Gryning

Gryning

tisdag 12 maj 2015

Sothönan och svarthakedoppingarna


Jag lovade i förra veckan att återkomma till hur svarthakedoppingarna försvarade sina intressen gentemot de större sothönorna. Det är dags att fullfölja det löftet nu.

Det här paret hade fattat tycke för varandra och var beredda att ta över en del av fågeldammen för att där bygga bo och föda upp sina ungar. 


En sothöna var också intresserad av samma område. Doppingarna gillade inte sothönans närvaro utan följde den vart den tog vägen för att se efter så sothönan inte ställde till något ofog. Sothönor är inte bara grälsjuka gentemot sina artfränder, de kan hacka i sig äggen från grannarna också. Förra året fick i stort sett hela skrattmåskolonin erfara detta. 
Svarthake doppingarna var tätt inpå sothönan. Vart den tog vägen följde doppingarna med och uppträdde närgånget dock utan att anfalla. De var endast enerverande närgångna.
Sothönan försökte smyga undan och låtsas som den inte alls tänkte se vad doppingarna ämnade göra.
Doppingarna fortsatte att vara efterhängsna och sothönan försökte skrämma undan dem.
Försöket misslyckades. Doppingarna fortsatte att pressa på mot sothönan.


Sothönan tvangs åter att dra sig undan.
Det fanns rester av en gammal buske i vattnet. Den var svarthakedoppingarna intresserade av. Kom sothönan för nära den blev det korta skärmytslingar.
Därefter måste sothönan åter kvickt dra sig undan.
Det föreföll som sothönan givit upp och skyndsamt ämnade lämna de envist ettriga doppingarnas tilltänkta revir.

Det tycktes som svarthakedoppingarna kände sig nöjda med vad de åstadkommit och för en stund drog de sig tillbaka för att inspektera buskens möjligheter. Då prövade sothönan att åter ge sig in i det farliga området.
Doppingarna syntes inte till.
De var dock där och redo att trappa upp sitt försvar av busken genom att byta taktik och anfalla sothönan underifrån.
Doppingarnas vassa näbbar gjorde verkan och sothönan flydde undan med doppingarna jagande efter och fortfor att från undervattensläge hugga sothönan i buken och fötterna.
Det blev droppen som fick bägaren att rinna över och sothönan gav upp sina försök. Stolta simmade de segrande svarthakedoppingarna omkring i sin gamla buske.


Svarthakedoppingar är inte bara vackra att se på, de vet vad de vill och ser till att få det så också.

2 kommentarer:

Anonym sa...

De här var roligt att ta del av! Vackra fåglar svarthakedoppingarna och som du säger verkar de vara envisa och veta vad de vill också:), det är bra förmågor. / Monika

BeBest sa...

Det var roligt att följa detta från första parkett alldeles intill vägbanken genom viltvattnet. Det är fler doppingar som använder samma stridsteknik med undervattensattacker mot inkräktarens buk.

Skicka en kommentar