Gryning

Gryning

tisdag 14 april 2015

Sett i gryningstimmen


Det var en dryg halvtimme till soluppgången då jag passerat bron vid Genne och var på gång längs landsvägen mot Östra Vingåker. Någonstans österut naglade månen sig fast i det bleknande nattmörkret.
Jag, en mullig mansgris i sina värsta år, helt lugnt vidare för att slippa frysa men det stod inte på innan en flock hang-arounds uppenbarade sig ett 20-tal meter bort.
Vildsvinen insåg efter ett tag att de inte hade så mycket att förvänta sig från mig och drog sig undan. Jag traskade vidare och såg en del dovhjortar ute på åkrarna till höger om och hygget till vänster om vägen. Snart var jag framme vid åkern med den speciella udden där jag såg älgar senast jag gick förbi. Det fanns dovhjortar på plats nu också men jag brydde mig mera om en glatt kvittrande blåmes.
Då jag åter kikade bort mot udden fick jag ännu en överraskning. Där stod två kronhjortar! De största hjortarna med de imponerande kronorna har fällt hornen vid det här laget men nya är på väg. Dovhjortarna är också på väg att göra så. Först fäller de med de största hornen och sedan kommer de yngre efter. De veckorna som gamlingarna är försvarslösa, har ungdomarna sin chans att ge igen för det senaste årets tjuvnyp.

Innan jag var framme vid viltvattnet fick jag tillfälle att ta en hel bildserie av en jagande räv.



Ungefär samtidigt som jag kom fram och hade spanat av vattenytorna började solen anas. Ett par sångsvanar hade då och då underhållit mig med muntra tillrop medan jag gick. Nu kunde jag även få ett foto av dem.
Jag hade även turen att få en del foton av krickor. De flesta togs dock i motljus så det blev svårt att göra något av bilderna men det här är en hane och hans hona befanns sig dessvärre på andra sidan torvorna.
En havsörn försökte jag också fånga i flykten men de blev inget att visa, samma med tranan. En ensam trana brukar innebära att den andra i paret ruvar. Det är svårt att hinna med med kameran då det gäller flygande fåglar. Simmande fåglar är en enklare uppgift. Här är det en svarthakedopping som poserar.



Jag var inte tillräckligt varmt klädd för den råkalla gryningen och började trots att solen kommit upp känna av kylan, därför gav jag upp tanken på att gå ännu längre. På återvägen såg jag åter en hjort.  Den här gick ensam och det var långt till den men jag tyckte den stod fint till i ett solbelyst område av åkern så jag gjorde ett försök att få en bild. Det visade sig vara en yngre upplaga av kronhjort med hornen kvar än.

Jag såg ytterligare dovhjortar. Den största gruppen innehöll över tjugo djur och det fanns flera flockar med ett tiotal i varje. Det är ett mycket viltrikt område jag går i. Vill man hitta något i samma klass kanske Safari-parken i Kolmården kan vara ett alternativ.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk att du denna gång fick fota räven på jakt, fantastiskt att han inte blev rädd! Sen fotot på sångsvanarna...så fiiint, har plockat hem bilden och har den nu som skärmbild! Tack! / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Räven hade ingen aning om att jag stod strax vid sidan om vägen i skyl av ett par buskar eller så brydde den sig inte. Jag såg den även i morse men det var på på mycket långt håll och en helt annan situation så det var inte lönt att försöka.

baraenbildavmig sa...

Det måste ha varit underbart att få syn på räven och kunna ta många fina bilder på den! Dina gyllene fågelbilder har vi blivit bortskämda med och du bara fortsätter leverera. Bilden på svanparet är mycket vacker.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Förra året såg jag en räv inte långt därifrån. Den gången hann jag inte med i svängarna men den här gången var turen på min sida. Det finns fotografer som rör sig i samma områden som jag jag. Några av dem har visat foton av en räv. Troligen är det den här.

Skicka en kommentar