Gryning

Gryning

fredag 5 september 2014

Att försöka hålla sig vaken


Jag vaknade efter två timmars sömn och kunde inte somna om. Klockan 2 i morse gav jag upp den kampen. Vad gör man sen? Jag är inte van att hantera en sån här situation. Om jag kunde tråka ut hjärnan tillräckligt, skulle den nog stänga ner verksamheten. Ja, jag trodde så men hjärnan var pigg som en ekorre började längta ut i skogen. 

Vid femtiden var det dags för nästa kapitulation. Fullt påklädd och med frukosten i fickorna gav jag mig av mot Sjöholm. Jag hade helt enkelt inget bättre motförslag att komma med för att stoppa hjärnans propåer, så en fotopromenad fick det bli. Sen skulle väl hjärnskrutten ha kroknat helt. Ja, jag kunde ju hoppas ...

Vid Sjöholm låg det dimmor över sjön och stränderna. Solen var på väg upp och horisonten tänkte på nattens upplevelser och rodnade. Rodnaden fick ett gultonat centrum och strax efter var solen synlig. Jag konstaterade att den här föreställningen hade jag sett förr och började fundera på hur jag skulle variera fotona. Sjöns vatten återspeglade himlens färger och det gick kanske att fånga på bild.

Så var det där med dimmorna. Hur skulle jag få grepp om dem? Jag stod högt över dem men ifall jag gick ner för åsen mot sjön, skulle de första solstrålarna gå igenom dem mot mig. Det borde innebära att de grå töcknen kunde få färger. Jag prövade att gå ner till Näsnaren gamla strandlinje som gällde innan sjösänkningen och gick sedan fram och tillbaka längs den en stund.





Solen hade nu stigit så högt att solljuset gick över dimmorna samtidigt som de började dunsta bort. Det var dags att komma med något nytt förslag för att hålla sig vaken. Jag hade nämligen ärenden att uträtta mitt på dagen och det gick inte att gå hem och kanske ligga och snarka då jag åter skulle vara inne i bebyggelsen. 

Nästa försök att hålla den efterlängtade sömnen borta, handlade om att gå bort till fågeltornen vid Catrineholms gård. Det finns en vandringsled dit. Jag har gått den förr och vet vad jag utsätter mig för. Bitvis är leden lätt att gå men då den lämnar den första delen, en skogsväg, dyker det här och var svårigheter. Vid skogsvägen hittade jag riddarsporrar.

Skogen är gammal och med varierande grovlek på träden. Ska den avverkas är det nog snart dags men kanske den kommer att lämnas orörd som skydd för djurlivet och med tiden ge död ved åt nedbrytande organismer, svampar och insekter. I närheten av fågeltornen finns en sådan refug för trädsvampar, insekter och inte minst småfåglar.

På litet avstånd följer stigen i stort sett sjöns strandkontur men det finns ställen som kan bli sanka och dessa platser gillas av vildsvinen. Där de vänt om grästorven och blottat jorden är det läge för att ha bra på fötterna. Marken är inte helt bärig där. För att undvika de värsta våtområdena går stigen ut på en gammal väg intill järnvägsspåren. Snart är det dags att åter ge sig in i skogen. Där hittade jag blåeld.

Stigen går nu in i det område som sparats som viltremiss och refug för trädsvampar. Det är gott om tickor på träden, stubbar  och fallna träd. Det här är cinnoberticka dekorerad med daggdroppar.

Vid tornstugan satte jag mig för att insupa stämningen och miljön, se på alla sjöfåglar och inte minst avnjuta frukosten. Jag stannade en god stund i hopp om att någon fågel skulle ta sig inom gott fotoavstånd men det blev inte så. Det var dags att styra stegen mot stan och nu valde jag den enklaste vägen nämligen att gå i Catrineholms allé.

Det blev många vyer i skiftande ljussättning och jag tyckte nog att det mesta av rekvisitan och kulisserna hade funnits på plats men aktörerna, vilka de än kunde ha varit, uteblev.

8 kommentarer:

imsys sa...

Bra att du gick ut i dimman istället för in i dimman genom mera sömn!!! Så vackra bilder!

BeBest sa...

Tack Imsy!

Jodå några av fotona blev riktigt bra så det var tur att jag valde att gå till Sjöholm den här gången. Hade jag inte varit låst mitt på dagen hade jag gått åt ett helt annat håll.

baraenbildavmig sa...

Undersköna bilder!

baraenbildavmig sa...

Men riddarsporrar? Är det inte nån sorts vial?

BeBest sa...

Tack Du! :-)
Jag blev som sagt nöjd med flera av fotona och det är inte omöjligt att någon eller några efter ny mer omsorgsfull redigering kvalar in gänget som det ska tävlas med.

BeBest sa...

Här har du riddarsporren:
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/ranuncula/conso/consreg.html

baraenbildavmig sa...

Ja, de kvalar definitivt in i tävlingen. Ok, jag har nog bara sett de odlade jättehöga riddarsporrarna.

BeBest sa...

Det är stor skillnad mellan den vilda riddarsporren och trädgårdshybriderna. Man kan inte tro att dessa har gemensamt ursprung och faktiskt räknas in bland ranunkelväxterna dit vintergäck, smörblommor, kabbeleka och sippor även hör.

Skicka en kommentar