Gryning

Gryning

fredag 3 april 2015

Samma sak som förra året.


För ett år sedan gick jag bort till viltvattnen vid Östra Vingåker. Så gjorde jag även igår kväll. Våren börjar märkas av på många sätt. Vädret är lynnigt med ömsom sol och ömsom regn eller hagel. Så var det även igår. 

Eftermiddagen skulle bli molnig med risk för regnskurar men även bjuda på sol, så jag antog att det inte skulle bli så farligt med nederbörden utan traskade glatt iväg. Särskilt långt hade jag inte hunnit innan de var dags att ta fram kameran. Jag brukar ha den skyddad under jackan om vädret är besvärligt.
Vid fotbollsplanen letade stararna mask.
Jag stannade till vid den gamla bron. Innan sjösänkningarna strömmade här vatten fram till en kvarn.
Vid viltvattnet höll sothönorna på att mäta ut sina häckningsrevir. Den här hade inte hittat en bra plats ännu men var intresserad av den här kanten med kaveldun.
Jag hoppades få se svarthakedoppingar men de hade inte kommit än och inte heller sädesärlorna var på plats. Fram till dess hade vädret inte stört mitt fotograferande men nu var det dags för en rejäl regn och hagelby. Den varade precis så länge att jag hann börja gå hemåt och då fått syn på vitsippan. Då upphörde haglen.
För ett år sedan såg jag en flock hornbärande dovhjortar på en åker. Samma sak hände igår. 

Den här gången hade de sällskap av hindar med kalvar och dessa var mera varska än hjortarna. Jag kunde försiktigt ta mig fram till cirka 30 meter från dem men sen var det stopp. Mellan mig och hjortarna uppehöll sig hindar.
Hindarna hörde kameran men såg mig inte. Ljudet gjorde dem oroliga och de drog sig undan men hjortarna stannade en stund till.
Ungefär 100 meter till vänster om oss finns en gård, Knutsdal, och troligen trodde hjortarna att det var därifrån ljuden kom och inte från kullen uppe i skogen där de själva för bara en kvart sedan befunnit sig.
Hindarna hade nu hunnit undan en bra bit och de här två herrarna följde efter. Hur många individer det fanns där då jag kom, hann jag inte få någon säker uppfattning men jag tror det var fler än ett halvdussin hindar och kalvar. Jag återvände till landsvägen och såg fmånga ärska hjortspår ut i åkern på andra sidan den men inga hjortar syntes till där. 

Det skulle komma ut flera dovhjortar ur skogen. Jag hade kommit fram till vägen upp mot Knutsdal. Där finns en åker som brukas. I bortkanten av åkern finns en udde som sticker ut i åkern. Där har man vid behov utfodring av viltet på vintern. Nu behövdes inget tillskott. Säden på åkern dög gott. Där gick dovhindar och kalvar. De var nio till antalet och hade sällskap av en trana.
Det kom ut fem hindar till och anslöt sig till de första.
Efter en stund tackade två av de nytillkomna för sällskapet och återvände till skogen men övriga drog sig fram mot landsvägen. Det gav mig en möjlighet att komma dem närmre och jag var inte sen att ta den. 

Ivrigast att hitta nytt bete var tre kalvar. Det här är de två mest framfusiga. Tio meter till och de skulle vara uppe på vägen. 
De övriga var inte så långt efter. Här är en bild på alla elva.

Några av hindarna hade upptäckt mig och visade oro. De började gå bort från vägen.

Snart hade alla fattat galoppen.
Jag hann se ytterligare fem dovhjortar innan jag var tillbaka men ingen av dem bar horn.

Väl inne i bebyggelsen fick jag plötsligt se hur skogen och träden stod röda i kvällsljuset. Solen var på väg ned och hade hittat en lucka in under molnen.
Då jag åter såg mot solen insåg jag att den andra april är en dag fylld av gyllne ögonblick.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Oj vilka fina kort! Roligt att få se hjortarnas kalvar, skönt att de inte gick upp på vägen om det är en trafikerad väg vill säga. Fotona med de röda träden var häftiga, nästan så man undrar om det är höstfärger redan. Vackert var det! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Vägen är trafikerad och det händer eller är nära att ske viltolyckor där ibland. Man kan se spår på asfalten och förstå att föraren har plötsligt blivit tvungen att tärnita!

Solnedgången blev en annorlunda upplevelse och jag gladdes åt att kameran klarade att fånga den.

baraenbildavmig sa...

Ja, du hade då verkligen många gyllene ögonblick på din promenad. Dina djurmöten måste vara givande varje gång. Fina foton på dovhjortarna fick du också. De brinnande träden är häftiga. Vi bor så till att jag ser det här ganska ofta, men det är så många (fula) hus där så jag har inte visat något foto.

BeBest sa...

De gånger jag kan få ut lite extra spänning av mötena med djuren är något av halleluja-moments.
Beträffande träden undrar jag vilken art det kan vara eftersom de fortfarande bar sina fjolårslöv.

baraenbildavmig sa...

Det tänkte jag inte på. Men det kan du säkert klura ut.

BeBest sa...

Jag ska ta en promenad i det området så kanske jag kommer på vad det kan vara för sorts träd eller varför löven inte fällts på hösten.

BeBest sa...

Nu vet jag vad det är som lyser bland trädens grenar och kvistar. Träden är troligen aspar och de ”blommar” just nu. Det är alltså deras hängen som fångar ljuset från solen.

baraenbildavmig sa...

Aha! Det skulle jag aldrig ha gissat. Hos mig på landet är alla aspar gigantiska och raka. Men jag kan tro att hängena är bra på att fånga ljuset. Kul!

BeBest sa...

Jag har asp eller poppel att välja mellan och det finns en del poppel här och var runt bebyggelsen men eftersom jag inte har några blad att jämföra med säger jag asp.

Skicka en kommentar