Gryning

Gryning

söndag 30 juli 2017

Morgonpromenad


Min gamla kamera började krångla förra sommaren. Det var zoomobjektivet som fastnade i mittläge och för att det skulle kunna lossas måste kameran stängas av. Först då gick objektivet tillbaka till utgångsläget. Problemet återkom allt oftare och under den här sommarn blev det omöjligt att använda kameran så som jag ville. 

Jag köpte därför en ny. Samma märke men modellen som efterträtt min gamla. Det viktigaste finns kvar men Panasonic har gjort om rätt mycket beträffande vad och hur uppgifter och hjälpmedel visas på displayen. Jag har bara skummat lite lätt i manualen än men det måste bli en rejäl genomgång för jag tycker inte att det jag förväntar mig av kameran kommer ut så som jag vill ha det.

Även ett nytt redigeringsprogram har jag skaffat och även där finns det mycket att lära. Om resultatet av redigeringen kommer upp till samma kvalitet som det gjorde i det äldre programmet är skrivet i skyarna än så länge. Det är främst fotonas kantskärpa som för närvarande lider mest av att jag inte hunnit lära mig allt. Programmet känns än så länge väldigt omständligt att arbeta med.

I lördagsmorse var jag ut på en morgonpromenad för att utröna om uppgifterna beträffande kameras påstådda förbättrade förmåga att hantera svagt var sann. Förmågan har i alla händelser inte försämrats men förbättrats? Det återstår allt att se!

Kamerans autofokus skall också ha blivit snabbare och mera exakt. Det tycker jag däremot inte alls. I morgondimmorna går autofokusen vilse alltsom oftast! Jag vet inte om det kan ha med någon inställning att göra. Jag lär upptäcka det när jag börjar grotta ned mig i manualen. 

Till att börja med gick jag till fågeldammarna vid Östra Vingåker. Jag räknade med att få se vadarfåglar leta föda i torrlagda dammbottnar. Det fick jag också men fotona av dem blev odugliga. Vid Genne stannade jag, valde inställningen Nattlandskap, lade upp kameran på broräcket och tryckte av. Helt OK foto.
Exponeringstid: 1 ms
F-nummer: 5.6
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 03:43:35
Linsens fokallängd: 4.5 mm
Brännvidd i 35 mm film: 27 mm

Det fanns en del dimmor över åkrarna. Vid en av beteshagarna vid Bonneråd tog jag den här bilden med samma inställning. Här har jag ljusat upp de mörkare partierna i bakgrunden. Fotot duger.
Exponeringstid: 1/80 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 1250
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 04:05:06
Linsens fokallängd: 14.5 mm
Brännvidd i 35 mm film: 87 mm
Ute på veteåkrarna gick en grupp dovhjortar. Avståndet var långt och det fanns lätta dimmor över säden. Jag bytte till den inställning jag trivts med på min gamla kamera och nu började kameran få problem. Det tog lång tid för den att hitta hjortarna. Fotona blev underkända.

Vid dammarna försökte jag fånga tre tofsvipeungar på bild. Avståndet var inte långt. 25m kanske men den svaga dimman över vattnet och dybanken medförde att kameran inte klarade den uppgiften. Jag hade förväntat mig bättre skärpa. Jag gick över till andra sidan av dammen och satsade på ett foto med mycket himmel över marknivån. Det fotot fick godkänt. Man ser att det finns lätta dimmor över vattnet.
Exponeringstid: 1/320 ms
F-nummer: 4.0
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 04:52:16
Linsens fokallängd: 4.5 mm
Brännvidd i 35 mm film: 27 mm

I en björk hade ett gäng hägrar hittat en bra utkiksplats. Fotot blev så skarpt och kontrastrikt i motljuset att jag lätt kunde konvertera det till svartvitt. Bra!
Exponeringstid: 1/640 ms
F-nummer: 4.0
Exponeringsprogram:
Normalt program
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:00:07
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm
Strax intill där jag stod fanns en grupp gäss. Det var dels vuxna fåglar men även deras nu flygga ungar. Den här fågeln ville visa upp sig. Kameran fångade de viftande vingarna men fotot har krävt extra bearbetning i det gamla redigeringsprogrammet för att få en bättre skärpa.
Exponeringstid: 1/125 ms
F-nummer: 2.8
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:03:58
Linsens fokallängd:108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm

