Gryning

Gryning

måndag 22 augusti 2016

En söndagsmorgon i augusti


Det har varit en aning klent med orken den sista tiden. Få längre promenader har gjorts och något övrigt värt att skriva om har inte hänt. Väderleksprognoserna hade under flera dagar utlovat att söndagen skulle få en tämligen molnfri gryning med en del lättare dimmor över markerna. Det är så jag vill ha det.

Morgonen kom och långt före gryningen ringde väckarklockan. Jag hann med att göra frukost och lite till och ändå ha gott om tid att i sakta mak vandra bort mot viltvattnen vid Östra Vingåker. Himlen var långt ifrån molnfri. Tvärt om! Av månen syntes det inte mycket men gatubelysningen hjälpte mig se var jag var.

Det föll ett lätt regn stundtals. Så hade jag inte föreställt mig att vädret skulle vara. Molnen medförde att ljuset var ovanligt klent och trots att jag använde kamerans speciella program för nattfotografering blev fotona bedrövliga. Det var först då jag kommit fram till fågeldammarna vid landsvägen som det började likna något bättre. Längs vägen hade jag sett flera rådjur, en dovhjort och precis framme vid dammarna en flock vildsvin. Inget av alla de fotona blev tillräckligt bra att visas. Endast ett på en ung råget fick godkänt.


Solen var nu på väg upp och jag gick bort till den plats jag brukar så på då jag fotar soluppgången. Av den blev det inte mycket att visa, för den gömdes av molnen men en häger och en liten fågel satte sig i en björk och det fick bli en tröst i bedrövelsen.
Vildsvinen kom tillbaka fast den här gången hade de tagit sig fram till den beteshage som det betade köttdjur i början av månaden. De var fem svin, 4 suggor och en galt. En av suggorna anförde gruppen och de övriga tycktes följa i någon slags rangordning. Här står ledarsuggan och vädrar dofter från någon trädgård vid kyrkbyn i Östra Vingåker. Hon anar fara och gör helt om. Medan de övriga fyra står blickstilla som på fotot vandrar hon rakt igenom gruppen. Då hon kommit förbi den sista vände de tre som står i bredd och går så på bred linje fram till henne då vänder den sista och knallar efter. Ett vildsvinens Military tattoo. Det var bara säckpiporna som saknades!
Jag hade även turen att få se en forsärla vid den dyigaste dammen. Det finns gott om vanliga sädesärlor där. Jag såg något flaxa till bland bråtet som sticker upp ur dyn. Då jag inte kunde se vad det var, tog jag en serie foton av kvistarna och väl hemma kunde jag via något suddiga foton få veta vad som fanns där. Fågelns gula undersida gick lätt att urskilja och likaså ett vitt band på vingen. Det var en forsärla, en hane. Det var annars ont om vadare på plats.

Jag knallade så sakteliga hemåt igen. Vid Duveholmssjön tog jag ett foto av den spegelblanka vattenytan.

Nästan hemma såg jag en mycket vacker stockros. Jag kunde inte låta bli att ta ett foto av den också. Man vill ju ha något vackert att visa också!
Det var först då jag kommit hem som den mera molnfria himlen uppenbarade sig men då hade de stämningsskapande dimmorna upplösts och de störande mörka slagskuggorna intagit det vackra vyerna.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Trösten i bedrövelsen blev ett finstäm foto, som en tuschteckning, mycket vackert. De där vilda svinen är jag inte glad över, de har åter bökat upp alla kantareller. Men bilden på stockrosen är verkligen värd promenaden, tycker jag.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Då hägern landat och ställt sig så där uppe i björken tänkte jag att detta kommer Du att gilla!
Ja där grisarna bökat om i svampställena brukar svampmycelet bli illa åtgånget och ofta förstöras. Blir det så kommer det att ta en livstid innan nya svampar etablerat sig där.
Stockrosor tillhör ju malvornas släkte precis som hibiskusar gör. Jag tycker den här påminner lite om min Amy Lynn! Längre in på tomten stod en annan grupp med stockrosor. De var lika mörkt röda som den mörka randen kring centrum i blomman ovan.

Skicka en kommentar