Gryning

Gryning

måndag 14 juli 2014

Ibland har man tur


I söndags hade jag inget att visa eller trevligt att berätta om men kom på att jag nog skulle gå ut för att samla idéer och bilder. Jag ville inte överanstränga högerfoten men en promenad i sakta mak förbi Backa gård och genom skogen skulle den få tåla. 

Vädret var blåsigt. Några insekter räknade jag inte med att få foton av men kanske gick det att hitta en vacker vy. Medan jag nu funderade kring detta, mindes jag att vid den här tiden förra året hade jag hittat skogsknipprot. Månne den blommade i år också? Det gjorde den men blomstänglarna var utsatta för vindbyarna och mina foton tagna utan stativ blev inte bra. Sent på eftermiddan var jag åter där i dunklet under träden och tog ännu en mängd foton fast nu med kameran på stativet. Denna gång blev inte blommornas färger så som jag ville ha dem, så åter gick en bunt bilder i papperskorgen.

Nåväl, jag traskade iväg mot Backa gård men stannade till vid ån.

Solen och molnen var inte helt sams om hur ljuset skulle spridas över landskapet och vyerna blev inte särskilt granna. Det gick i alla fall att se de böljande åkrarna.

Vid Hovmanstorp kom en skalbagge mig till mötes. Jag tog några bilder på den. Idag har jag fått fram att det var en asbagge, Silpha tristis, som jag mött. Ska man ta det som ett omen?

Jag spanade åt alla håll för att se ifall någon fjäril vågade flyga över långgräset. Det fanns något som rörde sig där. Det såg ut att vara en viftande svans och ibland stack det upp horn.

Det visade sig vara två unga ljusa dovhjortar som låg där. När de fått klart för sig att de var upptäckta knallade de upp och ställde sig inne i skogsbrynet.

Det fanns ytterligare en hjort, en mörkare sort, på plats inne bland träden och nu ville även den ta en titt på mig.

Jag fortsatte förbi stället med backnejlikorna men inte heller där flög några insekter. Vinden var tydligen för svår.

I morse hade vinden mojnat betydligt och det fanns solsken åtminstone stundtals. Jag tänkte passa på att göra ett nytt försök med orkidéerna. Nu flög även insekterna och jag kunde inte låta bli att ta en serie foton av den mindre tåtelsmygaren, Thymelicus lineola.

Fortfarande försökte vinden ruska om skogsknipproten, Epipactis helleborine, men nu hade jag såväl stativ som bra ljus och det gick att försiktigt begränsa blommornas viftande.
Nöjd med resultatet traskade jag hemåt. Då fick jag helt oväntat en bonus! Där satt en tistelfjäril , Vanessa cardui, i gräset.

 Ibland har man tur!

4 kommentarer:

Märit i Mariehem sa...

Nu försvann min kommentar igen! Som vanligt glömde jag att kopiera den...

Nu blev jag litet avundsjuk över att du hittat Skogsknipprot. Den har jag aldrig sett. Förekomnmer nog aldrig i Jämtland. Däremot finns Kärrknipprot i Storsjöområdet.
Har varit på många orkidésökningar. Den mest minnesvärda är nog när jag råkade hitta Myggblomster på en myr som var gräsbevuxen. Vi hade läst att någon hade sett Myggblomster där på 60-talet. Det var bara det att myren var ett par kilometer lång och nästan lika bred och vi visste inte var vi skulle leta. När jag hittade några ex längst ute i en dyig vattenhåla, så var den späda växten så liten, ca 5 cm hög, så det var ingen idé ens att försöka studera själva blomman. Min kompis la sig ner i blötan och fotograferade, men de fotona misslyckades tyvärr på något vis. Det var långt före digitalkamerans tid. För att spara litet pengar hade han laddat någon sorts egen film, som fick vita ränder överallt.
Men minnet lever i alla fall!
Att mina ögon upptäckte den minimala växten berodde på dess ljusgröna färg, som avvek från annan växtlighet,

BeBest sa...

Ja såna expeditioner kan sätta djupa spår i minnet. Jag har i min tur inte hittat kärrknipprot. Ska vi byta avundsjuka? :-)

Skogsknipprot är kanske inte en växt man tror ska finnas inom ett gammalt stadsplanerat område men den här lilla kolonin av orkidéer växer på ett ställe där man fyllt upp med tippningsmassor från gamla byggen eller mark och vägplaneringar. Faktum är att skogsknipproten gillar den typen av ruderatmark men även kanter intill större och mindre körvägar och järnvägar.
I skogen föredrar den lätt fuktig, mullrik och kalkhaltig jord samt omväxlande sol och skugga. Skogsknipprot finns inte överallt men där den trivs kan den bilda små kolonier.
http://linnaeus.nrm.se/flora/mono/orchida/epipa/epiphel.html

baraenbildavmig sa...

Otroligt vackra fjärilsbilder! Du har verkligen utvecklat din fototeknik. Jag förstår att du gjorde flera försök mes skogsknipproten, en så vacker blomma! Den har jag aldrig sett eller ens hört talas om. Åbilden: vackert med krusningarna och speglingarna. Skalbaggar överraskar i närbild, den här med sina ränder på skölden och de fina spröten. Om några dagar köper jag en insektsbok till sommarflickan så att jag och hon får ut och leta efter skalbaggar och annat trevligt. Bilden på den mörka hjorten tilltalar mig mycket!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Jag försöker komma så nära som möjligt och helst så nära att det är på gränsen till vad kameran klarar. Det är inte så många insekter som vill vara med då men en del spindlar ställer upp, ja i något fall även kliver över till kameran. Detta med att ligga på kamerans gränser är en form av experiment för att se vad som är möjligt. Kameran överraskar mig! Den får ofta till riktigt skarpa bilder trots att avståndet mellan motiv och lins inte är mer än någon centimeter. Så nära kunde jag inte gå med den gamla lilla kameran men jag försökte även då den var mitt verktyg så utvecklingen skedde nog redan på den tiden men det är först nu den kan visa hela potentialen.
En insektsbok är en bra gåva. Den kan hon ha nytta av och roligt med. Vi hade en liten växtbok hemma, Floran i färg. Den lärde vi ungar oss utantill och blev duktiga på vilda växter.

Skicka en kommentar