Det här fotot är taget på långt avstånd. Solen hade börjat hitta luckor mellan trädens stammar och grenverket och på så vis kunde den skicka ljusstrålar ned mot dammens dimmiga vattenyta. Fullt godkänt foto! Sedan kontraster och skärpan bättrats på, så duger det långt.
Exponeringstid: 1/200 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:09:21
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm
Jag tar inte enbart foton i dimmor, jag har en svaghet för motljus i lövverket också och även sånt fick kameran prova på. Det provet klarade den galant!
Exponeringstid: 1/125 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 200
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:15:50
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm
På väg hem fick jag se tre tranor komma flygande. Det blev inget bra foto beträffande fåglarna men himlen är helt OK.
Exponeringstid: 1/500 ms
F-nummer: 4.0
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:37:00
Linsens fokallängd: 5.5 mm
Brännvidd i 35 mm film: 33 mm
Dovhjortarna fanns fortfarande kvar ute på åkern och de hade fått sällskap av en kronhjort. Avståndet är stort och jag förväntade mig inte så mycket bättre foto än så här. Att det överhuvudtaget gick att fånga dem på bild kan jag tacka den stigande solen och därmed solljuset för.
Exponeringstid: 1/160 ms
F-nummer:2.8
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:40:23
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm
Notera storleksskillnaden mellan kronhjorten och den unga dovhjorten.
Exponeringstid: 1/125 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 05:41:09
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm

Den gamla bron är ett av mina favoritmotiv och självfallet skulle den fotograferas. Sämre foton av den har jag tagit!
Exponeringstid: 1/80 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 640
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 06:13:04
Linsens fokallängd: 11.4 mm
Brännvidd i 35 mm film: 68 mm
Katrineholm har tänt att skapa parker med bommande gräsytor. Här har man sått vallmo och blåklint. med lyckat resultat. Först en vallmo i morgonens solsken.
Exponeringstid: 1/400 ms
F-nummer: 4.0
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 06:34:16
Linsens fokallängd: 108.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 648 mm
Därefter hela buketten i skugga.
Exponeringstid: 1/160 ms
F-nummer: 2.8
ISO hastighetsklass: 100
Datum och tid vid skapandet av ursprungsdata: 2017:07:29 06:37:06
Linsens fokallängd: 34.0 mm
Brännvidd i 35 mm film: 204 mm
Kameran trivs när ljuset kommer men dimmor har den problem med. Om det är en inställningsfråga, alltså ett handhavandefel av fotografen, eller något annat kan jag inte avgöra utan att ha läst manualen och prövat ytterligare.

torsdag 27 juli 2017

Det började med en kaktus


För några år sedan köpte jag en annorlunda kaktus. Den arten blommade med lila blommor. I ursprungsmiljön i Karibiska övärlden, Syd- och Mellanamerika blommar den årligen men när den hamnar inomhus i vårt land kan man inte vara säker på att få se dessa vackra blommor. Jag hade dock turen att få den i blom efter att den stått ute på balkongen över sommaren och ordnade på skoj en tävling bland mina bloggläsare. Den som kunde gissa vilken växt det rörde sig om skulle få ett exemplar. 

Märit Mårtensson vann tävlingen. Hon och hennes make Christer var då i färd med att renovera en Skånegård för att senare etablera ett synnerligen trevligt Bed & Breakfast. Nyligen fick jag veta att hennes kaktus inte längre var vid liv. Jag beslöt att ta med kameran och en stickling på en resa ned till familjen Mårtensson och sova en natt i deras eminenta B&B. 

Tanken var att starta tidigt och sen stanna till på platser som kunde erbjuda trevliga fotomiljöer. Redan innan solen hunnit längre än att anmäla sin ankomst i form av ljusfanfarer över viltvattnen vid Östra Vingåker gav jag mig av.
Sen rullade bilen på i god takt och med tiden befann jag mig vid Vättern och Brahe hus. Just då gjorde jag mig inte tid att börja fotografera där men bestlöt att på återresan skulle det bli en noggrann inspektion av den gamla ruinen och miljön runt den. 

Nästa mål handlade om en bokskog. Det var Söderåsens nationalpark jag ville se. Den sortens skogar har vi inte så mycket av här uppe. Väl på plats fick jag ställa in detta projekt. Över Skåne hade det dragit in ett intensivt regnväder som totalt förstörde möjligheterna till fotografering. Istället fick jag nöja mig med en hälsosam lunch på den ekologiska restaurangen vid Skäralid där huvudingången till parken finns. 

