Gryning

Gryning

söndag 13 mars 2016

Att gå till fots, en bildberättelse


Precis som den amerikanske filosofen, Henry David Thoreau, tar jag till apostlahästarna då jag ska någonstans. Mer än gärna ger jag mig ut innan gryningen då jag är på vift i omgivningarna för att motionera kameran. 

Vill du se fotona i större format så kicka på bilden, då öppnas ett nytt fönster med endast fotona i. Där kan du klicka dig fram.

I denna berättelse kommer vi att låtsas gå från Värmbols idrottsplats genom sekler, decennier, år och årstider för att besöka ett antal platser i gamla Östra Vingåkers socken. 

Vi börjar med att gå till Luvsjöområdet och kommer dit en vinterdag då det snöar över sjön.
Markerna runt sjön tillhörde gården Dammen. 
Amsterdam, som den gamla gården även kallades, låg på den här kullen. Det var ett arrendejordbruk under Sjöholms säteri.

Hit flyttade en kvinna och bosatte sig i en backstuga. Hon hette Albertina Lovisa Hellstrand och var då i 40-års åldern. En backstuga är till någon del utgrävd ur en backe och minst en vägg består av stenmur med backens jord bakom. Egendomslösa människor på landet fick ofta bo så.

1873 erhöll hon tillstånd att i backstugans enda rum servera kaffe och öl. Hennes kunder var arbetare vid en torvmosse i närheten. De bröt torv som skulle användas till att elda i ångpannor. Torvbrytningen upphörde efter något decennium och gropen blev en liten sjö. Den fick namn efter Lovisas smeknamn Luva. 

Idag finns även Luvas väg och Torvbrytarevägen i Luvsjö-området. Tänk om dessa fattiga och egendomslösa människor hade vetat att de och deras slit skulle komma att hedras och ge namn åt gator i ett av Katrineholms mera fashionabla villaområden! Den kunskapen hade inte givit dem ett enda öre extra i börsen men kanske kunde de ändå för en stund kunnat räta på sina värkbrutna ryggar och kanske hade det då funnits ett leende i deras fårade ansikten.
Dammen ägdes av Sjöholms säteri. Vi går dit och ser efter hur det ser ut där. Säteriet Sjöholm var från början uppfört på en plats som kallades Mölnhult. 

I slutet av 1400-talet flyttades huvudbyggnaderna ut till denna holme och ett pampigt slott med flygelbyggnader började uppföras. Det bygget kom aldrig att slutföras och godset bytte ägare många gånger. Idag ägs det av familjen Lewenhaupt.

Kung Karl IX kom på besök 1592 och till minne av detta finns en märklig minnessten i parken. 
Även kung Karl XV for till Sjöholm fast för att fiska kräftor och till minne av detta finns en annan minnessten, vilken ska ha placerats i en stensatt kanal från Näsnaren ned till den 8 meter lägre liggande sjön Kolsnaren.

Sjön har sänkts med 120cm och det medförde att holmen fick en permanent landförbindelse. Så här ser det ut där sjösänkningskanalen börjar.
Tack vare sjösänkningarna kunde man få goda betesmarker nära sjöarna och åkrarna kunde dräneras bättre. Här finns en beteshage intill sjön.
Sjöholm har köttproduktion i sina hagar.
De har även spannmålsproduktion på åkrarna.
En annan ryktbar kvinna var på sin tid Gertrud Mauritzdotter Laxman. Hon föddes på Stora Djulö. Hon var samtida med Gustav Wasas söner. Den unge hertig Karl, sedermera kung Karl IX, blev mycket förtjust i henne. Hon var kammarjungfru hos den kungliga familjen. Han hade dock en rival,  Josua Gyllenhorn på Sjöholm, vilken kom att gifta sig med den sköna Gertrud. 

Krämbols stångjärnshammare byggdes år 1632 av borgmästaren i Nyköping, Joachim Dankvardt. Detta skedde på fru Gertrud Mauritzdotter Laxmans frälsehemman, Krämbol. I årligt arrende betalades 50 riksdaler.

Här bodde skickliga bruksmän med sina familjer. Krämbol var på 1700- och början av 1800-talet en av folkrikaste orterna i västra Södermanland.

2 hammare var i drift 1632. Stångjärns- och spiksmide bedrevs ända in till 1880, då bruket lades ned på grund av sjösänkningar. Under perioden efter den sköna Gertruds död och fram till 1707, då Krämbol kom i Claestorps ägo, hade detta frälsehemman många ägare.

