Gryning

Gryning

måndag 9 maj 2016

En måndagsmorgon i maj vid Sjöholm


Kroppen kändes utvilad och redo för nya promenader. Den här gången ställdes kosan mot Sjöholm. På väg dit hörde jag göken. Det är annars tyst och stilla så tidigt. Fåglarna sjunger men staden sover och trafiken har inte kommit gång.

Jag kom fram till min favoritplats precis lagom till att solen började anas. Det här fotot är taget någon minut senare.
En trana kom förbi och landade en bit bort.

Häggen är på väg att slå ut. Det kan gärna få dröja lite till syrenerna gör samma sak.
Borta vid utloppet ur Näsnaren låg det dimslöjor som solen satte in extra varma strålar mot.
När nu solen kommit upp och börjat ta höjd, vände jag hemåt. En tofsvipa gick på en åker.
Dagens överraskning blev den här livliga krabaten. Nyfiken och skygg på samma gång och knappt stilla en sekund. Det var svårt att hinna med mården med kameran, så jag fick inga foton med bra skärpa.
Ute på gräsmattorna låg det glittrande dagg och dropparna försökte jag fånga. Det gick väl sådär.
Knäet höll rätt bra för den här promenaden.

6 kommentarer:

Monika Moren sa...

Som vanligt underbara bilder, så fint med vattendropparna på gräset, solen som satte in en extra stråle mot dimman, mården, mården, mården.....

BeBest sa...

Tack Monika! :-)

Mården var en rejäl överraskning. Den var lite som en ekorre nyfiken och rädd på samma gång. Den förstod att utnyttja markens ojämnheter och trädens möjligheter till skydd och gömsle. Plötsligt tittade den fram en liten bit ifrån där den nyss var och då fått fokus på den sprang den undan igen. Det gick inte att gissa var den skulle dyka upp nästa gång heller.

baraenbildavmig sa...

Nu blir jag lite ledsen. Här skrev jag också en lång kommentar. Får återkomma, måste vila.

BeBest sa...

Ja Google har sina egna idéer om vad som de släpper fram. Även jag har drabbats av att skrivna svar försvunnit ut i rymden.

baraenbildavmig sa...

Ja, det händer lite då och då och det var svårt med det mesta på nätet idag. Jag gillar bilden på den flygande tranan, färgerna är så behagliga, som en målning är det. Tofsvipan skulle jag vilja träffa på och fota och skänka bilden till mellandottern, vi kallade henne så när hennes hår stod rakt upp. Men att träffa på en mård! Det verkar vara livliga krabater! Dimslöjsbilden är vacker förstås! Fin bildserie!

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Mården var verkligen skojigt att få se! Den betedde sig kvickt och oberäkneligt som en mink. Varje gång den visade sig varade stunden precis så länge att jag hann se den ofokuserat i kameran men innan jag fått den i fokus var den på väg bort igen. Retfullt!
Tofsviporna håller gärna till på åkrar sm hr sankare marker intill sig. De är mycket vaksamma och svåra att komma nära.

Skicka en kommentar