Gryning

Gryning

söndag 7 juni 2015

Händelser vid viltvattnet


Jag berättade igår om mitt möte med älgar längs vägen till fågeldammarna vid Östra Vingåker. 

Nu hade solen redan hunnit upp och jag befann mig vid viltvattnet och spanade ut över dammarna på bägge sidor om vägen. Jag stod långt ifrån för att inte skrämma de fåglar som höll till på den närmaste sidan. Avståndet gjorde det dock svårt att få till de bilder jag ville åt men gav trots allt en liten överblick över området så jag därefter kunde välja en bättre position för att lättare komma åt att ta fotona.

Vid dammens södra sida finns en kulle med några fina björkar på och bakom den en salix-odling. Sådan energiskog erbjuder såväl skydd som föda åt såväl fåglar som fyrfota djur. Nu såg jag att det gick hjortar på kullen och att de lade sig i solskenet. Det är troligt att det är samma grupp hjortar som jag en halvtimme tidigare sett gå över landsvägen.
Det kom en häger och landade i kanten av dammen strax nedanför hjortarna.
Knappt hade den fått ordning på vingarna innan den utsattes för attacker från fiskmåsarna. 
Måsarna försökte få hägern att ge sig av genom att fälla avföring mot den.
Träffsäkerheten var kanske inte den bästa men det var lätt att förstå vad de tyckte om hägern.
Det kom flera måsar vilka ville delta i bombardemanget.
Sothönan började känna att det var dags att flytta på sig så den inte blev indraget i något som egentligen inte berörde den.
Attackerna från måsarna fortsatte.
Skrattmåsarnas anfall gick i vågor men hägern försökte uthärda trakasserierna.
Aktiviteten väckte en viss nyfikenhet från dammens övriga innevånare medan sothönan frenetiskt sökte en lugn plats att sova vidare på.
Måsarna gav sig inte. De skulle tråka ut hägern.
Kanske var måsarna oroliga för att hägern skulle tycka att mina barns hunger kan jag mätta med andras ungar.
Under en kort stund tycktes hägern få ro men måsarna hade endast bytt taktik. Nu skulle hägern fösas iväg!
Tyst gled en upp över hägern.
Sen kom den överraskande attacken och hägern fick nog.
Jag beslöt att gå över till den solbelysta sidan. Hjortarna hade lagt sig till ro och tycktes inte bry sig varken i det vardagsdrama som utspelat sig framför dem eller att jag gick på vägen.
Solskenet hade varma gula toner och började även värma gott.
Precis framme vid andra sidan av dammen fick jag se en råbock. Den hade varit fram till vägen utan att jag sett den men nu nappade den åt sig lite gräs här och där medan de sakteliga drog sig undan. Jag stod så att bocken snart skulle få vinddrag av mig och det skedde också.

Då dofterna och synintrycket analyserats klart, gav sig bocken raskt undan och passade samtidigt på att skälla ut mig för mitt störande beteende. Bakom mig långt bort på ängen åt Claestorp till gick ännu en hjort, en dovhind. 
Hinden betraktade mig en stund men drog sig sedan undan. Även hjortarna på kullen tyckte det var dags att hitta en annan daglega att vila på.
Då jag var tillbaka på den plats från vilken jag tidigare stått och spanat ut över dammarna var kullen tom på hjortar. 

För mig återstod att gå hem. Om dessa händelser ska jag berätta i morgon.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Du har då ett händelserikt fotoliv! Ena dagen vildsvin och älgar och andra dagen mobbande fåglar och poserande bockar. Och fina bilder hela tiden blir resultatet av dina möten med djuren!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Den här gången blev det lite extra. Jag var ute i 7 timmar och lät kameran få vad den pekade på. Det gick åt resten av dagen och halva nästa för att ta rätt på alltihop.

Anonym sa...

Det här var ju också spännande, hur skulle hägern göra tro. Men envisa måsar vinner nog över både andra fåglar, djur och människor. Har själv fått en måsfågelskit på huvudet och det är inte så kul. Fina hjortar kom med på rullen denna gång med. / Monika

BeBest sa...

Måsarna är envisa och troligen hade de här bon i närheten och därför tyckte att hägern befann sig för nära.

Skicka en kommentar