Gryning

Gryning

fredag 13 juni 2014

Det gick vind över ängarna


Gårdagen var rätt blåsig. Det var kanske inte så stark vind men den var byig och envis. Mot kvällen lugnade den sig dock en aning. Redan på förmiddagen var jag dock ute. Jag hade slut på en blodtrycksmedicin och skulle till apoteket. Min väg dit gick förbi en liten nyponros. Dem är jag svag för. 

Mot kvällen gick jag åter ut med kameran. Tanken var att söka platser med lä och solvärme. Där borde det finnas insekter och och då främst färglada fjärilar. Det kommer fram nya arter mest varje dag nu. En fjäril jag såg redan i söndags fanns det nu många av. Det är pärlgräsfjärilen jag tänker på nu och ville åt igår. Det är en liten vacker juvel som kvickt tar sig fram mellan blad och grässtrån men endast vilar helt kort om den sätter sig. Då gäller det att vara med. Jag såg den alltså men jag fick inte de foton jag ville ha.  Där får sökandet fortsätta.

Det finns fler fjärilar som håller sig i lågt i gräset. En art som flyger någon vecka till kallas skogsvisslare. Jag har nog visat ett foto av den tidigare men då kände jag inte till artnamnet. Det hittade jag av en slump då jag letade efter en annan arts namn. Så här anspråkslös ser skogsvisslaren ut.

Då jag sökt av första platsen och sett men inte fått bra foton av vare sig blåvingar eller pärlgräsfjärilar gick jag till nästa möjliga ställe. Då kom jag att promenera förbi en plats där det vid någon nyligen passerad störtskur har runnit fram mycket vatten ur bergets sprickor och vidare utför skrevorna. Kvar finns nu endast spåren men de kommer säkert att försvinna under sommaren, för jag har inte sett det här uttorkade och tillfälliga vattenfallet tidigare. Synd att jag inte var där medan vattnet rann.

Åter såg jag pärlgräsfjärilar men de ville inte vänta på mig och min kamera. Jag hittade flera ställen med lä men de låg för det mesta i skugga och det fanns platser med sol där vinden drog fram. Det gällde alltså att finna kompromissen: Var fanns tillräckligt med lä och sol för att fjärilarna skulle våga sig fram ur sina gömslen nere i gräset. Jag fann nog en passande plats, för där passerade flera arter men de ville inte stanna just där jag väntade. Det här gulbrokiga slåtterflyet var dock inte omöjligt att smyga sig på. Fjärilen är tecknad med streck i tebruna färger på vingarnas insidor medan utsidan har en mer gulbeige grund med nougatbruna fläckar.

Skuggorna började bli långa och det gjorde det svårt att närma sig fjärilarna. Skuggan skvallrade, även om jag försökte undvika att den skull falla över just den plats där de befann sig. De uppfattade skuggans rörelse och anade att faran var på väg mot dem. Jag gav upp och insåg att denna kväll var det inte de färgglada fjärilarnas afton. För några dagar sedan skrev jag att jag nu troligen var färdig med blåvingarna. Det är jag nog inte trots allt. Jag såg en poseringsvillig silverblåvinge i går kväll då jag var på väg hem ...

Den lilla blå fjärilen på hundäxingen räddade hela dagen! Mer än så behöver jag inte för att känna mig lycklig för en stund.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Ja, tänk! Att en lite blå fjäril kan göra ens dag! Men det förstår jag fuller väl av det foto du tog, så stilrent och sommarlugnt; grönt och blått, himlens och markens sommarfärger.

Många små fjärilar är ju ganska oansenliga men tål en närmare titt. Slåtterflyet var nytt för mig, vackert höstfärgat. Här är inte fjärilsväder, snart regn igen.

BeBest sa...

Bägge de här små bruna fjärilarna är nya för mig också. Av gamla fotot har jag sett att slåtterflyet kommit med på bild förra året men då inte kunnat identifieras men nu kunde ske.
Det börjar bli dags att söka pärlemorfjärilar och andra större fjärilar också. Jag tror mig ha sett en stor mörk sak som kan vara Amiral eller Sorgmantel. Den flög förbi på håll så jag kunde inte identifiera den men det ska nog gå om jag hittar den igen. DEn nya kameran ger mig väldigt bra möjligheter även om jag inte kan fylla hela bilden med fjärilen. Så nära kommer jag dem inte.

Skicka en kommentar