Gryning

Gryning

måndag 8 september 2014

Vid åkanten


Hela sommaren har jag önskat ta mig till ån nedströms Forsa bruk. Jag upptäckte platsen förra hösten och hade gärna velat se den igen under våren och sommaren. Nu blev det inte så eftersom min högerfot blev osams med mig i slutet av maj och många dagar vägrade den vara med på promenader som överskred att gå till affären. Foten har blivit bättre. Den är fortfarande en smula gnällig men tillåter mig att vara ute på vift med kameran upp mot fyra, fem timmar om jag undviker att gå monotont i jämn fart hårda vägar. Fotleden tål inte det men stannar jag ofta eller går med varierande steg går det bättre.

Den här helgen har jag varit med bil. Det innebar att nu hade jag hjälp av den att ta mig dit jag ville och första plats att besöka var just ån. På väg ned till stranden togs jag emot av ett bi.

Det jag uppskattar i den här är ljuset som sipprar in genom trädkronorna och hur träden speglar sig i blankvattnet.





Jag tror att jag snart kommer att återvända. Det vore trevligt att få gå i strandkanten innan höstlöven fallit i av.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det blev fina bilder med det silande ljuset och speglingarna. Det är roligt att ha något att längta till. Skönt att din fot är bättre. Fyra, fem timmar kan jag bara drömma om. I sommar blev det en kort fotopromenad till fots och en dito på cykel.

BeBest sa...

Jag har varit väldigt begränsad i sommar. Var annan eller var tredje dag tålde foten att gå några få kilometer men nu kan jag gå oftare och längre, bara jag inte går det i ett sträck utan stannar till en halvminut då och då. Att ofta stanna för att ta några foton passar foten perfekt.

Jag är väldigt sugen på att skaffa en bra cykel.

Skicka en kommentar