Gryning

Gryning

tisdag 24 juni 2014

Midsommarfiske i Idre 2014 - Dag 2


Väl utsövd efter gårdagsdygnets övningar gav jag mig åter av mot vattenfallet i Grövlan. Gårdagskvällen hade varit snål med ljuset men nu strålade solen rakt mot forsen.

Det är ett kristallklart vatten som tar språnget utför.

Jag fortsatte upp mot Grövelsjön. Den platsen ville solen inte lysa på fast det var midsommarafton. Vinden låg på hårt från Norge och det kom snöflingor tillsammans med regnet. Intill bilparkeringen fann jag ett av vädrens makter hårt prövat träd. Då jag en gång för länge sedan gjorde lumpen kallade man den sortens förvridna och krokiga trädformer för saxofonbjörkar.

Av vyerna blev det inte mycket att visa. Kamerans lins stänktes snabbt ner av regnet. Jag for tillbaka och ämnade bege mig till Stuphån, för blev det bara lite sol kunde det finnas möjligheter att få en harr där. Intill vägen försökte en trana hitta något att äta. Den rostbruna färgen på ryggen kommer sig av att den ofta vistas och söker föda föda vid myrar med järnhaltigt vatten och tranan använder det rostfärgade bottenslammet som ett slags kamouflage.

Jag tog mig sakta upp till den plats jag brukar ställa bilen på och följde markeringen för naturreservatet för att komma ner till Stuphån. Jag hoppades hitta den vackra blombägarlaven i år igen men såg den inte. Kanske står inte den laven och ryser blodröd varje sommar. Däremot återsåg jag en annan fjolårsbekantskap.

Solen visade sig då och då men molnen var kvicka att täta till luckorna och skickade på lite regn som straff. Nere vid hån hittade jag ett vackert bestånd av röd mossa.

Jag behövde bara lyfta blicken så såg jag platsen jag ämnade stanna en stund vid.

Väl där såg jag tillbaka.

En liten harr fick jag och jag hoppas den drar lärdom av den gjorda erfarenheten. Den får gärna växa på sig några tum till. 

Vädret växlade snabbt mellan sol, regn samt enstaka snöflinor och frysta regndroppar men vinden höll i och skickade vindby på vindby ut över vattnet. Jag satt i lä bakom ett träd men någon kaffeeld vågade jag inte göra, inte i den blåsten! Jag kände mig efter en stunds fiske, vila och fotograferande mogen att återvända till bilen. 

På många ställen blommade skogsstjärnor. Som lekman ser man det kanske inte direkt men den gode Linné satt och räknade ståndare och pistiller och andra relevanta kännetecken och när han räknat klart sa han att duvkullan, som denna blomma också kallas, ska räknas till vivornas släkte.

Träd växer, blir stora, mognar och en dag fäller vinden dem. Sen ligger de och mängder av nedbrytande organismer flyttar in för att återföra näringen till marken igen. Det tar sin tid men det blir väl gjort och vackra former exponeras under hand. Den här rotflätan är ett exempel på det. Vad är det för filur som tittar fram där inne i skuggan?

Jag har länge försökt få ett foto av fjällmosaiksländan, Aeshna caerulea. Den tillhör de sländor som tycks kunna flyga i evighet. Det gör det svårt att fånga dem på bild. Inte trodde jag att det var möjligt att råka på en sån trollslända under de väderförhållanden som då rådde men där på vägen tillbaka mot bilen fanns trollsländan och vägrade utmana vindens krafter!

Redan under gårdagen såg jag renar vid Vassbo. De fanns kvar och flockens ledare visade gärna upp sig. Det är en stadig bit som man inte vill ha något otalt med, om han är på det humöret, eller för den delen köra på med bilen.

Kvällen ägnades åt en fotbollsmatch på tv. 

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ingen direkt fiskelycka ännu men du bjuder på väldigt fina bilder! / Monika

BeBest sa...

Nej fiskelyckan var inte mycket att yvas över så här långt men jag kunde kompensera mig med många fototillfällen istället och resultatet av kamerans jobb är jag nöjd med.

baraenbildavmig sa...

Ja, du kan verkligen vara nöjd med fotoskörden! Bärnstensvattenbilden tilltalar mig mycket, verkligen kristallklart vatten! Renen såg lite maläten ut, men hornen är vackra.
Tänk att du skulle hitta sländan där du minst anade det, roligt!

BeBest sa...

Renen håller väl på att släppa från sig vinterpälsen nu men så som vädret var gjorde det kanske inte så mycket om den fick sitta kvar några dagar till.
Förra året såg jag många sländor på den vägen men de var skygga och den lilla kamerans optik räckte inte till för att få bra foton av dem på långt håll. Nu hade jag den nya kameran. Eftersom den här sländan inte ville flyga undan, försökte jag mig på att ta ett makrofoto av sländans huvud men det gick inte så bra. Sländan vred hela tiden oroligt på sig så kameran hittade inte rätt fokus.

Skicka en kommentar