Mätt och belåten for jag därifrån till Björkas Mariehem B&B. Vilket fantastiskt ställe och vilket underbart värdpar! Mottagandet var hjärligt och jag fick en lång pratstund med dem, där jag blev förevisad såväl rummet jag skulle övernatta i, som bostaden där frukosten skulle intas. Och vilken vacker trädgård de hade!

Morgonen efter var solig och efter att ha inmundigat en superb frukost med synnerligen trevligt sällskap fick kameran jobba! Den är precis ny och ljusfanfaren ovan är premiärfotot. Ett och annat har det har ändrats på beträffande designen av reglagen och andra inställningar på kameran, så jag blev rätt vilsen ibland. Fotona som tagits på kvällen innan fick inte godkänt men nu på morgonen hann jag med lite mysbilder från gårdsmiljön.

En vacker dörr.

Ett gammalt lås. Här är det bråttom! Det gäller att hänga på låset!

Där fanns en gammal vattenpump ...

och en trivsam plats för en kopp kaffe.

Så var det dags att besöka Skäralid och bokskogen igen. 

Runt en liten damm i en dalgång med branta sidor har man ordnat en rullstolsvänlig promenadväg och jag njöt storligen av naturen. Bokskogen släpper inte igenom särskilt mycket ljus ner till marken efter det att löven väl slagit ut för fullt och det ger en speciell och dunkel karaktär åt miljön.

Vid dammens kanter kom ljuset ned till marknivån och där fanns alla de örter man brukar se vid en strandkant. Älggräset blommade för fullt.
Det var vindstilla i dalgången och buskarna på andra sidan dammen speglade sig fint i vattnet.
Träden på sluttningarna sträckte ut sina grenar mot ljuset och över promenadvägen.
På sluttningen hade en rönn hittat en fristad ock jag fotade dess lövverk mot himlens moln.
Solen lyckades så småningom lysa igenom molntäcket.
Trollfläderns bär hade börjat mogna. Vackra är de men inte hälsosamma att äta.
På bottnen av dammen låg förra årets fallna boklöv. Där vattenytan skuggades kunde man se dem.
Fler tänker gå samma väg när nästa års vår är över.
Så hade jag sett bokskogen. Nu återstod att se havet och fota den miljön. Tvärs över Skåne och bort till Torekov och Skälderviken gick färden. Här var det vindstilla, solsken och soldis långt bort över vattnet och Kullaberg. Många människor satt på stenarna vid strandkanten och kopplade av eller tog en tur med båten.
De här vyerna ut över vattnet hade man från strandkanten.



Där fanns vackra stenar också och ett rostigt ankare.


Ute till havs for segelbåtar och motorbåtar om varandra.

På stenar och berg fanns färgrika lavar.
En av segelbåtarna var på väg bort förbi Kullen.

Längs stranden växte tåliga växter. Den här vackra blomman känner jag inte igen och har inte heller letat fram dess namn.
 Det här tror jag är kvanne.
Det här är harklöver och backnejlika.
Jag lämnade stranden och började gå längs Torekovs gator. Där fanns ett litet sjöfartsmuseum och utanför det stod den här grejen med en massa mojar på. Jag har ingen aning om vad den haft för funktion men den såg spännande ut.

Gatorna är trånga. Cykel är att föredra framför bil.
Stockrosor föreföll vara årets trädgårdsmode. Överallt fanns dessa vackra blommor.


Jag kom även att som hastigast titta till Skälderviken och åt en god middag där medan seglarna sökte sig till havs.
Så var det dags för hemresan och Brahe hus. Den ruinen är en tvärsäker turistfälla. Det var svårt att hitta fotovinklar utan att drabbas av att folk kom i vägen.
Huset var tänkt att användas som ståndsmässigt sommarresidens för Per Brahe d.y.. På hans tid visste man hur en anständig sommarstuga skulle se ut. Dessvärre drabbade huset något århundrade senare av en förödande brand.
Inne i borgen fanns det gott om utrymme.
Utsikten kan man inte klaga på. Det här är vyn mot Visingsö.
De gamla murarna har fått lavbeklädnad.

Murarna har en vacker struktur.

Det här är utsikten ned mot Jönköpingshållet.
I murarna finns hål efter det gamla timmerbjälklaget. Hålen bebos av duvor. Här i den gamla fönstergluggen sitter ett par och njuter av kvällssolen.
Mera murar och fönstergluggar.


Det var så dags att fortsätta hemresan.

Sent och mycket trött kom jag hem men tänk vilka upplevelser jag fick vara med om bara för att en liten kaktus skulle få ett nytt hem!