Gryning

Gryning

måndag 7 november 2016

Solig novemberlördag


Det har varit ont om solsken under oktober. November började i samma anda men i lördags sprack himlen upp i ett soligt leende. Det var bara att tacka och ta emot, samt ta tillfället i akt. Soliga dagar i november är man inte bortskämd med.

För en dryg vecka sedan var jag bort till viltvattnet vid Östra Vingåker. På åsen bakom dem pågick då skogsavverkning. I lördags låg det is på dammarna. Jag tror man fällt vad som skulle tas bort nu. Kvar låg timret. Massaveden tror jag redan körts iväg. 

De träd som nu huggits ned, är troligen planterade eller sådda för ca 100 år sedan. De som utförde det då, är borta och troligen även deras barn. Nu är det snart dags för en ny återplantering. Blir det gran även denna gång eller blir det tall eller lärk?
Efter besöket vid viltvattnet bar det av ut mot Forsa och ån där. Jag ville se ifall strömstaren kommit. Nu visade det sig att det knappt fanns något strömmande vatten att tala om. Det lockar inga strömstarar.

Under det fallna trädet brukar det finnas ett mera strömt parti men inte ens där krusades vattnet i någon nämnvärd omfattning.
Det enda stället med aningen ström fanns uppströms bron men någon strömstare såg jag inte till.
Då for jag till Djulö kvarn, för där skulle det finnas strömstarar. Det kan nog stämma, jag skrämde nämligen en mörk fågel, vilken satt sig under gångbron. Vart den sen tog vägen vet jag inte. Jag fick nöja mig med solskenet och höstlöven.
En utfrusen ros försökte fånga den värme som solen erbjöd men det var nog för sent för den knoppen.
När nu solen vågade visa sig bland molnen tänkte jag att jag skulle fara iväg till skogen borta vid Skirtorp. Där finns ett naturreservat på grund av trenne dödisgropar. Den största är den lilla sjön Skiren även kallad Jättens handfat och intill den en mindre, Glysas tvålkopp, sen finns en långsträckt fördjupning som brukar kallas Glysas källare. Glysa var enligt sägnen en jättekvinna och påstås vara i fejd med trollen i Gatstuberget. Hon påstås ligga begravd inte långt därifrån. Intill reservatet finns högstammig tallskog och det var den jag skulle knalla runt i en stund.

Skogen är mycket populär att promenera eller rasta hundar i. Där finns gott om lingon och blåbär och än har de inte tagit slut.



Det finns fortfarande en del gamla förstenade troll kvar där sen Glysas tid.

Skogen står på en sandig ås och en sån kan användas till mer än att odla tall. Katrineholms blivande dricksvatten pumpas upp till åsen och silas genom sanden för att bli användbart.
Så här ser det ut i skogen. Nu fanns det mest talgoxar och blåmesar där men på sommaren flyger det många fler fågelarter och fjärilar över bärriset. Då är det verkligen skönt att gå där en stund och känna livet i sig!

Det kommer väl en sista dag även för tallarna vid Skirtorp precis som för granarna vid Östra Vingåker. 

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Synd att du inte fångade någon strömstare, men det blir väl fler tillfällen. Krispiga höstbilder med fina färger och trollet blir nog nöjt med porträttet.

BeBest sa...

Tack Du! :)

Vi har ganska låga vattenstånd i åarna för årstiden och det innebär att strömstararna söker sig till de få strömmar och forsar som finns. Jag har fått tips om ett ställe där de håller till för närvarande men det kräver att jag har knäet i bra skick för det blir lite längre att gå än jag gjort i sommar. Hade jag tänkt på det då jag hade bilen hade det varit en smal sak att undersöka men nu bli det till att lita på apostlahästarna.

Skicka en kommentar