Gryning

Gryning

söndag 10 maj 2015

Lördagmorgon i maj


Ibland undrar jag vad jag håller på med! Jag går upp mitt i natten, klär mig, äter frukost och tar sen kameran i näven för att traska ut i mörkret och ge mig iväg till något avlägset ställe med hopp om att få se något spännande eller vackert.

Igår gjorde jag precis som vanligt, alltså så som jag beskrev ovan. Vad fick jag då se? En stor flock dovhjortar sprang över en åker. De ställde upp sig snyggt och prydligt. Jag tog många foton. Nu var det dock så illa att ljuset var klent och fotona blev suddiga och odugliga.

Jag gick vidare och fick se vildsvin på stort avstånd. Åter tog jag en stor mängd bilder med hopp om att något kanske skulle duga. Nu var det dock så illa att ljuset var klent och fotona blev gryniga och odugliga.

Jag var nästan framme vid viltvattnet. Plötsligt dök en räv upp vid vägkanten. Den upptäckte mig genast och försvann samma väg den kommit. 

Morgonen var klar och kall men inget märkbart dis syntes över fågeldammarna. Jag såg en trana långt bort i en beteshage vid dammens bortre sida. Räven hade tagit sig runt dammen och också upptäckt tranan. Ljuset var inte tillräckligt och avståndet var för långt, så det fotoförsöket blev misslyckat.

Gryningen kom men det blev inga bra foton, eftersom det avgörande diset eller dimman, vilka skulle färgats i guld av den uppgående solen, saknades. Jag frös också, särskilt om händerna.

Svarthakedoppingarna höll sig på avstånd och skrattmåsarna hade inga nya påhitt att visa upp. En gök gol någonstans norrut.

Jag hade tänkt ta mig en längre promenad runt Glopphälla men nu kändes inte det så angeläget längre. Kosan ställdes hemåt igen. 

Snart upptäckte jag en råbock. Den stod i skuggan och jag stod med solen rätt in i kameran. Det blev inga lyckade foton. 

Plötsligt fick bocken bråttom. Den hade inte upptäckt mig men den hade sett ett gäng dovhjortar och de kom rusande mot den plats han befann sig på. Jag försökte fånga dem på bild men misslyckades och jag frös fortfarande.

Solen började värma men i skuggorna var det fortfarande ruggigt kallt. Några ytterligare vyer, djur eller fåglar av intresse såg jag inte. Jag försökte fota späda löv i motljus men resultatet blev inte vad jag ville ha. 

Jag hittade blommande hägg och det fotot fick godkänt.


Solskenet föll fint ner i lövverket och vattnet vid den gamla bron så jag prövade ett antal foton där också.

Jag kom på att det kunde vara dags att undersöka ifall vattnet i Backasjön sjunkit undan så mycket att det gick att torrskodd gå på spängerna vid vandringsleden. De sanka partierna hade torkat upp en aning, så där öppnades en del nya möjligheter. Det firade jag med en bukett kabbelekor.

Konklusionen av fyra timmar ute i kylan blev att jag hade gott kunnat ligga kvar i sängen ett par timmar till och nöjt mig med att gå till den gamla bron. Det är minsann inte alltid som lite extra ansträngning lönar sig.

2 kommentarer:

Lillemor sa...

Fina foton dom du tog i alla fall, men visst är man lite galen ibland när man ger sig ut tidigt och dessutom kallt...men man hoppas ju alltid få det där fotot som man vill ha

BeBest sa...

Tack Lillemor! :-)

Jag har ju en del platser härikring som brukar leverera och en del andra som levererar ibland men stundom vill sig inget. Det måste vara rätt omständigheter också.

Skicka en kommentar