Gryning

Gryning

måndag 3 april 2017

Att gå över ån


Det hände sig igår att en bro och vandringsled skulle invigas. Bron har byggts intill en kvarnbyggnad som sedermera blev kraftstation. Det var många som kom för att delta i den officiella premiären.
Först talade representanter från kommunförvaltningen, kraftbolaget, kommunstyrelsen och Östra Vingåkers Hembygdsförening och därefter skulle bandet klippas.
Här är klipparna i färd med att utföra sina åligganden.
Nu är det klippt!
Så tågade vi över bron och hamnade i en uppförsbacke. Längre tillbaka i tiden fanns en väg där och nu har den återfått sin funktion i så måtto att den blivit vandringsled.
Bergrunden innehåller marmor. Marmorn bröts och bearbetades i närheten. Stenblock, som inte höll rätt kvalitet, kunde användas till att bygga murar eller husgrund. Med tiden återtog mossan de gamla brottytorna.

Berget man bröt marmorn ur kallades Dunderbacken. Högst uppe på toppen bjöds deltagarna på förtäring.

Därefter passerade man en gammal husgrund. Där fanns förr en arbetarebostad för Krämbols smeder och stenarbetare. Huset kallades Stenklämman men hade även ett annat namn.  Det finns nämligen en hypotes som berättar att timmer till huset kom från Båsenberga i grannsocknen Vingåker. Ett stort hus  revs där. Enligt hypotesen togs timret till vara, fraktades till Krämbol och blev huset Stenklämman, vilket stundom kallades Båsenberga. Då verksamheten vid marmorsliperiet upphörde plockades timret ner och flyttades till ett nytt ställe vid Värmbol. Huset, som uppfördes där, fick namnet Båsenberga med anspelning på det gamla timrets föreslagna härkomst. Ett problem i sammanhanget är att man endast har muntlig tradition att gå på, då det gäller den första flytten av timret från Båsenberga i Vingåker till Krämbol. Det finns inga samtida dokument som visar att så skulle ha skett. Det är dock en god historia som belyser hur bra återvinning kan vara!

Vid Krämbol fanns marmorsliperiet. Allt som fraktades dit blev inte så lyckat och det ligger en del rester kvar sedan sliperiets glansdagar.
Trädet, som en gång stått här, har sett många generationer smeder och marmorarbetare komma och gå.

Sliperiet är den vita byggnaden bakom den röda bron.
Många deltagare gick även att bese några av de gamla stenbrotten men jag hoppade över det och traskade tillbaka mot kraftstationen. Det droppade fram vatten ur mossan på ett ställe i den tidigare uppförsbacken som nu blev nedförsbacke och det lockade mig att ta detta foto.
Så var jag tillbaka och kunde börja vandringen hemåt. Det blev foton tagna på den promenaden men det är en annan historia.

2 kommentarer:

baraenbildavmig sa...

Fina mossiga bilder av olika slag. Vattendroppen skulle nästan kunna vara av bärnsten.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Ja det blev en del mossa men den där droppen som hänger i mosskvisten tycker även jag om. Den har hamnat bland de 365 bästa och lär behålla sin plats där länge. Varje gång jag får ett extra lyckat foto hamnar en kopia där och något mindre lyckat tas bort.

Skicka en kommentar