Gryning

Gryning

lördag 14 juni 2014

Med vinden emot sig


Igår var det mulet och rätt blåsigt här. Det regnade också men åskan man utlovat höll sig borta. Blåsiga dagar har man inte så många alternativ om man vill fotografera: Antingen stannar man inne och försöker hitta något motiv där, eller så går man ut och riktar in sig på sånt som vinden inte flyttar på.

Mot kvällen mojnade blåsten något. Jag chansade på att det skulle gå att hitta något, om jag bara kunde finna lä. Det var svårt. Vyerna hade behövt mycket mera ljus för att bli snygga och fjärilarna vägrade flyga. Djupt i gräset tryckte de och var svåra att hitta. När så en sotmätare vågade visa sig blev det fart på gubben och kameran fick träda i aktion. Dessvärre var även vinden intresserad av att vara med i leken och ruskade ständigt om fjärilens vingar. Sotmätaren insåg att det var för mycket drag där den satt och försvann djupare in i vegetationen utan att jag fått den knivskarpa bild jag ville åt.

Det fanns en del ljusare nattflygande fjärilar som började röra på sig. En dyster fältmätare, ja den heter faktiskt så, landade mellan hjulspåren på vägen. Där i lä intill skogsbrynet var det tillfälligtvis något lugnare vindförhållanden.

Inne i ett buskage fick jag se den här ljusa fjärilen. Det är en blekgul lövmätare.

Alla dessa mätare är små och får plats på ytan av en femkrona. Idag får vi än värre nordan över oss men slipper molnen. Fotografera insekter känns inte aktuellt.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

De där små som gömmer sig tycker jag är svåra att få bra bilder på så du har lyckats bra. Jag tror att det är din nedersta som jag satt igår och såg på gamla bilder, men jag hade kämpat hårt och misslyckats. Den dystra är ju riktigt dekorativ! Här blåser det rejält idag.

BeBest sa...

Som vanligt försöker jag komma så nära fjärilen som möjligt. Sen är det endast mitti sökfältet som kameran ska läsa av bilden och ytan den läser in och sätter fokus efter ska vara minsta möjliga. Då kommer inte bakgrunden att störa varken kamerans beräkningar eller bli speciellt skarp. Fokuserar man och ställer in alla värden manuellt är det en annan sak men jag gör inte så.
Sen tar jag fotona med serieexponering, kanske 10 exponeringar i ett kör Bland dessa väljer jag, när jag kommit hem och ser i datorn hur det blivit, ut den bästa att jobba vidare med.
Efter varje serie närmar jag mig insekten en liten bit och gör om proceduren till fjärilen fått se nog av mig och flyr fältet.
Den här metoden använder jag i princip till allt som rör sig. Serien blir kort om det är ett lätt åtkomligt eller vanligt förekommande motiv men är det känsligt och handlar om en ny art för mig brassar jag på med många bilder.
Samma om det blåser. Ibland gungar fjärilen in perfekt i fokus, ibland totalt ur, men blir en bild av 50 bra så räcker ju det. Än har jag inte fyllt mitt minneskort, 16GB, på en fotopromenad.

Skicka en kommentar