Gryning

Gryning

onsdag 27 januari 2016

Vällagrat?


Det har varit ganska stillsamt här ett tag. Det har inte fotograferats något alls på långt över en vecka. En stor del av tiden har ägnats åt bildredigering och sortering. Det är då främst äldre foton som gåtts igenom och om möjligt fått en uppfräschning. Resultatet av det har blivit att albumet med foton tagna med den gamla kameran har fått en rejäl påfyllning.

Jag har också varit till vårdcentralen på återbesök. Det är uppenbart att läkaren inte är helt nöjd med min medicinering. Vissa av sorterna har som biverkning att framför allt anklarna svullnar upp. Doktorn planerar att ta bort några av dem. På försök har tre satts åt sidan några veckor för att se om de verkligen behövs. Det lär med andra ord bli många återbesök innan allt är klart. Jag hade ju fått ett alarmerande högt blodtryck i november 2014 och det kurerades på så vis att den äldre medicineringen behölls men utökades med nya och kraftigt verkande medel varav två bidrog till svullna anklar. Nu vill han se om alla sorterna behövs och ifall svullnaden runt vader och anklar kan minska.

Nu är snön borta på gräsmattorna och endast vita avbrutna ränder ligger kvar av plogvallarna. I morgon kan det vara borta helt om vinden, värmen och regnet håller i sig,

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Det tar sin tid att ställa in mediciner riktigt. Hoppas att du får till det. Svullna anklar ska man ju inte ha. Själv tackade jag nyss nej till en ändring av blodtrycksmedicinerna, var rädd att jag skulle må ännu sämre.

Väldigt njutbar och varierad bildserie med alla årstider! Jag märker när du bestämde dig för att närma dig fjärilar m.m. och fota riktigt nära. Många bilder i din serie kan jag bara drömma om att ta, som de med sjörök, de är så vackra. Jag inspireras till att också göra en bildserie igen, men sånt tar på kroppen så det får vänta.

Vi har ingen snö alls, vilket är snopet, det är ju bara januari än.

BeBest sa...

Snön försvann väldigt fort och det känns onekligen snopet. Då jag var på väg hem från affären kröp en rejäl daggmask på gångvägen. På våra breddgrader brukar det inte göra så i januari.

Fotona är på sätt och vis en exposé över min väg in i fototräsket. Det var helt enkelt tvunget att komma de små motiven riktigt nära ifall det skulle bli något foto värda att visa av det. Tålamod behövdes och ha koll på var den egna skuggan föll och hur skrämmande för insekterna man riskerade att avtecknade sig mot himlen. Det tillsammans med smygartekniker jag lärde mig då jag som barn var ute och spanade på älgar och rådjur kom väl till pass. Folk som såg mig smyga med kameran i näven ute i långgräset undrade nog vad jag höll på med.

Skicka en kommentar