Gryning

Gryning

söndag 8 januari 2017

Dagarna går för fort


För 100 år sedan fick Katrineholm stadsprivilegier. Detta skall man nu på olika vis älta och fira i diverse evenemang under året. Hela spektaklet drogs igång med hjälp av ett fyrverkeri. På mindre än en kvart brände kommunen av en halv miljon kronor och enligt uppgift var det det värsta fyrverkeriet i landet detta nyår. Jag gick inte dit och har för avsikt att så mycket som möjligt hålla mig undan de fortsatta tillställningarna och alla övriga upptåg med tillhörande oväsen som kan tänkas komma att åstadkommas i stadsmiljön. 

De vanliga privata nyårsfyrverkerierna smälldes också av.


Stadsmiljöer tillhör kategorin nödvändigt ont och ont ska man inte ha, om det inte är nödvändigt! Följaktligen undviker jag gatuliv, trängsel och allt annat som kännetecknar en stad och gör endast hastiga besök där ett fåtal gånger per år. Jag måste ju dit om jag vill få håret klippt, tänderna omsedda eller jag ska hämta eller lämna en hyrbil. 

Jag föredrar ett liv som eremit. Jag sitter här vid min dator och redigerar mina foton. En mer nutida version av tjuren Ferdinand kanske. Ska jag nu ägna mig åt att snygga till foton, måste jag också ha några att jobba med. Stadslivet och publika spektakel är som sagt inga favoritmotiv men allt jag hittar bortom bebyggelsen är intressant. Det är där jag trivs. Trivs man blir det lättare att ta snygga foton och vet man lite om de motiv man har framför sig och de personliga drag och motiv man har inom sig, kan resultatet bli riktigt lyckat. 

I december förra året ville jag komma åt miljöer med snö men här fick vi inte särskilt mycket av den varan. Först den andra januari kom snön på kvällen. Belysningen över vägen hade tänts och gav ett vackert sken över det begynnande snölandskapet.
Allt sedan jag första gången såg ett foto av gyllene kalldimma över vatten önskade jag att den möjligheten skulle komma till mig också. Varje tillfälle med kyla stod jag vid Krämbol och kanalen där för att invänta detta gyllene ögonblick, som aldrig tycktes vilja uppenbara sig. Så en kall solskensdag i januari 2013 hände det. Det blev extra mycket dimma över vattnet den gången och då solen kom i rätt läge, fick de grå och knappt synliga vattenångorna färg.

I januari 2014 och 2015 hoppades jag på liknande tillfällen men det var först 2016 som fenomenet upprepades.

Fortfarande vill jag få uppleva detta speciella färgskådespel. Det är inte enbart vackert, det är gratis, tyst och miljövänligt också. Det finns dock ett aber: det kräver speciella förutsättningar. Det behövs öppet vatten, kallare än -12°C och solsken. 

I torsdags var det tillräckligt kallt och solskenet flödade från en klarblå himmel. 2 av de nödvändiga ingredienserna fanns men hur var det med det öppna vattnet? Jag hade dagen innan fått uppgift om att det skulle finnas en smal isfri ränna men fanns den fortfarande kvar? Om vattnet är strömt brukar det innebära att det krävs stark och ihållande köld men står vattnet helt stilla behövs inte mer än en normalkall vinternatt för att lägga is över en sjö. Förra årets regnfattiga sommar har medfört mycket lågt vattenstånd i sjöarna och inget vatten tappas ur dem. Då rinner inget vatten i åarna heller och därmed kan de lätt bli isbelagda. Hade det hänt kanalen vid Krämbol?

Ville jag veta det var det bäst att gå dit och se vad som fanns. Det vore ju synd att missa något som man inte trodde skulle ske men som kanske ändå av någon outgrundlig anledning inträffade. Snöfallet de första dagarna i januari var väl tilltaget och täckte såväl bilar som mark och träd. Här har vi marktäcket ...
och här snön uppe på träden.

Halvmånen var svagt synlig.
Det snöklädda landskapet inbjöd till en mängd foton.

Snöfallet hade varit tillräckligt ymnigt för att även täcka marken under granskogen.
Så var det det där med isen på kanalen vid Krämbol. I närheten av den röda bron var det is ...
och likadant åt andra hållet. Någon gyllene sjörök var inte att förvänta sig.
I och med att huvudmotivet inte längre var möjligt, måste andra alternativ sökas. Det blev ett hämningslöst fotograferande åt alla håll längs vägen hem. Många av de vyerna, som nu hamnade på bild, har jag fotograferat förr. Den här bilden till exempel är en upprepning från ett tidigare tillfälle.

Skogsbrynen runt åkrarna vid Krämbol är också gamla bekantskaper.
De har plåtats under alla årstider.
Oavsett om det varit morgonljus, dagsljus eller kvällsljus har de fått stå ut med att bli fotograferade.
Jag har knäppt träden från längre avstånd ...
och mera nära.
Ibland har endast en tunn stråle ljus varit anledning nog att ta en bild.
Några träd stod på stod på skuggsidan

Andra i bländande ljus.
Medan solen sakta sjönk och ljuset fick mera gulröda toner gick jag på en skogsstig.
Fåglarna har rensat de flesta rönnarna från bär nu men olvonen har en hel del kvar än. Bären är inte så nyttiga för kroppen och det är kanske därför det fortfarande finns kvar av dem. Ett och annat slinker nog med i förbifarten men de skövlas inte bort precis.
En nyfiken entita undrade vad jag var för filur. Det är den nog inte ensam om.
Solen var på väg att tacka för sig och säga på återseende en molnfri dag.
Ett av mina favoritmotiv längs den här slingan är de här broarna över fruset vatten och björkarna intill.

Medan dagsljuset sakta falnade sökte en björktrast hitta åtminstone en liten sängfösare bland de frusna rönnbären. Det föreföll som tidigare gäster redan i stort sett tagit tabberas på dem.
Så var jag åter hemma och av flera hundra tagna foton var det endast dessa som fick godkänt. För att hinna med att få ordning på bilderna räcker dagarna inte till. Jag är tvungen att ta till nätterna också.

4 kommentarer:

Carita Liljendahl sa...

Vilka otroligt vackra bilder du bjuder på!
Hittade hit via Bara en bild av mig-bloggaren.
Finland fyller 100 år i år, eller har 6.12.17 varit självständigt 100 år, om vi kommer så långt. Det firas hela året, och med storslagna fyrverkerier vid tolvslaget 2016-2017.

baraenbildavmig sa...

Jag fick precis samma tanke som Carita, att Finlands självständighet är 100 år ung. Det måste självklart firas och uppmärksammas, för det är stort.

Synd på sjöröken, jag förstår att du är ivrig att få se och fota den igen när resultatet blir så hänförande. Din översta bild är väldigt läcker och du bjuder på vackra soliga vintervyer. Fastnar idag för entitans fluffiga boll och för detaljerna i björktrastbilden. När bären i rönnarna är avätna bildar bärkorgarna ett skirt mönster som de finaste spetsar. Det blir en dekorativ omgivning för filosoferande fåglar.

BeBest sa...

Tack Carita! :)

Har inte världen brakat ihop under året kommer nog Finland att visa vad de förmår också.

BeBest sa...

Tack Du! :)

Det var riktigt roligt att få plåta snövyerna. Vi har inte haft så här mycket snö sedan 2012/2013. Då började det sent men nör kylan satte in i början av januari då blev det vinter på riktigt och snön låg kvar en god bit in i mars. Skaren bar mig på morgnarna.

Skicka en kommentar