Gryning

Gryning

måndag 16 mars 2015

Något slags statusuppdatering


Förra veckan gick jag tre gånger till Sjöholm. Varje fotopromenad är cirka 10km, så totalt 3 mil på en vecka. Det är ungefär lika mycket som jag gått tillsammans sedan mitten av november och fram till dess jag gav mig ut förra måndagen. Det fattas mycket beträffande konditionen och det lär dröja länge till dess jag har fått upp den igen. Därtill gör jag nog klokt i att skynda långsamt med återuppbyggnaden ifall den ska kännas mera njutningsfull än nedbrytande.

Förra veckans motionerande har satt sina spår. Redan i fredags hade jag en betydande träningsvärk men ändå skulle jag fresta på kroppen med ytterligare en promenad. Under veckoslutet har jag därefter varit i stillhet och mest sovit. Det är framför allt ryggmusklerna på vänstersidan som fått stryk. Jag känner fortfarande av det men jag tror att jag idag kan gå tämligen obehindrat mellan lägenheten och tvättstugan. Det är nämligen tvättdag.

Beträffande biverkningarna från blodtrycksmedicinen tycks de ha klingat av. Sitter jag i stillhet vid datorn kan jag ibland känna av dem under förmiddagen men de är då inte tillnärmelsevis i paritet med hur jobbiga de var i januari och februari. Är jag i rörelse märker jag inget alls.

Humöret har höjts en aning och verksamhetslusten börjar sakta klättra upp mot noll från ett mycket djupt minusläge. Här tror jag att framförallt solen spelat en stor roll. Det som främst återstår är att hitta tillbaka till en normal dygnsrytm.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det låter bra att det vänder på många sätt. Biverkningar ger ofta med sig, men inte alltid. Det är lätt att förivra och förta sig när man plötsligt får lust och lite ork att göra något. Jag känner så väl igen det, jag lär mig aldrig. Det är lustigt, det är just min vänstersida också som ständigt tar stryk.

Hoppas att förbättringen fortsätter och att solen tar dig ut på nya promenader.

BeBest sa...

Jag tror att eftersom jag är högerhänt så är musklerna på den sidan något mer i rörelse och det kan ha spelat in. Nu tycks det som ryggen börjar bli något mera medgörlig så vi får väl se vad som händer framöver. Måttligt långa promenader i maklig takt med kameran beredd i näven kan komma att stå på programmet.

Anonym sa...

Skönt om de svåra biverkningarna håller på att avta! Förstår att det var jobbigt. Jag tycker att du är värd beundran som går 3 mil i veckan, så himla starkt gjort. Visst gör solen mycket för att livsandarna ska återvända. / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)
Jag fick mig en läxa av de vandringarna. Nu försöker jag vila mig lite längre mellan promenaderna och göra dem lite kortare. Fast idag knallar jag nog ut en vända trots allt även om jag gick en stund igår också. Det är mycket man vill hinna med få med sig i kameran nu också.

Skicka en kommentar