Gryning

Gryning

söndag 5 juli 2015

Misslyckat försök


Det var ett tag sedan jag var bort till Sjöholm för att fånga soluppgången. I går skulle det dock göras ett försök. 

I god tid begav jag mig hemifrån. Vid Luvsjöområdet såg jag den råbock. Den och en get fick jag foton av en riktigt dimmig morgon för några veckor sedan. Nu befann den sig väldigt nära mig men aningen skymd av växtligheten på andra sidan diket. Jag skulle kunna få riktigt snygga foton av råbocken med huvudet och hornen stickande upp upp bakom ett bestånd av lupiner.  Han stod blickstilla och jag valde därför den fototeknik som jag tyckte gav de bästa färgerna förra gången. Allt såg perfekt ut i kameran och nöjd traskade jag vidare.

Jag hoppades att det skulle kunna bildas lätta morgondimmor över Näsnaren. Vid Luvsjön såg det lovande ute. Inte så mycket till dimmor kanske men det fanns en antydan till tunna slöjor. Luftfuktigheten var alltså tillräcklig om lufttemperaturen inte steg mer innan gryningen. 

Så stod jag på åsen vid Sjöholm i precis rätt tid. Solen kom upp, steg hastigt och av de önskade dimslöjorna blev det inget men i övrigt såg det mesta någorlunda bra ut. Det skulle nog bli fint det här iallafall! På grund av solens brådska att ta höjd blev det en kort stund vid Sjöholm. Fåglarna sjöng och trafiken var minimal, som man kan förvänta sig vid femtiden en lördagmorgon. 

Vid Luvsjöområdet gick två tranor. De såg mig men lät sig inte skrämmas. Lugnt och värdigt klev de på i gräset medan jag fortsatte gångvägen framåt och emellanåt tog ett par foton.



Dessa foton blev de enda jag kom att spara från gårdagens gryningspromenad. Resten blev inte alls så bra att de kunde godkännas ... men jag hade i alla fall tur med vädret.

Jag är skyldig er ett svar på den fråga jag ställde igår.
”På stigen landade en fjäril. Den satt sedan med vingarna hårt ihop. Hade den brett ut dem hade ni inte haft några svårigheter att identifiera den men nu blev det inte lika enkelt. Jag vet vilken art det är, eftersom jag såg ovansidan då den satte sig framför mig. 
Ni kanske undrar vad det var för fjäril jag fotograferade?” 

Svaret kommer nu. Det är en amiral, Vanessa atalanta.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det blir inte alltid som man tänkt sig, så är det ju. Men fina bilder på tranorna fick du. Jag har knappt ens sett en trana, tror jag. Jag misslyckades med en stor fjäril igår, eftersom den lilla jag hade med mig inte förstod mina instruktioner om att vara helt stilla. Den landade hos henne och hon fortsatte med att ta av sig skorna för att kunna smyga på fjärilar. Suck. Självklart hade jag kunnat identifiera din fjäril!

BeBest sa...

Det har ju hänt förr att jag dragit iväg långt bort för att försöka få något snyggt foto men att det var nära på nästgårds det fanns.

Skicka en kommentar