Gryning

Gryning

torsdag 10 september 2015

Tyst och stilla


I sakta mak begav jag mig mot Östra Vingåker. Soluppgången skulle officiellt inte ske förrän 06.10 men i praktiken brukar det dröja lite till innan solen klättrat över skogen. Jag hade tid att se mig omkring i mörkret. Det fanns dimmor över Duveholmssjön men över stan var himlen stjärnklar.

Jag såg dovhjortar vid Opp-Genne men det fanns inte tillräckligt ljus för att ge ett användbart foto. Vid Bonneråd låg det dis över åkrarna och beteshagarna. Diset tjocknade på avstånd och i sänkorna. Något vilt såg jag inte och någon kronhjort hördes inte av. Endast några gäss hördes från Viren. 

Då jag passerat beteshagarna och hade utsikt ut över åkrarna upptäckte jag två hjortar på långt bort i diset. Det var fortfarande ett klent ljus och kameran hade svårt att göra en någorlunda tydlig och skarp bild. 
Promenade fortsatte. Enstaka tranpar kom flygande. Snart upptäckte jag nästa dovhjort. Den var det närmre till det hjälpte inte kameran särskilt mycket.
Jag kunde även se en av de bägge hjortarna som stått tillsammans. 
Medan jag fotograferade den upptäckte jag även den andre och den gossen hade fått sällskap av en räv.
Räven var på väg mot nästa hjort, den jag just tagit foton av.
Den hjorten blev nervös av rävens och min närvaro.
Räven behövde bara sätta sig ned och betrakta hjorten för att den skulle reagera ...
och löpa undan.
Nöjd med sitt resultat försökte räven göra om samma bravad med den andre hjorten. Där möttes den av hornen. 
Efter att ha visat sin kompis vem som var modigast stod hjorten kvar och njöt av segerns sötma.
Jag fortsatte fram mot viltvattnet. Det låg rätt mycket dimma där och jag blev tvungen att rikta in mig på näraliggande motiv. Änderna simmade undan men en glad sädesärla kvittrade muntert från en liten hög av dyjord. Jag tror att jag fotograferat den ärlan förr.

Solen började märkas av på de högsta trädtopparna och jag skyndade mig förbi dammarna och tog höjd på andra sidan.
Så fortsatte jag förbi kyrkan och gick mot Stubbetorp och Glopphälla. Där i det starka motljuset och diset fanns en del vita biffkor och en stadig svart tjur, Filét mignon black and white.
Solen steg och började torka upp daggen, vilken steg som lätta skyar över åkrarna. Ett råget kom sakta över åkern. Då och då stannade hon till och tog en tugga eller bara tycktes njuta av solen och gilla livet.
Från Glopphälla går en ägoväg fram till Bonneråd men man nått ända fram gör man klokt i att lämna vägen och gå en stig tvärs genom skogen till nästa väg.
Nästan hemma passerade jag en häck med gråsparvar. 
Det var vad jag hann med igår. Promenaden tog över fyra timmar, bildredigeringen ännu längre. Det är ett heltidsjobb att göra ingenting.

5 kommentarer:

Monika Moren sa...

"Göra ingenting" kan man väl kanske ändå inte säga, eller hur, när du är heltidsarbetande fotograf, fast på hobbynivå. Är väl perfekt hobby för en intresserad pensionär, du får ju både motion, uteliv i naturen och alla upplevelser du får däri! Att du sen delar allt med dina läsare är fint för oss. Bilderna toppen och den jag blev mest kär i var de tre små gråsparvarna. Oj så bra bild på nära håll!

Monika Moren sa...

Jag tog hem bilden av de små söta grå, tack för det Börje! Har den nu som skärmbild och den är jättefin!

baraenbildavmig sa...

Spännande minidrama med räven! Jag tycker också att bilden med gråsparvarna är förtjusande. De brukar inte sitta så stilla och posera! Jag fick nöja mig med ett möte med haren vid äppelträdet, men jag hinner aldrig med, står bara och stirrar som ett fån.

BeBest sa...

Det är lite för att retas som jag påstår att jag ingenting gör, fast visst håller jag mig sysselsatt och mår bra, även om det inte ger någon inkomst.

Fågelungarna satt på andra sidan gatan och de var lätta att komma åt med teleobjektivet.

BeBest sa...

Jag vet inte men jag fick för mig att en av hjortarna var ett bättre ledarämne än den andre.
Fågelungarna är rätt vana vid att det går folk och hundar på andra sidan gatan, så de sätter sig i det här buskaget och spanar av närområdet tills faran är över, då är de nere på gräsmattan igen. Oftast sitter de inne i busken men nu var det trångt i den redan, så de här ungfåglarna fick sätta sig utanför bladverket.

Skicka en kommentar