Gryning

Gryning

söndag 26 juli 2015

Morgonpromenad


Igår, fredag, gick jag till Östra Vingåker. Det var ett tag sedan jag var åt det hållet, så nu ville jag se hur det nu såg ut där och i omgivningarna längs vägen dit. En dryg timme innan gryningen gav jag mig ut i mörkret.

Det första jag fick se var en liten igelkott. Ljuset var så svagt att min kamera inte klarade uppgiften utan att använda blixt och visserligen fick jag på så sätt ett foto av igelkotten men bilden går inte att visa upp med hedern i behåll. 

Nästa uppgift, kameran inte klarade att lösa, var en flock vildsvin. Det tredje misslyckandet handlade om en dovhind på avstånd ute i en veteåker. Allt detta var ju trevligt att se i verkligheten men jag ville självfallet ha användbara foton av det också!

Nästa försök gällde dovhjortar. Jag kom nära gruppen av stora hjortar. De gick på den speciella åkern vid vägen upp mot Knutsdal. Jag kunde följa dem en stund och kameran fick jobba. En av de mellanstora hjortarna hörde nog kameran men kunde inte lokalisera varifrån ljudet kom. Efter en stund hade den fått syn på mig men de övriga var helt  förvirrade.
Vid fågeldammarna på bägge sidor om landsvägen började lätta dimmor glida över vattnet. Dimmorna tätnade efter hand som solen steg.
Svarthakedoppingen var ute och försökte lära ungen att hitta sin egen mat. Ungen var inte särskilt intresserad utan tjatade ständigt om att få sin mat serverad från näbb till näbb. Tjatet lönade sig emellanåt.
Bortom dammarna reser sig en ås och i en oanvänd beteshage på sluttningen letade en räv efter sin egen frukost.
I början av juli fanns det skrattmåsar vid viltvattnet men nu var de borta. Dimmorna steg och solen satte ljus på dem.
Jag ansåg mig ha fått se vad som fanns där för tillfället och knallade hemåt igen. Invid vägkanten stod en gul blomma som humlorna gillade.
Idag blir det mest regnväder. Det som möjligen kan räknas in på vädrets pluskonto är väl att luftfuktigheten blir hög och en sval vindstilla morgon kan det innebära dimmor i gryningen och sen finns det nog en del svamp i skogen att hämta också. Det har varit ont om kantareller på mina svampställen de senaste åren.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Som vanligt varierade och fina bilder, men tvåan nerifrån är så där magisk så att man blir hänförd. Kan inte ens drömma om att ta en sådan bild. Grattis!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Skrakarna är nog årets bild hos mig såhär långt! Alla tidigare gryningar vid viltvattnet har lärt mig var jag ska stå då solen kommit upp över skogen och solstrålarna når ner till vattenytan och då sätter färg på dimmorna. Den här gången bar den kunskapen frukt.

Skicka en kommentar