Gryning

Gryning

måndag 29 december 2014

Vintern kom till slut.


Äntligen stod vintern i Södermanland! Människornas huvuden lyftes. Så, där var den ändå! Det skulle inte bli mässfall denna säsongen såsom den förra och många säsonger förut. Kanske skulle Selma Lagerlöf kunnat använda sina inledande ord i Gösta Berlings saga för att beskriva gårdagen. 

Jag ska i fotsättningen av denna text inte plagiera henne utan forsätter med mina egna ord och tankar. Vit och kall under bar himmel stod vintern lysande och grann. Folket lockades ut ur sina varma bostäder och tog på sig extra varma kläder för att se detta under.

Själv begav jag mig mot Krämbol. Temperaturen höll sig vid -12°C men skulle falla ytterligare någon grad och en dryg timme innan solen sjunkit under horisonten var jag på plats. Än skulle det dröja en stund så jag strosade runt för att se mig omkring. Vid lillfåran såg jag en ”Cool cat”.

Jag återvände till bron över kanalen och upptäckte en strömstare på långt håll. Så var även den på plats.

Hur var det då med sjöröken? Skulle det bli någon värd namnet? Jo kanske. Helt omöjligt såg det inte ut.

Strömstaren fick underhålla mig till dess solen kommit i rätt läge. Sakta flyttade fågeln sig närmre den röda bron. Strömstaren satt vid iskanten och tittade ner i vattnet för att spana efter byte och hoppade så plötsligt ut i vattnet, simmade runt och dök, för att några sekunder senare komma upp med något i näbben och raskt simma mot isen eller strandstenarna.

Intill kanalen bor ”Huskymannen” Micke. Han kom förbi med hundarna och jag kunde redovisa att äntligen var strömstaren på plats igen. Det hade gått många år under tiden fågeln varit borta. Man hade innan försvinnandet muddrat kanalen och lillfåran med det resultatet att bottnen inte längre passade vatteninsekterna lika väl som innan. Där fanns det då inget att föda sig på en hel vinter för en liten dykande och simmande tätting. I och med att strömstaren nu tycktes ha upprättat vinterkvarter invid kanalen, kunde man hoppas att kanalens ekologiska förhållanden på nytt normaliserats och en kär gäst åter skulle trivas.

Micke berättade om konstiga spår hans fru sett ute på Virens is. Isen var bärkraftig och det gick att såväl promenera som åka skridskor om man så ville. Jag antar att hans hundar snart ska göra något de älskar nämligen dra pulka. Av hans fru, som också kommit till bron efter att ha gjort en skridskotur på sjön, fick jag en mycket exakt beskrivning rörande var jag skulle söka spåren.

Solen gick lågt och började gömmas bakom trätopparna vid Virens ände. Jag förstod att det gått för kort tid sedan midvintersolståndet. Solen nådde i dagsläget inte tillräckligt högt över horisonten och ännu befann den sig inte i rätt position och vinkel för att ljustet skulle nå in under träden vid kanalen. Träden på andra sidan sjön stod för nära kanalinloppet och skymde ljusstrålarna. Om någon vecka skulle solen gå högre och då nå upp att skicka in strålarna mellan trädtopparna. Grannare än så här blev det inte denna gången.

Jag beslöt mig för att undersöka dessa spår. Beskrivningen av dem gav inget konkret att ta på för att ens försöka gissa sig till vad det kunde vara. Innan jag lämnade Krämbol tog jag detta foto.

Första anhalt därefter blev Krämbolstugan. Här går sjön bred och solljuset hade fritt fram mot bladvassen.

Jag fortsatte fram till den utpekade udden för att söka spåren. Jag passade på att få med mig en vy över isen, bortre stranden och solen. Där i snön fanns de

Spåren såg onekligen märkliga ut. De var inte nygjorda utan det hade skett någon gång då det legat snösörja på isen och troligen hade då varit extra halt.

Spåren i snön gav egentligen inga ledtrådar. De kunde vara allt mellan skrivtecken och Bambi på hal is. Jag följde dem in till land för att se om det skulle gå att tyda tecknen bättre där. Jag kunde ta ett foto av ett ganska tydligt spår även om det var på väg att fyllas av rimfrost.

Jag tolkar bilden så att det är ett djur med klövar som gått över isen. Spåren är större, bredare och rundare än ett rådjurs men betydligt mindre än en älgs spårstämplar. Då återstår hjort eller vildsvin. Hjortarnas spår är vanligen mer spetsiga så min gissning blir att här har ett vildsvin halkat sig fram över isen.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det var verkligen mystiska spår där på isen! Vackert med rimfrosten som fyllt i. Du tog som vanligt bedårande vackra bilder i vattenmiljöer. Den coola katt-bilden gillar jag lite extra, det blev så bra med stenen som balanserar kroppen! Visst är det härligt med snö och is!

Anonym sa...

Åh du hittade en guldsjö under din promenad, den var riktigt fin du! Håller med om att det var märkliga spår men du är nog något på spåren;). Så önskar jag dig ett gott slut på år 2014. / Monika

BeBest sa...

Tack Du! :-)
Snö och is är inte så dumt som omväxling! Jag slipper ju skotta och skrapa is på bilrutor så på så vis gör det mig inget. Däremot gillar jag att snön lyser upp. Nu ska jag bara lära mig lite mer om hur jag ska få till en mindre framträdande blåton i fotona som tas i skugga. Jag får pröva mig fram.

BeBest sa...

Tack Monika! :-)
Jag hoppas att det ska bli mera guld under januari då söolen stigit ytterligare och gör en vidare båge över horisonten. Det har spåtts att vi ska få en vargavinter så blir det bara klara dagar med tillräcklig kyla ska det nog gå att sjöröken att stiga högre och samla in solljus i dimman så som den gjorde i januari 2013.

Skicka en kommentar