Gryning

Gryning

lördag 22 april 2017

Överraskningar kommer plötsligt


Igår fredag fick jag helt oväntat en förfrågan från Monica Johansson, alias NatureFootstep. Hon tänkte undersöka fotomöjligheterna på ett par platser hon sett och nu undrade hon om jag ville följa med. Det ville jag. Först for vi till en damm vid Sjöholm. Monica hade sett skedänder där och de fanns kvar. (Tidigare felaktig uppgift är nu korrigerad.)

Nästa anhalt blev ett par fågeldammar i närheten av Ålsäter. Det var väldigt blåsigt och därtill var fåglarna skygga, så det blev svårt att se vad som fanns ute på vattnet just då. Däremot förföll den nya spången ut till gömslet vara stabil.

Det fanns även en annan spång som skulle undersökas. Den spången är lång och börjar vid Vännevad och leder ut på en udde i Näsnaren. Ett gediget arbete kallade Monica spången för! Ett påstående lätt att instämma i!

Innan vi gav oss ut till udden tog vi vårfoton med mycket vind i. (Klicka gärna på bilderna för att få dem förstorade!) Den här björken vinkade hjärtligt till oss.

Så gjorde även vassen.

och vårlöken.
Då man kommit ut på udden har man en koloni mellanskarvar till vänster.
Man har god utsikt bort mot Povelstorp från udden.
En knölsvan var så pass nyfiken att den vågade sig halvvägs fram till udden innan den vände.
Det flög även tranor förbi udden.
Man kan även se lite av stranden vid Sjöholm.
Vi hade sett vad som fanns att se och vandrade tillbaka. Ett bland många påfågelögon landade intill spången och kom med på bild.
Eftersom vi befann oss vid Vännevad dristade jag mig till att föreslå att vi skulle ta en titt på stenmurarna vid beteshagarna längre bort. Det har krävts hårt arbete under många generationer för att rensa backarna från sten och göra jorden brukbar. Då var det muskler, svett, lie och plog som formade miljön. 

Stenarna var i vägen och flyttades ut från åkrarna. Därefter gick jorden lättare att plöja och liarnas egg förstördes inte lika fort.

Den här marken ligger i Vingåkers kommun men det fanns lite Katrineholm där också. Det var nämligen i Katrineholm som dessa hästdragna hjulräfsor började tillverkas av Gustaf Robert Grönkvist.

Jag har som barn suttit på en sådan och försökt sköta den men det blev för jobbigt. Innan den här räfsan uppfanns använde man handräfsor av trä. Liarna var männens redskap, kvinnorna och barnen gick bakom männen med räfsorna.
Ute i beteshagen låg den här rostiga taggtråden. Nu ligger den under räfsan.
Från beteshage kan man på andra sidan sjön se såväl vattentornet som värmeverket i Katrineholm.
Vi stötte även på en hare innan for därifrån.
Då bar det av till fågeldammarna vid Östra Vingåker. Vi ville se ifall svarthakedoppingarna återvänt efter påskens kyla och snöväder. Vi såg inga men det fanns gott om krickor. Precis som knölsvanen vände de baken till då kamerorna kom fram.
Jag tror att jag ska ta mig ut till udden och beteshagarna snart igen.

4 kommentarer:

NatureFootstep sa...

kors, jag har inte ens hunnit börja. Men nu har du ju lagt ut det mesta. Snyggt!

BeBest sa...

Tack NatureFootsep! :-)

Ja det här blev mina varianter.

baraenbildavmig sa...

Roligt att få lite fotosällskap ibland och få komma till nya ställen. Nyss var det snö på dina bilder och nu är det spirande vår. Jag fastnar för traditionella vårmotiv som vårlöken och påfågelögat, fina bilder! Jag har inte lyckats få fjärilarna att stanna för min kamera än. Stenmuren är också vacker. Jag har på torpet fått fram min stenmur på ett fint sätt då många träd som skymde nu är borta. Inspireras att ta foton på den någon gång.

BeBest sa...

Tack Du! :-)

Ja fi hade det trevligt och jag fick se en del nytt som jag kan ha nytta av flera gånger. Stenmurarna ska jag nog dokumentera ytterligare. Det finns många och långa såna där och det är bra att landskapet kring den hålls öppet med hjälp av kor.

Skicka en kommentar