Gryning

Gryning

måndag 3 augusti 2015

Sälen Grand Prix 4



Mike Boyle föddes 1879 i Minnesota. Hans far var farmare och odlade potatis. 16 år gammal gick Mike med i International Brotherhood of Electrical Workers. 1905 blev han anställd som heltidselektriker vid det bolag som byggde tunnlar under Chicagos centrala delar. Året efter blev han ansvarig för fackföreningens affärsverksamhet. Från den positionen avancerade han till att bli vice president  för de lokala elarbetarna och dem styrde han noga. 

Tidigt i karriären fick han sitt smeknamn. Då Mike Boyle gick till sin favoritbar, hängde han det medhavda paraplyet ytterst på räcket vid bardisken. De som sökte hans hjälp lämnade ett meddelande och en summa pengar i paraplyet och därefter gjordes affärerna upp på annan plats och tid. Vid ett tillfälle fick han frågan hur det kom sig att han som endast tjänade 35$ i veckan kunde skapa sig en en förmögenhet på 350000$. Svaret blev: Det skedde genom stor driftighet! 

Boyles driftighet innebar en balansgång mellan politiska mutkolvars egenintresse och folkets krav och behov. Chicago under mellankrigstiden var en plats där pengar och kontakter med rätt personer styrde och ett livs värde räknades i vilken nytta för egen del man kunde ha av vederbörande. Mike Boyle kände alltid någon som kunde utföra vad som var nödvändigt att på gott eller ont få gjort eller någon som passande nog genom sitt skrupellösa liv kunde sättas under hot och press. 

Vid ett tillfälle såg Mike Boyle till att hela Chicago lamslogs genom att beordra ett stort antal elektriker att lägga ner arbetet. Därefter blev det strömlöst i staden. Broar kunde inte öppnas för båttrafiken eller stannade i öppet läge så ingen kom över. Trafikljusen slocknade och polisens och  stadens administrations telefonväxlar fungerade inte utan elektricitet. När så Umbrella Mike fått som han ville, tog det inte mer än knappt 3 timmar att få tillbaka strömmen, bryta kaoset och sätta igång stadens funktioner igen.

Mike Boyle visste alltså hur han kunde tjäna stora pengar och dem behövde han till sitt intresse för bilsport och då IndyCar racing. Mike Boyle hade ett eget racing team. Han anställde de bästa förarna och försökte hitta de bästa motorerna. Den motor som gällde på den tiden tillverkades av Arminius Miller och hans anställde, Fred Offenhauser. Motorn gick allmänt under namnet ”Offy”. 

Idén till motorn fick Miller då han 1913 servade en Peugeot. Den motorn hade en annorlunda konstruktion, vilken gjorde den extremt tålig. Miller byggde en egen motor med liknade konstruktion och den modellen blev snart den dominerande tävlingsmotorn i USA. Offyn utvecklades successivt och deltog i tävlingssammanhang så sent som 1982, nära 70 år efter att idén till motorns konstruktion  föddes.

Med det ovan som bakgrund kan vi kanske ta en titt på en av de bilar Umbrella Mike Boyle hade i sitt stall. Jag har en känsla av att mannen, som äger Miller 1930 Boyle Valve Special idag, är duktigare på att restaurera bilar än det engelska språket. Bilen vann nämligen klassen för restaurerade fordon vid Sälen Grand Prix i år.

Motorn är alltså en Offenhauser.
Karossen är målad i Boyles färger.
Ekerhjul var en självklar detalj. Eftersom bilen även körts på vanliga vägar har den kvar sin registreringsskylt.
Bilen har ventilerade trumbromsar för bästa kylning.

Från början fanns ingen fjädring utöver stötdämparna men 1935 försågs bilen med tvärställda bladfjädrar.

Indianapolis 500 är den tävling som bilen byggdes till. Banan är en oval och körs i vänstervarv. Bilen byggdes till skillnad från brittiska bilar med vänsterstyrning.


När så bilen med tiden inte längre var tillräckligt kapabel och ansågs möjlig att utveckla längre såldes den till Firestone som behövde bilens totala resurser för att utveckla företagets högfartsdäck.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Intressant läsning och snygga bildetaljer!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Det har tagit lite tid att leta fram alla uppgifter. Om Mike Boyles liv och levern finns berättat både i bokform och på film. Jag får en känsla av att den herrn hade mycket gemensamt med de amerikanska transportarbetarnas Jimmy Hoffa, som också rörde sig i gränslandet mellan det tillåtna och otillåtna.

Skicka en kommentar