Gryning

Gryning

tisdag 8 december 2015

Jag var till vårdcentralen igår


Det var dags för den årliga besiktningen och som en följd av den få nya förskrivningar av läkemedel. Jag kom i god tid, betalade 150:- och satte mig i väntrummet. Det fanns skyltar om att detta utrymme var en mobiltelefonfri zon. Under skylten satt en kvinna i medelåldern och kollade av sina mejl eller vad det nu var. Bredvid mig fanns en man i min ålder som mobilledes förde en högljudd konversation rörande ett nyligen avhållet musikevenemang med någon som aktivt deltagit i detta.

På exakt tid öppnade läkaren dörren och kallade på mig. Vill du vara så vänlig att komma in! Så vänlig kände jag mig och vi hälsade medan vi begav oss in i läkarrummet. Där ställde han sig framför tjänstedatorn och vände sig mot den. På bordet låg ett papper som han också läste och jämförde med texten i datorn. Det fanns en stol som jag antog var avsedd för besökande patienter och jag hängde jackan över ryggstödet och skulle just sätta mig då läkaren upphävde sin röst och sa: Vill du vara så vänlig att sitta ner!

Så jag satte mig medan läkaren studerade datorn och pappret och jag studerade hans rygg. Så sa han: Vill du vara så vänlig att ta av skjortan!

Så jag tog av mig skjortan och läkaren ställde en fråga. Ser du bra med glasögon?  Jag svarade ja och nästa fråga kom: Hör du bra? Även där svarade jag ja men bet ihop för det var nära att följt efter med orden även utan glasögon! Så ville han veta om jag var hungrig och åt mat och ifall magen skötte sig? När vi så gått verbalt gått igenom intag och utsläpp, kom nästa uppmaning: Vill du vara så vänlig att stå upp! Följd av uppmaningen: Vill du vara så vänlig att sitta här! medan läkaren pekade på undersökningsbritsen.

Nu började jag få svårt att hålla tillbaka skrattet men det hade nog inte varit så vänligt att släppa fram det. Så skulle han lyssna på lungorna. Vill du vara så vänlig att andas kraftigt! Och jag drog ett par djupa andetag med han lyssnade högt och lågt. Därefter skulle jag vara så vänlig att andas som vanligt och åter lyssnade han högt och lågt.

Nu var det åter dags att studera datorn och pappret en stund och så skulle jag vara så vänlig att lägga mig ner och sedan kontrollerades mitt blodtryck vilket var helt normalt. Nu hade läkaren upptäckt att var tämligen fet och började rekommendera en massa tidsödande ansträngningar för min del. Jag kände dock att jag inte var vänlig nog att ge mig in på sånt men gärna kunde tänka mig att gå i ett vänligt tempo och fotografera de djur som fann mig vänlig nog att tillåtas få göra det.

När så kroppsbesiktningen av avklarad fick jag vara så vänlig att sitta upp och vara så vänlig att sätta på mig skjortan. 

Vid det laget hade läkaren kommit fram till att jag skulle få en ny tablett att gotta mig med medan jag skulle avstå från en annan gammal. Han ställde även i utsikt att jag skulle få sluta med en tablett vars vanligaste biverkan var svullna fotleder och eftersom jag fick det strax efter att den sattes in antog han att det fanns ett samband.

I 30 minuter pågick undersökningen och nya recept har skrivits ut. Jag har aldrig tidigare mött en läkare som agerat som ett datorprogram där allt sker i korta steg. Jag tror jag kommer kalla honom Doktor Basic eller Assembler i fortsättningen.

Ute sken solen och kände att jag behövde vara mig själv nog en stund för att göra mig kvitt all inövad vänlighet och återfå mitt forna jag, så jag traskade hem och tog med kameran på en promenad. Först såg jag en katt. Den tycktes vara van att posera.




Jag begav mig mot Värmbol och Backasjön. Det drog svaga vindar över vattnet och solen sken gott.


Därefter begav jag mig mot Krämbol. Solen var på väg ner och skuggorna började breda ut sig.


Ur skuggorna smög rådjuren komma fram.
Kvällsljuset silades mellan träden.
En kråka hade hittat sitt sovträd och solen redan sjunkit under horisonten.

och ännu var det eftermiddag fast det nästan var natt.

8 kommentarer:

anette sa...

Fin kisse!

BeBest sa...

Tack Anette! :-)

Den katten har jag inte sett förr trots att jag ofta går förbi där. Den var helt trygg och gjorde allt för att jag skulle kunna ta foton av huvudet ur många vinklar. Ett fullblodigt modellproffs!

imsys sa...

En så vänlig stämning det är här då! Allt från vänlig doktor, vänlig patient, vänlig katt, vänligt rådjur och väldigt vänlig sol! Najs!

BeBest sa...

Jo här är det så puttinuttigt och mysigt så det inte är sant!

Anonym sa...

:)Gläder mig att du mår bra. Dina foton och texter borde bli en trevlig bok. / Margaret

BeBest sa...

Tack Margaret!

Det är ytterst tveksamt att någon skulle vilja ha en sån bok. Du minns kanske att jag en gång i tiden gav mig på att skriva en roman. Det fanns inget förlag som ville ge ut den. Fotoböcker är också svåra att ge ut. I det fallet är krävs att fotografen skaffat sig ett världsrykte och och tagit foton som ingen sett förut. Jag skulle troligen behöva göra en fotosafari på Pluto för att ha en chans.

baraenbildavmig sa...

Ditt läkarbesök kunde varit taget ur en komedi. Stilig kisse som visste sitt värde!
Fina kvällsljusbilder!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Jag hade riktigt roligt stundtals , även då jag var ute med kameran men de fotona blev inte så lyckade att jag vill visa dem. Kameran behöver allt ljus den kan få nu och där det var som skojigast var det skugga.

Skicka en kommentar