Gryning

Gryning

lördag 12 mars 2016

I arla morgonstund


Jag har sedan veckor tillbaka hoppats på en klar, kall solskensmorgon med frost i trädkronorna. Torsdagsmorgonen förföll enligt prognosen kunna bli något liknade det jag ville ha. 

Det var rätt dimmigt då jag gav mig av. Då återstod en timme till soluppgången men den tiden trodde jag mig behöva för att knalla bort till Djulö gärde. Dimman låg tät då jag kom fram. Planen var att hitta en plats på en holme ute på en åker. 




Åkern var plöjd och tjäle i jorden. Det var inte svårt att ta sig fram till holmen. Där pågick en kamp mellan drakar och demoner.
Över kullen med den gamla iskällaren och Nybygget fanns en antydan om var solen tänkte börja visa sig.
Det skulle dock dröja en stund till innan det var så dags. Under tiden fördrev jag tiden med att ta foton av omgivningen. Här är en nyponbuske som visar att blir det bara ljus, kommer frosten på den att glittra. Det fanns även en möjlighet att dimman skulle kunna avsätta ytterligare frost innan solen hunnit få upp värmen.
Så småningom kunde man ana att solen var på väg. 
Lite blygt tittade den fram bakom träden på kullen.
Jag beslöt att byta plats och försöka hitta frostiga vyer i gryningsljuset.
Till att börja med gick jag mot kullen.
Väl där blev det ett foto från allén. Jag var inte ensam ute. Det fanns motionärer och glada hundar också.

På andra sidan allén finns en åker och den gav jag mig ut på längs åkerkanten.
En hastig titt tillbaka mot den solbelysta sidan av träden.
Sen var det framåt som gällde.

På den här sidan hade solen lyckats lyfta upp dimman men den hämtade påfyllning från Djulösjön.
Det fanns grågäss på åkern och fler på andra sidan vägen.
Solljuset förgyllde dimman över sjön.
En sista blick tillbaka mot Djulö allé. Rimfrosten börjar synas i trädtopparna.
Det fanns även kanadagäss på plats. För närvarande var dock grågässen de helt dominerande till antalet.
Nybygget var en gång i tiden statarbostad. Nu står det tomt.
Det började bli dags att dra sig hemåt. Morgonsolen gav fin färg till hembygdsmuseet.
Även det gamla herrgårdsstallet stod i grann belysning.
Den här bron vid Svartbäcken tycks ha samma budskap som Simon & Garfunkels ”Feelin' groovy”: Sakta ner! Du har för bråttom!

Det här fotot visar stranden på motsatt sida om badplatsen vid Duveholmssjön. Än är det nog inte riktigt dags för vårdoppet.
En livsnjutande kaja tyckte jag såg blek och ämlig ut.
Det kändes i kroppen att det var länge sen jag sist var på gång så det behövs mera promenader om det ska bli någon fason på gubbens ork.
.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Mycket vacker bildserie där du vandrar in i dimman, ut ur dimman.

BeBest sa...

Tack Du ! :-)

Ja så kan man faktisk beskriva det! :-D

Skicka en kommentar