Gryning

Gryning

torsdag 19 mars 2015

Morgonpromenad


I soluppgången såg jag ut över de lätt kuperade åkrarna vid Backa gård. Det var en aning nattfrost och något kyligt i luften. Jag fick även möjlighet att lyssna till kornknarren.

Min avsikt var då att sakta gå min vanliga fotopromenad från Backa, via Hovmanstorp, Hultstugan, Bonneråd och Krämbol. Vid Hovmanstorp såg jag på långt avstånd en flock dovhjortar. Det var inte de 12 hjortarna som fick mig att ta fotot, nej, det var ljuset bakom dem.

Jag fortsatte förbi Hultstugan. Plötsligt flög en gulsparv upp och satte sig i en gran intill vägen.

I en av hästhagarna vid Bonneråd föll det varmtonade morgonljuset fint över en samling björkar och aspar.
Nu hade jag möjlighet att välja. Jag kunde knalla vidare mot Krämbol eller traska bort mot viltvattnet vid Östra Vingåker. Kroppen kändes inte ansträngd så jag beslöt att i maklig takt gå bort till viltvattnet för att se hur där såg ut. På väg dit hörde jag förutom gäss, tofsvipor och tranor, något som lät misstänkt likt rördrom.

Vid viltvattnet var det tämligen stillsamt. Ett fåtal par av gräsänder såg jag och ett par knipor. Knipor är lättskrämda men honan i paret föreföll att känna sig mera trygg på platsen än vad hanen gjorde då jag dök upp. Avståndet till henne är cirka 100 meter.

Det mesta av isen hade smält undan på den större dammen men i den minde fanns fortfarande mycket kvar. Fjolårets vass och bredkaveldun speglade sig fint i det öppna vatten som erbjöds.

Då jag skulle lämna dammarna hörde jag en sothöna. Vid Bonneråd har man hästar på bete i stora hagar. Några av hästarna går ute året om tycks det. Den här hingsten tillhör dem.
Jag stannade till vid Stenstugetorp och tog ett foto av den gamla vägbron.
Så var det dags att göra ett nytt val. Skulle jag gå hem direkt eller gå mot Krämbol. Jag valde bort det senare alternativet av ett skäl jag snart kommer till. Jag följde alltså landsvägen mot Genne men där vek jag in på vandringsleden Backasjön runt. Solen hade nu tagit höjd och även smält bort mycket av frosten, vilket medförde att det uppstod ett vackert dis.

Anledningen till att jag valde att gå just så här handlade om klosterklockor. De kallas även snöklockor. Jag försökte få ett foto av dem förra året men misslyckades då. Den här gången gick det bättre. De med gröna fläckar på kronbladen blommar tidigare än varieteten med gula fläckar.

Det finns även vintergäck längs den här vandringsleden.
Vid Backasjön har de intillboende försökt skapa sig en mysig grillplats med den här utsikten.
Morgonen hade glidit över i en solig förmiddag då jag åter stod vid Duveholmssjön och såg ut över soldis och glitter i vattnet.
Det var dags att komma hem och lyssna till hur en lägenhet renoveras efter en svår vattenskada för flera år sedan.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det blev en långpromenad det.

Du har rätt, det var ett magiskt ljus bakom hjortarna och tillsammans med dem blir det ett foto med flera dimensioner. Gulsparven skulle göra sig som påskkort! Får hästar tjockare pälsa av att vara ute året om? Gamla stenbroar är så vackra, värda att bevaras. Nästa foto, med lite dis är mycket vackert, diset bildar fin bakgrund för vassen och färgerna är en favoritkombination.

Jag tror inte av jag någonsin har sett klosterklockor och i år har jag ännu inte hunnit med att gå och upptäcka vintergäcken i grannskapet. Jag förstår att du förlängde din promenad om valet var att lyssna på renoveringsljud. En varierad fotobukett fick du med dig hem och kan vara nöjd, tycker jag.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Många kallblodsraser får en tjockare vinterpäls. Nordsvenskar och islandshästar hör dit. Ska tänka på det där med påskkort.

Anonym sa...

Åh så fiiina bilder! Blommorna, fåglarna, hästen , den speciella med ljuset bakom hjortarna. / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Det blev en mer givande promenad än vad jag från början räknat med men idag känner jag fortfarande av det. Jag ska ta det lite lugnare några dagar nu så ryggen hinner reparera sig.

Skicka en kommentar