Gryning

Gryning

fredag 15 augusti 2014

En eftermiddag i Moxboda


Jag har berättat att min dotterson och jag var på speedway i Hallstavik i tisdags. Vi hann med mycket mer än så. Först for vi till Moxboda, den by där jag är född och har bott i. Vi blev väl mottagna med fantastiskt gott kaffe av min bror, hans hustru, barn, barnbarn och hundar. Trots att vi hade ätit oss proppmätta på dovhjortskalops innan vi for från Uppsala åt Jonathan 3 smörgåsar. Så gott och trevligt var det!

Alla som stannade tillräckligt länge framför kameran blev fotograferade men de bilderna tänker jag inte lägga ut här. Däremot kan jag visa lite av omgivningen kring byn. Medan Jonathan lekte med sina sysslingar, passade jag på att ta en tur ner till sjön. Min bror och hans son är drivna jägare. Älg, vildsvin och hare är nog favoritbytena. Till sin hjälp har min bror hamiltonstövaren Strimma. Hon är jaktchampion och mångfaldig utställnings- och jaktprovsvinnare.

När jag var barn, fanns en del älghorn uppsatta inomhus och användes som klädhängare eller vapenhållare. Idag åker den storleken ut och får pryda uthusens väggar. Endast de stora hornen får stanna inne.

Som sagt gick jag ner till sjön Gisslaren. Jag passerade förbi min kusins hus och fick en pratstund med honom och hans fru innan jag kom till sjön. Detta är vägen förbi åkrarna och genom hagarna dit.


Gisslaren är den sjö jag lärde mig fiska i och sjön var min refug då jag inte orkade med det som lades på mig av mig själv eller andra. Detta är utsikten söderut från sjöboden sett. Berget till vänster i bild var vår badplats.


Roddbåten ligger självfallet intill sjöboden.

Vyn norrut ser ut så här.

Gårdarna i byn har sjöbodar nere vid stranden. Förr fanns alla fiskredskapen där från nät, mjärdar, kräftburar och ryssjor till lådor med angeldon, gäddsaxar, ståndkrokar och metspön. Idag är husbehovsfisket ett avslutat kapitel. Tiden till det finns inte och de gamla redskapen är nog inte i funktionsdugligt skick längre om de ens finns kvar. Detta är den yngsta sjöboden. Den byggde min farbror ca 65 år sedan.

Min brors sjöbod är den minsta men används nog oftast.

Jag tog även foton på de andra husen i byn men de får stanna i mappen för släktforskningen.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker det ser väldigt fint ut där du är uppväxt! Att bo i direkt kontakt med sjön är det bästa jag vet och måste ha varit härligt för dig och dina syskon när ni växte upp. Fina kort! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)
Vi syskon är lite olika till kynne och intressen. Jag gillade att smita ner till sjön eller att hålla mig undan ute i skogen och att gå bland djuren i hagarna men även att sitta i ”verkstan”, snickarboden, och tälja gubbar eller båtar. Det gjorde mina syskon också men de var fogligare och var lättare att för mina föräldrar att få nytta av. Intresset för djur och natur finns hos oss alla och även i någon form hos våra barn men jag är nog den som är mest tokig i att fiska även om kastspöna fått hård konkurrens från kameran nu på gamla dar.

baraenbildavmig sa...

Fina bilder du visar från din hemtrakt. Jag säger som Monika, Det är inte alla förunnat att ha vatten så nära!

BeBest sa...

Vi fick egentligen inte gå ner till sjön men åtminstone jag försvann dit så fort jag kunde. Var man där var man utom hörhåll kom mamma ner till sjön för att hämta hem en kunde man gömma sig.

Anonym sa...

Var i syskonskaran är du, storebror, mellanbror eller lillebror? / Monika

BeBest sa...

Jag är äldst. Första barnet dog vid hemförlossningen.

Anonym sa...

Ok. Jobbigt för mamman speciellt när första barnet dog, så var det i min familj också.

BeBest sa...

Det var under kriget och pappa låg inkallad och vaktade gränsen. Hemma på gården fanns svärföräldrarna och några icke vapenföra drängar. Det talades inte så mycket om det.

Skicka en kommentar