Gryning

Gryning

tisdag 21 juli 2015

En regnig måndag på Lindvallen


Min äldsta dotter är rullstolsburen. För att klara av vardagen, sitt jobb och inte minst vara en högst förträfflig mor till en bilintresserad son, har hon mycket duktiga assistenter. Två av dem var med för att hjälpa henne. Min yngsta dotter har såväl en bra kille som en trevlig hund. Så skulle då även jag få vara med. För att alla skulle få plats hade en stor lägenhet på Vintergatan i Lindvallen bokats. Den första morgonen var dimmig och regnig.


Lindvallen är en plats där vintrarna går utför och somrarna är en mängd svåra motlut. Jag är inte intresserad av vare sig snöiga aktiviteter eller cykling på tvären eller längden så jag gjorde som vanligt: Jag strosade så sakteliga runt för att försöka hitta något mer intressant än butiker, simbassänger, linbanor, skidbackar och cykelvägar av olika svårighetsgrad. 

Ibland lyckades solen få undan något av dimmorna.

Då molnen orkade motstå solens försök att få bort dem såg det ut så här utanför vårt hus.

I utförsbacken som bar namnet Ulla såg jag något högt upp nära krönet intill skogen till höger om backen.

Det visade sig vara Ulla själv tror jag.

Regn brukar bjuda på växter med droppar på blommor och blad. Det var sådant trivialt jag oftast tittade efter. 

Det finns gott om tätört vid Lindvallen.


Jag vågar inte uttala mig om hur vanligt det är med ljusa midsommarblomster men det är nog bara i Älvdalens och Malungs kommuner jag sett dem. 

En karaktärsväxt för sanka marker är ängsull. Regnet gjorde vad det kunde för att tova till ullen.

Solen steg och fick bättre möjligheter att skapa luckor i molnen samt torka bort regndropparna. Medan jag var på väg tillbaka till lägenheten stötte jag på en nyfiken ekorrhona. 

Mot kvällen hade regnet övergått till korta skurar med långa pauser emellan. Redan under morgonpromenaden hade jag sett gott om orkidéer. Det var främst jungfru Marie nycklar. De har prickiga blad och vackert dekorerade blommor.


Det var gott om rödklöver längs promenadstråken och i gräsmattorna.

Uppe på berget fanns fortfarande snö kvar.
Fjällvärldens marker är vanligen fuktiga och sanka. Där trivs vänderoten. Den användes förr som läkemedel.
En annan mycket vanlig växt kring Lindvallen är ängskovall.

Området där skidanläggningen nu ligger har troligen haft annan funktion tidigare och någon har bott där. Kvar finns denna kombinerade grindstolpe och skylthållare.

Måndagen blev alltså en dag klädd i regn och det var endast korta stunder som kameran var framme. Veckan fortsatte stort sett i samma stil.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Då var ni ett ganska stort gäng som njöt av fjälluften. Fina bilder blir det med regndroppar, sen må motivet vara hur trivialt som helst. Men en ekorre med regndroppar vore förstås något, haha!

BeBest sa...

Vi var 7 tvåbeningar och 1 fyrbening och vi hade gott om plats. Jag försökte hitta det Lindvallen reklamen inte visar, så resultatet är Lindvallen på mitt sätt. Regndropparna gillade jag men kameran är inte regntät så jag var ofta tvungen att vänta tills de värsta skurarna dragit förbi.

En ekorre på nära håll med regnstänk i pälsen och ljuset som faller in bland pälsstrån och droppar så att lyser upp, det vore ett vinnarfoto!

Skicka en kommentar