädaste kvistarna.

Jag kom till Glopphälla och såg att en av de gamla beteshagarna stod öppen. Vid tidigare promenader har jag fått stå utanför och nöja mig med titta på ekarna på avstånd men nu öppnades nya möjligheter. Utan att tveka knallade jag in och lät sen kameran få allt den pekade på.





Sedan jag åter kommit ut på vägen fortsatte jag tillbaka mot staden. Vid Genne fick jag ett nytt infall och valde att gå leden längs Backasjön bort mot Backa gård.

Det finns gott om skarvar här i sjöarna. De är inte populära. Dessa fåglar äter mycket fisk och den enorma tillväxt av arten som skett de senaste tre decennierna har redan satt spår i de naturliga bestånden av småfisk och uppväxande större arter. Äts det mycket så blir det också mycket som ska ut efteråt. Skarvarnas avföring är frätande och dödar de träd de bygger bo i och vegetationen under dem.

Vid Backa gård hade man också oönskat besök. Jag pratade för en tid sedan med gårdens bonde om de bökskador och betningsskador som vildsvinen och hjortarna åstadkommer. Han kände sig maktlös. Hjortarna går ju ända fram till köksfönstret, sa han. Igår var de inte långt från hans hus.


Jag har ju inga egna marker att leva av men jag förstår att det känns svårt för honom att veta att han som markägare och bonde tvingas ta kostnaderna och förlusterna och samtidigt stå utan reella möjligheter att förhindra det. År efter år föder sig otaliga djur han inte vill ha varje dag och natt på ägorna. De betar ned hans säd och vallar samt bökar sönder hans åkrar och beteshagar. Sånt måste fresta på tålamodet. Jag tycker hjortarna är vackra att se på och det gör nog han också men skönheten har ett pris som kan mätas i extra arbete, ökade utgifter och minskade intäkter och det är han som får stå för kalaset medan vi andra njuter av det.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Jag tycker att det inte borde vara så vårt att lägga ut nåt magmedel till skarvarna så att deras bajs inte blir så frätande. Sen undrar jag om du inte menar "oönskat besök" vid Backa gård? Snygg bild på skarven och hjortarna men jag förstår bonden. Hos oss börjar vildsvinen bli lite väl närgångna de har en stig på vår tomt.

BeBest sa...

Jo du har rätt jag ska ändra det!

Skarvarna brukar vara svåra att komma nära inpå men just där ligger ett träd ute i vattnet. Skarvarna verkar hålla utkiken ut mot sjön men inte bry sig om vad som smyger i buskarna bakom vassen. Den ny leden runt Backasjön stryker intill stranden och det fanns en lucka som jag kunde utnyttja för att få fotot. Av alla försöken blev den här det enda dugliga fotot.

Skicka en kommentar