Gryning

Gryning

söndag 24 juli 2016

Tidig morgon i juli


Juli brukar kunna ge fina morgondimmor tidigt i gryningen. Blir inte dimman för hög kan det bli riktigt grant uppifrån åsen vid Sjöholm. Det var dit jag skulle.

Det var fortfarande natt då jag gick cykelvägen mellan Luvsjön och Stettin.
Vid Sjöholm skrämde jag en häger som sökte skydd uppe i en tall.
Jag kom fram precis lagom till ögonblicket då solen började kika över skogen.
Det var lite mer dimma än jag tänkt mig men det gick att få lite nytta av överskottet också.
En vacker soluppgång har en begränsad varaktighet, så det dröjde inte så länge innan jag var på väg hemåt igen.

Dimman över sjön och åkrarna letade sig in bland träden.
Även över fälten vid Sjöholm låg det dimmor.
I år odlar man korn på Sjöholm men någon har varit där och sått lite vildhavre också. 
Solen hade nu kommit upp och fått till en vacker sommarmorgon.
Jag följde samma cykelväg tillbaka mot Luvsjön som jag då gick ut. På åkern fanns två rådjur, den här bocken, och en ung råget, ett smaldjur, som jägarna säger. 

Hon var på bushumör medan bocken tog det lugnt. Troligen kände bägge av att brunsttiden närmar sig.
Efter en stund började paret gå mot den grusväg där jag befann mig. Snart var uppe på den en bit ifrån mig. Bägge såg mig men ingen blev skrämd. Han föreföll uttråkad men hon var pigg och nyfiken och började steg för steg gå åt mitt håll.
Medan hon försökte komma underfund om vad jag var för filur, föreföll han mest bete sig som han var en säkerhetspersonal till henne. Hon kikade mest på mig och han spanade ut åt sidorna och bakåt.
Jag tror att bocken har varit med om några brunstperioder förr. Av hans horn att döma tror jag att det är en veteran som inte hetsar upp sig i onödan.
Mig var han helt obekymrad över men hon hade stora problem med att klura ut vad det var dör fuling som hade så konstigt nylle och hade så egendomligt klickande läte.
Medan hon fortsatte att stirra på mig började han beta.
Så gick han ned i diket och hon blev ensam med mig. Då kände hon sig utlämnad och modet svek. Strax efter att jag tagit fotot nedan sprang hon över vägen och då kom även bocken i måttlig fart efter.
Solen hade under tiden passat på att i smyg kika mellan träden på rådjuren.
En vacker morgon i juli var på väg över i en solvarm dag.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Dina dimbilder är magiska och vackra. Hägern i tallen ser ut att äga nejden. Roligt med mötet med den orädda rådjurshonan med medhängade sällskap! Det hör väl till ovanligheterna att du kan stå så lugnt och fota dem.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

De här rådjuren är relativt vana vid att se människor och att då och då provsmaka villaträdgårdarnas utbud av frukt, grönska och blommor. Bocken är jag säker på att jag fotograferade en dimmig morgon 22 juni förra året - här finns det mötet ”Om ett nyckelproblem och lite till” och troligen även en tidig morgon i år. Vid bägge tillfällena uppträdde han lugnt och värdigt trots att jag befann mig 25-30m från honom. Smaldjuret kan jag ha sett också och fotograferat men då var hon ett kid och gick tillsammans med sin mor och eventuellt syskon.

Skicka en kommentar