Gryning

Gryning

lördag 6 juni 2015

Händelser vid vägen


Igår morse gav jag mig åter ut på en gryningspromenad. Vanligen vet jag vart jag ska gå till att börja med men vad som händer därefter beror på vädret och stundens infall. Vilka upplevelser jag kommer att få under promenaden vet jag naturligtvis inte, även om jag oftast när en del förhoppningar. Igår stod hoppet till vindstilla, lätt dimma över fältens sankare partier och en vacker soluppgång vid viltvattnet vid Östra Vingåker.

Så mycket till dimmor blev det inte. Möjligen kan man kalla det ett lätt dis, däremot var det god aktivitet bland djuren. Vid Bonneråd var den ensamma suggan framme. Jag kom att möta henne på nära håll vid två tillfällen senare, det första strax efter vägen upp till Bonneråd. Hon hade då gått parallellt med landsvägen fast inne i skogen och var på väg fram mot vägen då jag kom.
På åkern i närheten av vägen gick fem hornbärande dovhjortar. Den här gruppen har hållit ihop över vintern och lär nog göra så över sommaren fram till dess brunsten börjar kännas av. Då kommer de att gå sina egna vägar en tid, innan de åter samlas efter att brunsthormonernas inverkan klingat av. Detta var den största hjorten i flocken.


Gruppen var på väg mot landsvägen och de första hade redan passerat den. Den största hjorten dröjde dock kvar en stund. Jag tror han ser mig här men han bryr sig inte nämnvärt. En kort stund senare får han och de övriga väldigt bråttom. Det kom plötsligt och oförklarligt men så fick jag se vad som orsakat brådskan. En älgtjur hade kommit ut på åkern och den följde i hjortarnas spår förbi ensilagerullarna.
Älgen fortsatte fram till vägkanten utan att upptäcka mig trots att jag stod fullt synlig i helt vanliga kläder mitt på vägen knappt 50 meter därifrån. 
Älgen gick över vägen men stannade där halvvägs inne bland granarna. Samtidigt hörde jag en bil komma från viltvattenhållet. I det skedet var det något som slog slint i huvet på tjuren. Han backade ut från träden och började galoppera åt mitt hål, förmodligen för att undkomma bilen. Så fick han se mig!
Älgen tvärstannade och kastade sen sig rakt ut mot vägen och travade vidare ut på åkern och bort mot kullen där det förr fanns ett soldatboställe. Där stannade han.
Där fick älgen, bilförare och jag en spännade upplevelse. Nu visade det sig snart att det fanns fler och större älgar på trakten. Mitt emot vägen till Botorp finns en åker och intill den ett sankt område. Där gick också en älgtjur och den var större.
Jag gav mig ut på åkern för att i skydd av en skogskant ta mig så nära som möjligt. Vinden låg mot mig så älgen skulle inte ana någon fara, om jag rörde tyst och försiktigt. Under tiden jag smög fram hade älgen flyttat sig en aning och doldes väl mycket av den gamla vassen.
Jag ville ha bättre fotomöjligheter men insåg att jag inte gärna skulle kunna komma tillräckligt nära utan mera troligen trampa på någon gren och avslöja mig, om jag försökte ta mig genom buskagen kring vassområdet. Älgen upptäckte mig ändå och gick lugnt undan.
Så kom jag då till viltvattnet men om de händelser som utspelade sig där berättar jag i morgon.

4 kommentarer:

Anonym sa...

En riktigt spännande berättelse tycker jag so en gång mötte en arg älgko ute på Värmdölandet, det var bara 20 meter mellan oss och hon visade mig att "kommer du närmare så stångar jag dig" genom att titta ilsket på mig, böja ner huvudet och sätta av mot mig! Jag vände om och sprang det snabbaste jag kunde, när jag vågade vända mig om var hon borta. Pust så rädd jag blev. Du kan komma en stor älgtjur nära utan att den blir arg och anfaller dig, det är bra och du får fina foton med dig hem. / Monika

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Vid den här tiden på året är det inte älgtjurarna man ska vara mest rädd för utan kor med kalv kan bli riktigt aggressiva om det uppfattar en vara ett hot mot kalven. Då brunsten kommer igång i slutet av september är däremot tjurarna mindre lättskrämda och mer lättretade.

Anonym sa...

Ja så är det förstås. Den älgko jg mötte kanske hade en kalv med sig, det hann jag inte se för det var mycket vegetation just där just då.

BeBest sa...

Hade du inte fattat vinken hade hon hamrat ned dig i backen med framklövarna. De är skoningslösa då de går till anfall.

Skicka en kommentar