Gryning

Gryning

lördag 20 februari 2016

Att gå till fots


Här händer inga större revolutioner och kameran får sällan komma ut. En stor del av dagarna ägnar jag åt retrospektiva genomgångar av foton. Tanken bakom detta är att försöka hitta bilder som skulle kunna passa på en vägg eller i en bok. Fotoböcker och väggdekorationer är inte helt gratis att producera, så det kräver att innehållet och bilden är av högsta möjliga klass. 

I fotoböcker brukar bilderna ha ett gemensamt tema. Jag försöker hitta något som kan ligga som en röd tråd genom innehållet men mest liknar det än slank jag hit och en slank jag dit och än snubblade jag på verkligheten. Samma är det med fotona. Man kan tycka att det borde gå att få ihop något dekorativt av alla tusentals foton jag har men att få fram 4 som gör sig bra tillsammans och kan visas i samma storlek är inte lätt. Älg, rådjur, dovhjort och kronhjort skulle kunna bli en sån kvartett men inte med mina foton som utgångspunkt. 4 årstider kanske men även en så enkel sak blir svår att lösa så resultatet känns enhetligt och snyggt.

Häromdan fick jag en helt oväntad förfrågan. Den krävde lite betänketid men jag har accepterat. Innan det blir klart kommer jag ha en del saker att göra men steg för steg ska det nog gå att genomföra. Tills vidare vill jag inte säga så mycket mer om det ärendet.

Om du undrar vad rubriken har med allt detta att göra så kan jag förstå det. Nu är det ju så att jag brukar knalla runt i trakterna häromkring med kameran i näven och detta grävande i gamla mappar får en del promenader att åter komma i ljuset. Då brukar jag tänka på vad den amerikanske filosofen Henry David Thoreau sagt: ”Att gå till fots är att göra en lång resa på en kort sträcka.”



10 kommentarer:

Monika Moren sa...

Låter spännande. Ser fram emot att få höra om vad det hela var för erbjudande.

BeBest sa...

Nytt och spännade är det. Vi får se vad det blir av allt. Jag har mycket att stå i nu.

baraenbildavmig sa...

Retrospektiviteten verkar ge dig en hel del sysselsättning och huvudbry. Det tar tid att välja om man är noggrann. Att välja ut till tavlor förstår jag är svårt, jag har bara vågat ägna det en flyktig tanke än så länge. Men en fotobok borde du nog lätt kunna få ihop av alla dina fina foton. Du har ju valt flera gånger till tävlingar tidigare. Spännande med det hemliga ärendet. Och ett rogivande vårvinterfoto visar du i dag.

BeBest sa...

Jag har en del foton som jag skulle kunna tänka mig ha på min egen vägg men det skulle väl bli en investering mest för flärdens skull så det får vara.
3 fotoböcker har det blivit hitintills: 100 foton ur ett nytt liv, Lindvallen på mitt sätt och Sälen Grand Prix 2015. De har drabbar inte ont anande människor, vilka inte kunnat försvara sig.

Monika Moren sa...

Stackars dem:).

BeBest sa...

Det finns risk att det upprepas!

Tove Olberg sa...

bebest, jag fann din blogg hos bara en bild av mig, och din fina dikt om längtan, den väckte min nyfikenhet- nu blir det bara kort besök men jag har antecknat din adress så jag återkommer gärna. :-)

BeBest sa...

Välkommen Tove!
För 15 år sedan var jag med i en skrivargrupp här på internet. Den hette något i stil med Författarcentrums skrivarforum eller något liknande. De som deltog där var amatörer av skilda åldrar och preferenser.

Jag brukade skriva kåserier enligt måttot: Låt oss skratta åt våra misstag, andra gör det! Kåserierna var väl inte överdrivet populära bland den ungdomligare delen med poetiska ambitioner. Jag försökte mig även på att skriva dikter av olika slag men de var nog för traditionella i sin utformning. Med tiden uppstod kotterier, förälskelser och en massa svartsjukt och ondsint tissel och tassel bland en del deltagare och de ansvariga för forumet beslöt att lägga ned det.

Dikten hos ”baraenbildavmig” och några till från en tiden har jag sparat. Jag gav mig även på att skriva en roman men manuskriptet har inte blivit antaget.

För 10 år sedan hade jag jobbat hop till en svår utmattningsdepression och jag kom aldrig åter i tjänst. Mycket av koncentrationsförmågan, den verbala kreativiteten och stresståligheten gick förlorad i den ”hjärnsmältan”.

Jag fick dock hjälp att återfå tillräcklig styrfart och med den går jag ibland ut och visar kameran lite av det jag ser ute i markerna. Det är de fotona som idag fyller min blogg.

Den första tiden av bloggandet ägnade jag åt att lägga upp dikterna och kåserierna men dem har jag tagit bort igen. Jag tycker helt enkelt inte att de håller. Min blogg innehåller numera huvudsakligen foton från trakten runt Katrineholm och i den mån de åtföljs av text är den allmänt deskriptiv.

Tove Olberg sa...

Att det dröjde till slutet av inlägget innan rubriken "blev synlig" gillar jag. det är ju det som kul att "gå till fots" men med ögonen ...
Spännande att vara med i skrivargrupp eller inte när jag läser det.
Har du tänkt på att en kan ge ut böcker själv?
Jag är sjukersatt utmattad själ också, så det med koncentrationssvårigheter och svårt att plocka upp ur arbetsminnet känner jag väl igen.
Det är att ta dagen som den kommer och nu som jag helt styr min tid så är jag ändå nöjd. Men visst var det stor sorg då så mycket av mitt jag försvann, men jag har hittat mitt sätt att leva nu.
Tack för din fina kommentar inne hos mig!
Bloggses!

BeBest sa...

Att ge ut manuskriptet i bokform har jag dessvärre inte tillräcklig ork att få till. Det får ligga i byrålådan och bli ett effektivt sömnpiller till den som börjar läsa det.

Skicka en kommentar