Gryning

Gryning

onsdag 22 juli 2015

Regn, sol och dimma på Lindvallen


Dagarna på Lindvallen innehöll mycket nederbörd. Det bjöds dock stunder av solsken och närmast vindstilla förhållanden. Dessa ljusare ögonblick avbröts dock raskt så fort jag kom ut med kameran i handen. 

Tisdagsförmiddagen ägnades åt att försöka ta nya foton av de motiv jag fotograferat under måndagen men inte blivit nöjd med. Ängsullen hade nu fått hjälp av sol och vind för att bli av med regnvattnet i ullen.
En av de vanligare växterna vid Lindvallen är blodrot. Den kallas så, därför att roten har en röd saft. Blodroten har 4 kronblad men övriga närbesläktade arter har 5.
Det kom en del regnskurar och lågt gående moln vilket medförde dis och dimma över bergen.
Mot eftermiddagen klarnade vädret upp en aning och molnen glesnade ur och steg. Jag passade på tillfället och gav mig åter ut för att kika på Lindvallen och dess närmsta omgivningar. Tanken var att bland annat leta rätt på deras lilla sjö till vilken man kunde få köpa fiskekort och pröva lyckan gentemot regnbågar. 

Under den promenaden såg jag borsttistlar. De var populära bland humlor och andra insekter.
Lindvallen har byggts upp under många år och därmed har den tidens behov, tycke och smak fått återverkningar på byggnadsstilen. Här är en grupp hus med grästak.
Ängsklockan är Dalarnas landskapsväxt. Självfallet finns den vid Lindvallen.

Jag hittade till slut sjön. Där höll man på att avsluta fisket för dagen. Mygg och knott hälsade mig hjärtligt välkommen medan jag fotograferade ett stort bestånd av smällglimm. 
När jag nu hade sett var fiskevattnet fanns, beslöt jag mig för att undersöka mina möjligheter att fiska där. Detta skedde nästa dag, alltså på onsdagen. Jag hade egna fiskegrejor med mig men man kan även hyra sin utrustning hos människorna på Lindvallens fäbod. Där går det även bra att köpa fiskekort.

Hur gick då mitt fiske? Jag blev utan fisk men fick en del foton istället. En lång stund underhöll en nattslända mig. Det blev en lång fotoserie och jag lärde mig något nytt. Om detta ska jag berätta en annan gång. Här har sländan avslutat sin uppvisning och är på väg mot nya äventyr.

Eftersom mitt fiske gick trögt blev det gott om tid att ta fikapauser och betrakta omgivningen. De blodsugande insekterna gjorde en del närmanden men de varnade ju mig redan kvällen innan, jag hade nu försett mig med ett bra motmedel. Mygga! Det gjorde att jag i lugn och ro kunde ägna mig åt att fotografera växter, vilka i vissa fall inte finns här i Katrineholm. Ormrot och ögonpyrola har vi nog här också men nu satt jag med dem alldeles intill mig så de hamnade på bild. Först ormrot sedan ögonpyrola.


Jag fick även möjlighet att ta foton av grodyngel.

Ni kanske undrar om någon fick någon fångst överhuvudtaget? Jodå, det kom upp ett par fiskar medan jag var där. Jag hade planerat att börja fiska på ett speciellt ställe men då jag kom till sjön, var den platsen redan upptagen av en grupp danskar. En av dem verkade vara mer ointresserad än övriga, vilka ivrigt kastade med olika beten för att komma långt ut i sjön. Den till synes måttligt intresserade hade ett vanligt metspö med sig. Han satte sitt agn på kroken, kastade ut och lade ifrån sig metspöet under tiden han underhöll sig med kompisarna. Så pågick en halvtimme eller så innan han fick napp precis framför fötterna på hans spinnfiskande kompisar. 

Efter en stund lämnade de sjön och en barnfamilj intog den. En av grabbarna gjorde på samma sätt som den latmetande dansken. Skillnaden var att grabben använde mask. Enligt uppgift skulle det finnas regnbåge i sjön men jag tror det är en öring grabben fick. Regnbågar har inte röda prickar med ljus inramning på sidorna.

Innan dagen var över skulle min yngsta dotters hund, Cookie, få sin kvällspromenad. Cookie såg sina första dagar på Irland och vad hon där utsattes för är svårt att veta men det medförde att hon inte litar på andra hundar. Riktigt stora hundar har hon lättare att tåla men småhundar upp till hennes egen storlek litar hon inte ett dugg på. Av den anledningen brukar kvällspromenaden ske så sent att knähundarna redan fått göra ifrån sig.

Solen hade sjunkit under horisonten då vi gav oss ut men det var ännu ljust ute.

Den här kvällen skulle Cookie få bada.

Det myckna regnandet omväxlande med solvärme och blåst tog hårt på snöfläcken.
Torsdagen skulle ägnas åt ett besök på fäboden för att inmundiga deras goda våfflor och njuta vispgrädde med hjortronsylt till. Det fanns risk för ihållande regn vid den tiden så jag passade på att försöka hitta en stunds solsken innan det blev dags för våfflorna. 

Nattens regn hade lämnat gott om droppar såväl i skog som på gräsmarker. Då solen steg och började värma upp marken, dunstade dropparna och bildade dimslöjor över bergssluttningen.
Där solen ännu inte hunnit få bort dropparna lyste de som små lyktor. Hur mycket alla människor på cykel och i löparkläder såg av detta vet jag inte. Förmodligen irriterades de över att bli blöta om fötterna.


Här och var hittade jag en liten blomma som kanske inte vinner något skönhetspris men jag gillar den ändå. Växten kallas ängsskallra.

Därmed har min tisdag, onsdag och torsdag redovisats.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Ja, man har ju olika sätt att utnyttja naturen. Fotografer och vandrare har sitt och sportutövare har sitt. Jag tror att dotter min njuter när hon joggar i kvällningen, i alla fall hade hon sett ett rådjur på ängen och även jag hann dit för att beskåda det.

Vackra klara bilder i inlägget och ängsullsbilden tar priset med sin skönhet idag. Här undrar jag om blodroten är släkt med blodfingerörten som jag gillar, den har röda blommor.

BeBest sa...

Blodroten och blodfingerörten hör till fingerörterna men blodfingerörten växer inte vild i Norden.

LIndvallen satsar stenhårt på mountainbikes och det föreföll var viktigt att prestera för utövarna i alla åldrar. Så många löpare såg jag inte till men en del stavgångare, rullskidåkare och rullskridskoåkare for fram som jehun längs promenadvägarna men ut i gräset vågade de sig inte.

Skicka en kommentar