Gryning

Gryning

lördag 19 juli 2014

Julimorgon


Den senaste tiden har jag många kvällar närt planer på att lägga mig tidigt för att orka gå upp innan solen. Planerna har inte fungerat. Nu struntade jag i att lägga mig och höll mig vaken som på den tiden jag var ung och kom hem från dansen och allt därefter ungefär i samma tid som vettigt folk satte igång med morgonmjölkningen av korna. 

Ganska precis klockan 3 gav jag mig ut. Fotoljuset var inte överväldigande. Jag prövade att ta foton av landskap, djur och halvmånen. Endast månbilden blev skarp. Resten hade jag behövt stativet för att få hyggligt bra foton men frågan är om jag ändå varit nöjd. Min kamera är gjord för människor som föredrar att att sova på natten och jobba på dagen.

Några av djurfotona hade varit trevligt att ha kunnat visa med hedern i behåll men jag kanske kan berätta om vad jag såg men inte fick bra bilder på. Promenaden gick mot Backa gård. Precis bakom ladugården stod två unga dovhjortar. Den ena ljus, den andre mörk. De verkade hänga hop som goda kompisar eller natt och dag. De stod blickstilla ganska länge och jag tog många foton men inget blev särskilt lyckat.

Nåväl, promenaden fortsatte förbi åkrarna och precis i skogsbrynet stötte jag på flera hjortar. De fick väldigt bråttom, så där gavs jag inga fribiljetter till ett tjusigt foto. Strax efter grymtade det plötsligt till intill mig inne bland granarna. Där i den mörkaste skuggan, ca 15 - 20 meter från mig, skymtade jag ett vildsvin. Det kom fram en aning, så jag såg mer av det och då försökte jag mig åter på att ta en bild. Inte ens om man vet att det står en gris där, kan man av de mörka töcknen på fotot ana sig till att det är så. 

Jag hade högst 20 meter till vildsvinet och minst 25 meter till ett jakttorn. Oddsen var inte på min sida om jag skulle bli tvungen att fly undan. Nu gjorde grisen ingen attack utan drog sig undan ut i en kraftledningsgata. Jag flyttade mig också samt gjorde ett nytt försök att fotografera vildsvinet. Det fotona blev inte heller något att ha.

Vid Hovmanstorp gick en råbock alldeles intill vägen. Det dröjde innan den upptäckte mig och jag hann prova många inställningar i hopp om att få till en bra bild. Knappt någon blev skarp och de som möjligen kan sägas vara det, blev ändå inte så bra som jag vill ha dem kvar. 

Så här långt hade jag haft två dovhjortar på ovanligt nära håll, vildsvin nästan obehagligt nära och en råbock på kanske 30 meters avstånd. Djuren verkade vara mindre vaksamma så här innan solen kommit upp och det borde man ta tillvara fler gånger.

Vid Hultstugan långt ute i en åker gick en kraftig gris. Avståndet var stort och man såg bara något av ryggen och öronen. De här bilderna blev tydliga nog för att man ska se vad de visar men jag tillåter mig att behålla dem på datorn. Jag hade önskat mig mera knivskarpa detaljer och för att få till det hade krävts en helt annan utrustning än den jag förfogar över.

På väg från Hultstugan såg jag också en dovhind på nära håll. Hon stod med dimma bakom sig och jag försökte naturligtvis få till ett foto även av henne. Bilden blev rätt bra men dessvärre finns en del störande kvistar och gräs som skymmer lite av huvudet. Det hade blivit ett snyggt foto annars.

Framme vid landsvägen skulle jag enligt planerna känna efter hur högerfoten mådde och utifrån det ta ett beslut om jag skulle gå hem eller fortsätta bort mot Östra Vingåker. Foten var inte värre däran än att jag vågade fortsätta en stund till.

Landsvägen har stora öppna fält runt sig och solen var precis på väg att kravla upp över skogskanten. Över sädesfälten vid Bonneråd och beteshagarna med hästarna låg ett lätt dis. Fotoljuset var äntligen användbart. Hade de stora hästarna befunnits närmare mig, skulle det kunna ha blivit spännande bilder med dem i dimslöjorna. Nu fick det bli kronhjortar och dovhjortar istället. Det var totalt sex dovhjortar och två kronhjortar. Det fanns även en liten råbock ute på samma åker men jag lyckades aldrig få med den och de övriga hjortarna på samma bild.



Vid viltvattnet innan man kommer fram till Östra Vingåkers kyrka har vattnet sjunkit undan en aning och på så vis skapat en del dyiga bankar, som vadarfåglarna letade föda på och i. Jag tror det är skogssnäppor men är inte helt säker.

Där var även full fart bland övriga fåglar för att ordna frukost till ungarna. Här är det svarthakedoppingen som undervisar sin unge i konsten att välja passande vattenväxt och hitta rätt byte under vattnet.

Det fanns också många hägrar och skarvar på plats. Hägrarna var inte särskilt intresserade av att bli fotograferade men den här skarven visade mera mod.

Det var dags att vända åter och med solen i ögonen upptäckte jag helt andra fotomöjligheter. Morgondimmorna hamnade så att säga i ett annat ljus och en risig buske blev skön som en sirlig brudkrona.

Busken har under våren och försommaren haft ett sothönebo men nu är ruvningen över och ungarna för stora för att rymmas där. Grenarna duger dock gott åt andra fåglar och kryp.


Än vilade morgondimmorna i skuggorna över sankare ställen men morgonen var inne och jag på väg hem.

Det var dags att ta igen förlorad sömn.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det låter som en härlig morgonpromenad, man kanske lite väl tidig. Vildsvinen gäckar dig tydligen men du fick en massa andra fina bilder. Dimmor är du bra på att fånga och lyckas med konststycket att förvandla en risbuske till den vackraste brudkrona, bravo! Bara sista bilden skulle kunna göra vem som helt avundsjuk. Hoppas att du fick sova lite idag!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Det var igår fredags, som jag gjorde den här promenaden. Visst passade jag på att sova medan datorn behövde svalna men annars handlade den dagen mycket om att sortera fram de bästa fotona. Jag hade över 500 kandidater att värdera, så kräsenheten var hög. Längre tillbaks i tiden hade jag nog visat fler bilder.

Risbusken med sothönans bo har jag och några till haft ett gott öga till länge. Busken brukar i någon form finnas med på bilderna hos alla som stannat till vid det vattnet och plåtat fåglarna. I fredags fick jag min chans och kanske kommer det fler längre fram då morgondimmorna blivit ännu tätare.

Skicka en kommentar