Gryning

Gryning

söndag 24 augusti 2014

Viltvarning.


Idag ska jag vara utan sans och måtta. kvart över fyra låste jag dörren och begav mig ut för att söka något att fotografera i det kommande gryningsljuset. Jag började med gatubelysningen.

Hade det funnits morgondimmor att tala om hade kursen ställta mot Djulö gärde eller Sjöholm men nu var det endast lätta slöjor nära Duveholmssjöns yta. Då fick målet bli Östra Vingåker istället. 

Vid Genne brukar det finnas dovhjortar. Nu stod de ända framme vid vägen. Ljuset var inte det bästa för min kameras del. Den här hjorten tår med endast ett grunt dike mellan sig och vägen. Den har en kompis precis bakom sig. Jag står högst 25 meter från dem. Hinner man upptäcka dessa djur i tid om de gör helt om och hoppar ut på vägen?

Lite längre fram strax efter Stenhustorp betade en annan hjort i vägkanten. Den syntes på långt håll och hade kompisar inne i skogskanten. Jag hörde dem.

Vid vägen upp till Bonneråd var det dags igen. Där stod en hind på vägen.

Den hade en kalv med sig.


Det kom flera som också skulle över vägen och provsmaka gräset på den andra sidan. Jag visste inte att en vanlig gran kunde gömma så många hjortar. Jag hann inte räkna dem alla men minst ett dussin kom fram bakom granen och gick över vägen.






Där de sista dovhjortarna försvann in i skogen finns en liten sänka och lövskog med en granplantering strax intill. Jag hörde grenar knäckas och antog att det var hindarna och kalvarna som klev på torra nedfallna kvistar. Jag fortsatte min promenad men hade stått jag kvar någon minut till, hade jag fått se nästa klövvilt komma upp på vägen från skogssidan. Det var nämligen så att det fanns vildsvin där och det var de som knäckt kvistarna jag hört. Då jag var framme vid sänkan kom det misslynta fnysningar och grymtanden från buskaget. Det hade varit skoj att få ta närbilder på dem. Hjortarna hade passerat mindre än 50 meter från mig.

Nu fick jag trots allt en fin kompensation längre fram. På långt håll såg jag något som kunde vara en älg. Kamerans batteri var nästan tömt på kraft så jag passade på att byta till ett nyladdat för nu skulle det bli älgbilder! Så gick jag sakta framåt. Snart upptäckte jag älgen Det var en tjur som betade nära Botorp. Ibland gick den ned på knä för att bättre komma åt gräset.


Den brydde sig inte ett dugg om vad som hände på vägen utan hade uppmärksamheten riktad mot en holme på åkern. Den holmen har varit boställe för en indelt soldat men nu är det mest buskar där. Snart fick även jag se vad tjuren var intresserad av.




Kon fortsatte in mot skogen men tjuren funderade någon sekund innan han gjorde henne sällskap. 

Jag gissar att dessa två är det syskonpar jag såg i mitten av maj nära kyrkan vid Östra Vingåker.

Solen hade varit uppe en stund och jag närmade mig vägskälet till Botorp. Där har jag ofta sett rådjur, både råbockar och getter med och utan kid. Nu stod råbocken alldeles i vägkanten och den här gången sprang den inte undan som den brukat göra tidigare. Nu stod den kvar och började röra sig fram och tillbaka på vägen. Jag misstänker att den var beredd att gå till attack ifall jag kommit närmare. Senast jag såg ett hjortdjur agera på detta vis var i samband med brunsttiden förra hösten då en dovhjort bestämde sig för att statuera exempel eftersom den trodde att jag ville åt hans hindar.






Efter en stund kom en råget med killing fram bakom råbocken. De jagades kvickt undan och därefter fortsatte bocken ytterligare någon minut att hålla mig under uppsikt innan han drog sig in i buskarna efter dem.

Så var jag framme vid viltvattnet. Där simmade mest gräsänder men även en del krickor. Jag har länge sett dem på håll men de är skyggare än trollen. Så fort jag kommer ner på vägen som går tvärs igenom viltvattnet brukar de flyga sin kos. Den här gången hade jag mera tur.


På återvägen började det regna, först enstaka stänk men då jag nästan var hemma fick jag håret ordentligt sköljt.

6 kommentarer:

imsys sa...

Oj, oj, OJ vilken vild blogg!!! Häftiga bilder! Det var nog lika bra att du slapp ifrån vildsvinen, de är ena riktigt lömska rackare!

BeBest sa...

Vildsvin på stridshumör är inget msan leker med men jag tror att det den här gången rörde sig om en grupp på tre suggor utan kultingar. De svinen har jag sett förr där i närheten och troligen även skrämt en gång tidigare. Jag kan säga att en råbock som staplar upp alla sina kilon bakom hornspetsarna och rusar på med med 50 knyck eller mer är ingen myskompis heller.

Anonym sa...

Otroligt va mycket du hann se i den arla morgonstunden, inte bara se utan du hann få kort med, grattis! Tänk att du fick med två älgar också, det måste ha känts bra. / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Det blev lite mer än vanligt. Hjortarna ser jag ju ofta i större eller mindre grupper men de brukar befinna sig på mycket längre avstånd och inte visa sig lika öppet då. Älg ser jag bara någon gång per år. Visst var jag nöjd då jag traskade hemåt.

baraenbildavmig sa...

Här gick det verkligen vilt till! Många snygga bilder hann du få, en del såg ut som om de poserade till och med. Grattis!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Beträffande antalet bilder är de jag visar ett urval av ca 400 stycken. Jag såg fler hjortar än dem som visas och på fler ställen. Samma med fåglarna vid viltvattnet. Det är russinen jag plockat ur denna vilda deg.

Ibland undrar jag om alla dessa sista-minuten-människor som dundrar fram på vägen i största möjliga hastight, då det drar ihop sig till att försöka hinna till jobbet eller något annat viktigt, vet eller tänker på att det precis bakom en gran intill vägen kan finnas ett dussin hjortar eller ett rådjur med kid. Det finns många såna granar längs den sträckan.

Skicka en kommentar