Gryning

Gryning

måndag 10 november 2014

Solig söndag



Solsken och vindstilla! Bättre kunde det inte bli en dag i november. Med kameran i hand gick jag mot Östra Vingåker. Det blev många stopp längs vägen som här vid ett livskraftigt bestånd av utslängda höstastrar.

Jag hann inte långt innan det åter var dags att ta till kameran. Den här gången var det en grönfink som fångade mitt intresse. 
Nästa stopp kom vid en rishög med gullkrös.
Det skulle bli mera svampar. Den här sorten vet jag inte vad den heter.
Solen hade börjat få markfukten att ånga upp till ett dis över öppna ytor men i skogskanten märktes inte diset på samma sätt.

Diset såg nästan ut som norrsken när skuggorna ritade mönster i det.
Jag har tidigare berättat om en udde som jag tyckt det skulle vara trevligt att få foton av med hjortar på inne bland träden och ljus bakom. Igår stod en riktigt fin hjort där.
Vid viltvattnet var allt sig likt. Gräsänderna simmade fram och tillbaka och och solen glittrade bländande i vattnet.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det var en färggrann samling höstbilder du fick med dig från din soliga söndagspromenad. Kan tro att humöret var i topp också. Fastnar särskilt för de gula bilderna med svamparna, de gyllene ormbunkarna och sedan förstås det magiska "norrskenet". Fina horn hade dagens hjort!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Jag fick med mig en hel del foton och ännu fler som inte blev lyckade.

Då jag på väg bort till viltvattnen passerade förbi stället där en smal skogsudde sticker ut i en åker, fanns det en riktigt stor dovhjort vid udden. Den låg och vilade sig. Efter ett tag reste den sig. Hela tiden hade den blicken riktad mot mig.

Plötsligt upptäcker jag ytterligare hjort. Den är något mindre och finns på andra sidan åkern och mittemot udden. Jag försöker naturligtvis få foton även på den men hjorten står rätt så skymd bakom buskar så dessa foton kasserades men jag såg hur hornen såg ut.

Efter ytterligare en stund blir hjortarna skrämda och drar sig under ordnade former undan och går bort till viltvattnen. Då jag återkommer står den mindre hjorten på udden. Jag känner igen den på hornen.

Udden används för att ge foder till hjortarna. Det är ett populärt matställe, man ser att marken trampats upp under lång tid. I skogen bakom finns även ett gömsle för fotografer.

Fotot på den största hjorten kommer nog att visas i ett annat sammanhang.

Skicka en kommentar