Vid Krämbol fanns en damm som skapade det vattenfall som behövdes för att driva smedjorna. Då Viren sänktes revs dammen och en ny verksamhet etablerades som ersättning. I det gula huset fanns förr en marmorindustri. Marmorn hämtades ur omgivande berg och fraktades på pråmar genom den här kanalen fram till marmorsågverket på andra sidan bron.
Sjön Viren sänktes med 180cm. Det påverkade inte enbart smedjorna.
Här är troligen betesmark som skapades vid sjösänkningarna. Med tiden behövdes den inte. Dragdjuren hade ersatts av traktorer och bilar. Då ändrades produktionen till skog.
Under den här bron rann förr vatten från Viren till en kvarn. Utan vatten stannade kvarnen men bron användes ytterligare i 50 år och var då en del av vägen mellan Örebro och Norrköping. 

I början av 1930-talet anlades en ny väg och den ska vi följa bort mot fågeldammarna vid Östra Vingåker. Vägen går genom ett viltrikt område. Man ska ha klart för sig att i gryningen och skymningen rör sig djuren mellan viloplatserna och fälten de brukar beta på. Den här fina damen gick upp på vägen precis framför mig. Jag kan stanna i steget men hinner en bilist stanna på 15 meter?
Älgar finns det inte så många av i Östra Vingåker. De kalvar som föds täcker knappt upp för naturligt bortfall och trafikdödade djur. Älgjakten har upphört.
Orsaken till att älgarna minskat i antal, står att finna i att stammen av dovhjortar har vuxit snabbt. Älgar och dovhjortar äter samma typ av vinterfoder men älgarna äter senare av det. Då har dovhjortarna redan tömt förrådet av åtkomliga årsskott på träden. Det medför att reproduktionen hos älgarna ofta misslyckas.
Även kronhjortarna har ökat något i antal och bidrar till att trycka undan älgarna.
Vår- och sommarmorgnar med dis eller dimma försöker jag komma till de här dammarna precis lagom till det att solen kommer upp över skogskanten. Då kan man få uppleva sådana här gyllene ögonblick.
Dammarna har skapats för att utgöra kvävefällor. Det finns gott om sjöfåglar där. Häger, skarvar, änder av olika slag, svanar och de här små favoriterna, svarthakedoppingen.
De skrattmåsar, vilka häckar i grupp brukar kunna klara att få fram sina ungar men de som inte får plats där, får det svårare. Det finns äggtjuvar bland fåglarna.
Gässen är duktiga ruvare som försvarar sitt rede med framgång.

Sothönsen är tillhör de arter som tar för sig om de hittar oskyddade ägg.
Vassarna erbjuder såväl skydd som föda för många småfåglar. Sädesärlorna förser sig av insekterna där precis som mesar och sångare av olika slag gör. Det här är en sävsångare.


Vi kanske ska gå tillbaka mot stan nu. 

Se här kom en tistelfjäril och landade på rödklinten! De fjärilarna övervintrar nere på kontinenten men när våren kommer och är på väg mot försommar är de åter på plats över hela landet och lägger sina ägg. Därefter har de gjort sitt för artens fortbestånd. Äggen blir larver och puppor och i slutet av juli kommer de första nya fjärilarna fram. När hösten börjar bli kall är det deras tur att flyga ner mot mildare vintrar i södra Tyskland och Frankrike.
En höstdag var jag ute för att försöka få foton av en stor brunstig dovhjort och hans harem av hindar men det försöket misslyckades. Däremot kom jag mycket nära den här gossen. Han var visserligen stor men inte stark nog att störta den dominante hjorten. Mitt uppdykande på vägen gjorde denne hjort mycket förbryllad och det tog tid innan han förstod att det fanns en människa 30 meter framför honom.
Vid ett tillfälle stod jag och försökte få foton av en tistelfjäril men det resulterade endast i att fjärilen flög undan. Då kom den här trollsländan och landade precis framför mig. Jag tog ett par bilder och trodde att mer än så blev det inte. Då flög sländan, det är en gulfläckig ängstrollslända, upp och landade på tistelknopparna precis framför mig. Dagen var räddad!
Vi ska gå genom skogen bort mot Backa. Där i skogsbrynet växer det skogstry. Den busken tillhör kaprifolväxterna.
Den här hagen vid Backa har förr varit åker men blev hage då det blev för trångt mellan stenar och bergknallar för att det skulle var möjligt att använda moderna jordbruksmaskiner där.

Här har vi nu kommit till bron vid Värmbol. Värmbols bruk har haft en omfattande verksamhet, där en damm med vattenfall drev sågverk, tillverkning av pappersmassa och smedjor. Det var här som torven från Luvsjön kom till användning sedan dammen tagits bort.

I den här sluttningen ner mot Duveholmssjön fanns en gång en gammal stuga som nu flyttats till hembygdsgården.

