Gryning

Gryning

lördag 1 november 2014

Frostmorgon


Igår, fredag, var morgonen rätt kall med nattfrost på marken och dimmor över sjöarna. Jag ville komma i närheten av den stora hjort jag dagen innan sett skymten av men inte lyckats få något bra foto av. Jag hörde hjorten nu. Den och hans hindar befann sig inom samma område som dagen innan. Under torsdagen var han den enda som genom dovhjortarnas karakteristiska rapande läten hördes av men igår hörde jag ytterligare 4 hjortar på olika ställen. Förutom "min" hjort, mellan Backa gård och Genne gård, fanns en bortåt Duveholm, en i närheten av Claestorp, en i trakten av Glopphälla, samt någon i området kring Bokvarn. 

Dessa 5 var alltså hjortar som var kapabla att locka till sig hindar och hålla dem kvar, trots att det fanns andra som gärna ville ta över flocken. Många mindre sprang mellan områdena. De kan tidigare ha hållit till därikring men nu blev de bortjagade och irrade runt i jakten på en tillfällig trygg plats medan hindarna, vilka de tidigare följt och som fött och fostrat dem, nu var upptagna av sin brunst. Dessa unga hjortar skulle troligen inte återvända till sina ursprungliga lokaler, vilket hindarna efter att brunsten upphört däremot skulle göra, utan dessa unga hjortar skulle då tas upp av de stora hjortarnas grupper. Hindar, deras kalvar samt ungdjur går under vintern, våren och sommaren i egna flockar medan de vuxna hjortarna bildar egna "herrklubbar". I bägge fallen är det någon äldre, erfaren och ännu stark individ som leder gruppen och de yngre lär sig på så sätt var födan de behöver finns.

Igår mötte jag plötsligt en stor hjort. Den var ännu inte kraftfull nog nog att ta över en flock men ändå ett magnifikt exemplar. Hjorten stod intill en ledningsstolpe och gned sig mot den. Antagligen ville den parfymera sig med doften från trästolpens impregnering. Mellan hjorten och mig var det ca 30 meter. Det dröjde ett tag innan den upptäckte mig och den kunde inte riktigt få grepp om vad det var som stod där på vägen vid Hultstugan.

För att försöka få en bättre uppfattning om vad jag var för något, klev den fram ett stycke i höggräset och visade upp hornkronan.

Därefter stannade den för att se vilket intryck detta hade på mig. Hjorten var uppenbart förbryllad. 

Jag kunde ta många kort och även en liten skakig film av hjorten, innan den fann för gott att söka sig in i skogen bakom honom. Detta med att filma är jag inte så bra på men man kan ju trots allt fånga ljuden från omgivningen med kameran. Därför prövade jag att få med de de stora kapitalhjortarnas läten men då var de tysta. Jag kommer att göra fler såna försök.

Solen hade kommit upp. Vid Genne gård låg ännu frosten kvar i skydd av skuggorna från hjortarnas skog och ute över Backasjön dansade ett tunt dis.


Idag är det den första november och månadens bild i min almanacka är en gryning från Duveholmssjön.


7 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Vilken rolig bildserie! Samma blick som ett litet barn som försöker förstå sin omvärld har. Vackra horn hade den! Och frosten gör allt så vackert efter den gråhet som har rått ett tag nu. Månadens almanacksbild är hänförande.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Jag var rätt nöjd med min morgon och förmiddag då jag traskade hemöver. Nu återstår endast att hitta den stora och spela in han strupsång för hindarna! :)

Anonym sa...

Har nu sett dina två inlägg med hjortar och de var magnifika, speciellt den med de stora skovlarna på huvudet som ville visa upp dem för dig, i fall de nu skulle visa sig att du var en rival;). / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Av de här hjortfotona ovan hamnar nog några i min mapp för särskilt lyckade foton. Jag har fortfarande inte lyckats spela in hjortarnas brunstläten men hinner jag inte få till det i år får det bli nästa.

NatureFootstep sa...

otroligt snygga bilder :)

NatureFootstep sa...

särskilt tredje bilden på hjorten. :)

BeBest sa...

Tack, tack NatureFootstep! :-)

Jag hade en enastående tur den gången. Jag råkade komma till rätt plats vid rätt tillfälle. Sen var det bara att ta sikte på hjorthuvudet och låta kameran göra sitt jobb!

Skicka en kommentar