Gryning

Gryning

söndag 20 september 2015

I höstens färger


Jag ämnade gå till Östra Vingåker. Himlen skulle enligt väderprognosen vara helt molntäckt och det skulle bli lite vind. Eftersom ljuset kunde förväntas bli dämpat gav jag mig ut en kvart senare än brukligt. På så vis räknade jag med att trots molnen få ett hyggligt fotoljus då jag kom bort till åkrarna. 

Vid ett tillfälle gick två rådjur över vägen. Detta skedde medan ljuset var svagt och vägen omgiven av hög granskog. Jag chansade med att ta ett par foton men de blev långt sämre än vad jag hoppats på.

Vid Bonneråd fanns ett par ormvråkar i ett träd. De utsattes för trakasserier från kråkor men försökte uthärda. Jag såg dem och försökte även ta ett par foton men ännu dög inte ljuset trots att det här var i stort sett bästa möjliga förhållanden. En molnfri morgon hade det gått bra.

Så kom jag till viltvattnet. Här försökte jag få foton av änderna. Plötsligt flög de upp. Det blev för mycket för min stackars kamera men det den i häpenheten åstadkom blev så galet att jag tänker spara bilden!
Sädesärlan finns kvar där än och kvittrar glatt. Jag gillar sädesärlor. De är muntra fåglar!
Ett par sångsvanar flög över mig då jag var på väg därifrån. Tyvärr hann jag inte med medan de var på väg mot mig utan det var först då de hunnit en bit bort som kameran lyckades fånga in dem.
På väg ut till viltvattnet såg jag endast rådjuren på vägen men nu då jag var på väg hemåt fanns rågeten med de två killingarna ute på en åker.
Vid Bonneråd hade vråkarna blivit kvitt kråkorna och flög nu på spaning efter möjligt byte.
Så långt hade morgonen inte bjudit på några större sensationer. Jag hade dock ork kvar och beslöt att för skojs skull ta vägen förbi Krämbol. I lävattnet bakom bropelarna fanns det gott om småfisk.

Jag gick ner till strandkanten och fick med mig foton av det gamla marmorsliperiet samt den röda bron.


Krämbols huvudbyggnad och de tidigare smedjorna låg på en holme mellan två av utloppen från Viren. Smedjorna är borta sedan 130 år men utloppen finns kvar och då behövs ytterligare en bro.
I Lillsjön, dit vattnet från Viren rinner, upptäckte jag en gräsand. Den hade också upptäckt mig.
Hösten gör sig påmind och sätter ut märken bland löven.

Hasselnötterna börjar mogna nu.
Nästa års nötter är så att säga i projektstadiet.
Så var det dags för nästa infall. Den här gången skulle det bli en vandring längs en kort stig. Det fanns gott om ormbunkar där. De signalerade tydligt att hösten var på ingång.










Det är nog bara att inse faktum: Årets sommar är förbi!

4 kommentarer:

Monika Moren sa...

Fotomässigt är hösten nästan bättre än sommaren, mycket fina färger du fångat! Så gillar jag sädesärlan lite speciellt precis som du. Min mamma blev alltid så glad när första sädesärlan satte sig på gräsmattan och hälsade på oss med sin vippande stjärt. Den röda bron tycker jag också mycket om.

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Sädesärlan hälsar den mig välkommen varje gång jag är vid viltvattnet. Den ska väl snart ge sig av mot värmen men i slutet av mars nästa år är det dags att hälsa den välkommen tillbaka!
Blir det bara sol så kommer färgerna fram men är det mest moln och regn blir det svårare att få fram färgerna.
Den röda bron renoverades för ett par år sedan. Den gamla var helt genomruttnad. Det enda som idag finns kvar av den ursprungliga bron är stenfundamenten ute i vattnet.

baraenbildavmig sa...

Ja, det var en galet vacker bild av änderna som fick fnatt! Sädesärlan som speglar sig ser så självmedvetet kavat ut, jättefin bild! Den andra speglingen, den av marmorsliperibyggnaden är också helt i min smak. Ormbunksbilderna bjuder på höstfägring, tack för det!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Då jag fick se fotot av änderna kunde jag inte hålla mig för skratt men det fanns en ännu värre bild. Den påstås duga som abstrakt fotokonst. Jag vet inget om sånt men jag ska lägga upp den också.

Sädesärlan är den enda fågel vid viltvattnet som inte får panik då jag kommer.
Marmorsliperiet/bilgaraget har jag länge varit sugen på att fota. I söndags hittade jag en lösning på det. Nu går den kåken inte säker längre!

Ormbunkarnas färggranna tid är kort så det gäller att vara med det det sker.

Skicka en kommentar