Marken har därefter fyllts upp och jämnats ut med hjälp av överblivna rivningsmassor, så kallad ruderatjord. Det är en tämligen mager jord och det passar pionjärväxter som nattljus eller den här orkidén, skogsknipprot.
Området mellan den öppna sjön och villaträdgårdarna ovanför sluttning har blivit något av en refug för såväl djur och fåglar som insekter och spindeldjur. Den här rågeten brukar vistas där om somrarna och i lugn och ro lära sina kid att ta vara på villatomternas möjligheter.
Många fjärilar trivs där. Sluttningen blir snabbt varm och har ett visst skydd från vinden av träden. Det här är Sveriges vanligaste blåvingeart, puktörneblåvingen.
Min personliga favorit är den här lilla tuffingen, mindre tåtelsmygare.
Där med är vi tillbaka där vi började och jag tackar för mig.

20 kommentarer:

Monika Moren sa...

Vilka fantastiska bilder Börje! Och vad jätte-jättebra du berättade!! Du skulle kunna ta betalt för att visa dina bilder och berätta! Nu får du inte förringa dig själv som du tyvärr så ofta gör. Du har ju en stor gåva som du kanske inte använt dig av så ofta,men fortsättningsvis så hoppas jag att du kommer att använda den. GRATTIS! Det här var roligt att både se och läsa.

Viveka sa...

Jag håller med föregående talare!

Märit i Mariehem sa...

Vill verkligen också instämma! Helt fantastiska bilder och vilken fin rundtur. Väldigt intressant! Tack för den!
Svarthakedoppingen, kapitalkronhjorten och inte minst tåtelsmygaren. Underbara!

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Som jag skrev på Facebook: Jag försöker bara göra så gott jag kan och förstår och kan sen endast hoppas att det räcker.

BeBest sa...

Tack Viveka! :-)

BeBest sa...

Tack Märit! :-)

Som du vet brukar jag säga att likt en snittblomma lever jag skild från mina rötter men det är en mycket vacker vas jag hamnat i. Det är det jag försöker förmedla i ord och bild.

Torbjörn sa...

Vilken vacker och givande bildberättelse du bjuder på Börje! Tack!

BeBest sa...

Tack Torbjörn! :-)

Att få beröm av en naturfotograf av din kaliber värmer allt lite extra!

Märit i Mariehem sa...

Vill verkligen också instämma! Helt fantastiska bilder och vilken fin rundtur. Väldigt intressant! Tack för den!
Svarthakedoppingen, kapitalkronhjorten och inte minst tåtelsmygaren. Underbara!

baraenbildavmig sa...

Härlig vandring med bild och text. Jag tror att jag känner igen de flesta bilderna men de blir nya satta i ett sammanhang som det här. Tack för underbara bilder!

BeBest sa...

Tack Märit än en gång! :-)

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Det var ett gäng äldre foton jag satt samman så du har nog sett dem förr. Fotot med snöblåsten över Luvsjön är äldst och från december 2011. Det har varit både ovant och roligt att knåpa hop det här men så här efteråt, känner jag mig helt tom i bollen!

Anonym sa...

Tack för en intressant promenad. Fina bilder och texter. /Margaret

BeBest sa...

Tack Mararet! :-)

Det var nog tur att promenaden endast var i ord och bild. Jag hade orkat gå den men mitt knä hade troligen vägrat vara med längre än till den gamla stenbron.

NatureFootstep sa...

det blev ju riktigt bra. Fast det hade jag ju räknat med :)

BeBest sa...

Tack NatureFootstep! :-)

Är jag inblandad på något sätt gör man klokt i att inte ta något för givet. Det blir som det blir allt efter hur infallen kommer och förnuftet går.

Tove Olberg sa...

Du kan mycket och dina bilder är helt underbara, vilken skatt du har i ditt sinne när du går och går!
Tack för turen!

BeBest sa...

Tack Tove! :-)

Jag lär mig efter hand. Tar jag ett foto av något jag inte vet vad det är, försöker jag ta reda på vad jag fått med mig på bilden. Då det gäller den historiska bakgrunden har jag hämtat upplysningar från hembygdsföreningarna här.

Margareta Sundström sa...

Vilken resa du bjuder på. Informationen intressant och kompositionen med dina vackra bilder. En del har jag inte sett på andra ställen, så jag hoppas de kommer fram i ljuset.
Tack för berättelsen. Margareta

BeBest sa...

Tack Margareta! :-)

Jag de fotona är ute och valsar på många sidor och i olika sammanhang nu. De kommer nog ut på fler ställen vad det lider.

Skicka en kommentar