Gryning

Gryning

tisdag 3 juni 2014

Bevingat


Mot sena eftermiddan började jag fundera på om jag inte skulle försöka fresta på högerbenet och foten med en lätt promenad trots allt. Vart skulle jag då gå? Vad ville jag försöka få med mig något foto av? Svaret på fotofrågan var insekter och blommor och då måste promenaden rimligen gå till något lättåtkomligt ställe med lä för vinden och solvärme. En sån plats som även kunde bjuda på blommor fanns det flera av och jag lade upp en inte alltför lång rutt som kunde avbrytas om det började kännas mer besvärligt i knäet eller fotleden än jag ville utsätta dem för.

Första anhalt blev ängen där jag ofta ser rådjur och harar. Där finns flera vindskyddade ställen som eftermiddagssolen värmer upp och insekterna trivs på. Det flög fjärilar över gräset, mest blåvingar men även andra sorter. Solen hade lyckats väl med sitt jobb och insekterna var på alerten. Jag kom dem inte nära nog för att få det foto jag ville åt. Det blev lite fjäril och mycket gräs. Blev jag för påträngande gjorde de som den här puktörneblåvingen.




Intill stigen runt ängen växte grässtjärnblommor. De anses i sin helhet vara giftiga.

En liten insekt, vars namn jag ännu inte vet, landade på ett grässtrå. Jag tänkte att går det att få ett foto av den, så går det, sen försökte jag.
Nu vet jag vilken insekt jag fotograferat: Jag frågade Naturhistoriska riksmuseet och fick detta svar:

Hej Börje! Det är en skogskackerlacka.
/ Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog

Stigen ledde in i skogen och där fick jag se en allmän ängsmätare. Hanen har yviga antenner. Honans är mera trådlika.

I skogsbrynet hittade jag nästa blåa fjäril, en tosteblåvinge. Den arten brukar visa sig ungefär samtidigt med de första vitsipporna. Det märktes på den här att den varit med en tid och att livet varit slitsamt. Den vinge som inte syns på detta foto var trasig.

På andra sidan skogsbrynet fanns nästa äng och där hade en del prästkragar slagit ut. På en lurade en skinnbagge, Purpurbärfis, Carpocoris purpureipennis. De lever på vätska från växter.

Den här ängen intill Luvsjön är inte lika vindskyddad och det medförde att även om det fanns många vackra insekter i luften eller på blommor och grässtrån, så gungade de för vindpustarna. Det blev svårt att fotografera dem, så jag vände hemåt och gick mot ängen intill Duveholmssjön. Delar av den kunde tänkas ligga i lä. Solen hade börjat gå lågt och skuggorna var långa. 

Vill man fotografera småkryp av olika slag får man se upp med var man har sin egen skugga. De varska fjärilarna skyggar för den men även för mörka siluetter mot himlen. Här höll sig många insekter lågt i gräset, därför jag såg dem oftast först då de flydde fältet. De flög som regel inte så långt bort, så jag kunde följa efter och med lite tur även få ett foto av dem. 

Här är två dekorativa mätarfjärilar. Först en liten buskmätare och sen en backmätare. De är inte så stora och håller sig gärna dolda i gräset på dagen.


Med tiden kom jag hem och benet klagade inte värre än jag väntat, så det kunde jag stå ut med. Jag hade ju själv ställt till det, så någon synd om mig var det inte.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Åter en hoper med fina insektsbilder! Bilderna på silverblåvingen är speciellt fina och flygbilden rolig. Kul att du fick svar om skogskackerlackan, den vill man kanske inte få med sig hem av misstag! I går kväll hade jag sällskap av en stor nattfjäril, den ville sova på min kudde. Jag var för trött för att orka titta närmare på den. Kanske är den kvar, ska kolla senare.

BeBest sa...

Tack Du! :-)
Åter bekräftas vad jag tidigare sagt om fjärilar och trädgårdens vackraste blomma. ;-)
Jag vet inte om skogskackerlackan är så vanlig i bostäder. Det är en miljö den inte trivs så bra i.

Skicka en kommentar