Gryning

Gryning

söndag 13 november 2016

Sparv i tranedansen


Det finns många grupper för fotointresserade på Facebook. Jag har varit med och är med i några av dem. Jag tror nämligen att jag kan lära mig mer av att se hur de duktiga gjort eller ibland fundera på hur jag skulle ha gjort i samma situation som just den fotografen befann sig i. Man vet ju inte allt om situationen men skulle jag ha redigerat fotot på samma vis? Det vet man inte men jag tror det ökar ens förmåga att se vad som kan vara viktigt att behålla i fotot och vad som går att ta bort, därför att stör mera än det tillför.

En av grupperna jag är med i kallas Skandinaviska fotoklubben. Det är flera tusen medlemmar där från ungefär min nivå upp till yppersta världsklass. Alla är inte aktiva samtidigt. Det är många som är yrkesverksamma fotografer och inte har tid att ständigt hänga på Facebook. I det gänget känner jag mig ofta son en sparv i tranedansen.

Kontinuerligt sker en bedömning av upplagda foton och de bättre tilldelas medalj och hamnar i klubbens årsbok. Sen finns det några fotografer som framstår som extra lysande förebilder och de tilldelas en särskild utmärkelse! Den stora fyren och den lilla fyren.

Årets fyren-pristagare och övriga medaljörer presenteras här. Välj gärna att se fotona i full skärm.

4 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Har kikat på ungefär tio minuter av presentationen och ja, nog kan de fota dessa fotografer. Jag blev lite nedslagen men bestämde mig sen för att jag ju inte alls har de ambitionerna, jag bara fotar på för min egen skull, som terapi och ett sätt att komma ut i naturen. Du har lite högre ställda ambitioner, hänger på fotosidor, deltar i tävlingar och lär dig av andra. Det är nog ett bra sätt att utvecklas och det har du visat att du gör.

BeBest sa...

Många av dem säljer foton och tavlor och har under hand skaffat sig en förstklassig utrustning. Fullformatskamera och 500mm proffstele och några ytterligare speciella objektiv därtill samt stabila stativ, som klarar att stå stadigt trots vikterna hos objektiven, är vad som tas med till de specialinredda gömslena där rovfåglar eller kungsfiskare matas på fotovänligaste plats. Det kostar att ligga på topp! Det kostar tid, ork, kreativa idéer och inte minst pengar.

Alla kan inte satsa så. De har ett annat liv vid sidan om den i det här sammanhanget mera alldagliga fotoutrustningen och det livet ska också ha sitt men ibland gör man ett försök att hitta något särskilt på något särskilt ställe som ligger inom möjligheternas ram. Det är inga femtusenkronorskameror de har men kanske är fotoväskan med innehåll värd det tiodubbla.

Några gör så gott de kan med sin mobilkamera eller nybörjarkamera och det är i den nivån jag ligger. Jag har inte de ekonomiska resurserna att kliva upp högre men om det är möjligt att suga in gratis kunskap och kanske omsätta den i praktiken, då försöker jag vara med. Kunskap är som regel inte tungt att bära och man vet inte alltid i förväg när den kan komma att behövas.

Sen är det det där med bildredigering. De som satsar lite mer än jag, sitter inte vid datortillverkarnas instegsmodeller eller använder något billigt eller gratis bildredigeringsprogram. Där handlar det om proffsverktyg medmånga extra och speciella plugin och filter, som gör att man kan åstadkomma helt otroliga effekter i bilden från knivskarpt och spikrakt till diffust drömlikt samt slå ihop flera foton till en bild. Trixen är många för dem som kan och när de tänkt rätt och lyckats genomföra det de ville brukar det resultera i beröm och beundran.

Slutligen ska resultatet av mödan skrivas ut och hamna på vägg. De skrivarna går inte av för hackor de heller. Numer har det blivit vanligt att man låter tryckerier utföra detta och kanske även skapa fotoböcker. En fotobok om trippen på Trollstigen och klättringen i de norska fjällen är inte så svårt att ta med sig eller att ge bort. Då har hela investeringen i tid, energi, kreativitet och fotoutrustning givit ett synligt resultat.

baraenbildavmig sa...

Så är det ju förstås, har man topputrustning och redigeringsprogram och har skaffat sig kunskaperna dessutom så finns det mycket man kan göra, antar jag, för jag är inte insatt i de där programmen alls. Jag stretar emot. För mig är det omöjligt att skaffa en kamera som väger mer än den jag har. Mitt tele är på 200 mm och ska jag fota med det så ska det vara en väldigt bra dag. Det var länge sen jag orkade bära med mig fotoväskan så flera objektiv kan jag glömma. Så det är väl som det är, livet sätter hinder i vägen. Förmodligen är det möjligt att göra mer än vad jag gör trots allt, men det är som du skriver, livet ska levas också och det kräver en hel del krafter. Men, jag blev ju publicerad, tjoho! Men när man ändå får till det och kan komma till ett ställe som man har längtat efter för att fota så skänker det ju stor glädje utan så stora åthävor. Det vet både du och jag.

BeBest sa...

Min kamera väger knappt 6hg. Det är en allt-i-ett modell med ett kraftfullt zoomobjektiv.
Panasonic och Leica samarbetar ibland och min kamera är ett exempel på detta. Panasonic gör kamera huset och monterar dit objektivet från Leica.

Tyvärr är det så att kameran har en liten ljussensor och det får man lida av då ljuset är klent. En större sensor skulle å andra sidan kräva ett annat objektiv och då blir allt tyngre och dyrare men troligen också bättre i gryningen och kvällningen. Mitt på dagen är skillnaderna inte lika tydliga även om de finns.

Ja när man känner att nu kan det bli många bra foton om jag inte slarvar bort möjligheterna, då blir det riktigt intressant och tiden försvinner in i oändligheten.

Skicka en kommentar