Gryning

Gryning

fredag 1 september 2017

September


Så var det dags att byta månad igen. September får detta år representeras av en lönnkvist med höstfärgade löv.

lördag 19 augusti 2017

Morgondimma vid Krämbol


Att jag gärna går ut tidigt på morgonen för att fotografera gryningar och vilt, är vid det här laget allmänt känt. Den tiden har blivit något av min nisch. Dessvärre är fotografering i det klena ljuset innan soluppgången inte min kameras starkaste sida, även om tillverkaren hävdar att kamerans förmåga därvidlag har förbättrats. Det är möjligt att det stämmer men ifall fotografens kunskaper inte är tillräckliga, är det inte säkert att förbättringarna hos kameran kommer i dagen. Fotografen måste alltså ut och öva, samt lära sig av sina misstag, för att i fortsättningen förhoppningsvis även tillämpa de erfarenheter som den gjort.

Nu var det en rejält dimmig morgon och kameran och jag skulle träna på fotografering under svåra ljusförhållanden med dimmor och motljus. Övningarna var tänkta att ske vid Krämbol. Jag ämnade stå på ett krön och ha utsikt över åkrar, skogsbryn och Lillsjön. Här uppe intill björken ställde jag mig.
Från Lillsjön drev dimman in mot åkrarna.
Högre upp över åkern och närmare min plats märktes inte dimman lika tydligt men diset låg över hela Krämbol.
Soluppgången närmade sig och någonstans långt bortom björkarna var gryningen på väg över i dag.

Sakta tilltog ljuset.
Dimmorna skred i täta hopar över sjön.
Ljuset ökade ytterligare.
Morgondimman och molnen över trakten bortom björkarna började gulna.

Det fanns moln på fler håll. Det här kaskadlika molnet dansade upp norrut.

Ljuset över åkrarna och bort mot Lillsjön var nu i min kameras smak. Det började gå att urskilja detaljerna bättre.
Äntligen stod solen i björkarna!
Dimman och diset över säden bytte kulör.
Övningarna med dimma och soluppgång över skog och fält var över. Nu vidtog nästa fas i träningen: Hitta lysande dimma! Någonstans borde det finnas dimmor, som den lågt stående solen satte i brand. För att finna en sån plats, måste jag flytta på mig. Jag hittade ett ställe, som jag blev nöjd med.
Från den röda bron över kanalen kunde jag kika under träden bort mot Viren. 
Fortfarande skred dimmorna fram över Lillsjön men jag var på väg hemåt.
På den nyskördade åkern mellan Stenhustorp och Opp-Genne gick ett tranpar. En orolig flock grågäss uppehöll sig längre bort.
Jag traskade över nästa bro och snart stod jag och njöt av färgerna i blomsterängen vid Genne.

Då jag var barn visste nog alla över skolåldern vad det här var för blomma. Jag är inte säker på att det är så idag.
Däremot vet nog alla fortfarande vad detta är för växt! Varsågod! Den är till dig för att du orkade vara med ända hit.
Så var det träningspasset över.

onsdag 16 augusti 2017

En daggfrisk morgon i augusti


Morgondaggen glittrade i solskenet då jag gick hemifrån. Någon plan för vart jag skulle ta vägen hade jag inte men daggdropparna föreföll vara ett passande tema för vandringen och med det klarlagt visste jag även åt vilket håll promenaden skulle ta sin början.

Kameran började med att förse sig med en ros,
Lite humle ville kameran också ha.
Nästa bild fick jag bestämma och då blev det daggdroppar på ett nyponblad.
Så fortsatte promenaden och efter en stund befann vi oss vid Luvsjön. Det fanns en aning dagg uppe på ett vasstrå men de var svåra att fånga in. Det fick bli det skimrande ljuset i vippan istället.

Över sjön dansade ett lätt dis.
På grässtråna fanns det gott om dagg och jag försökte mig på att fånga ljuset i dropparna. Här hade jag nog behövt ett stativ för att att lyckas fullt ut. Nu fick det bli foton tagna på fri hand och då är det svårt att sätta fokus på rätt del av en millimeter.


Att fotografera blommor är lättare än grässtrån.
En bärfis hade efter mycken möda äntligen nått toppen och kunde från en åkervädd skåda ut över den vida världen i skogsbrynet.
Jag följde en stig runt en äng och gick under rönnbär.
Ute på ängen fanns flera harar. En av dem skuttade helt oförskräckt åt mitt håll och fastän den såg mig visade den sig inte rädd. Det blev många foton tagna på så vis men den här bilden tyckte jag blev annorlunda.

Det kom även ut två rådjur. Det var den unga geten och hon hade en uppvaktande bock i släptåg. Bägge såg mig men ingen visade någon större rädsla. De nöjde sig med att hålla mig under sporadisk uppsikt. Dessemellan betade de.
Sen dröjde det inte länge innan jag åter var hemma och i färd med att ordna till frukosten men säga vad man vill men en helt vanlig daggfrisk morgon i augusti är även den en morgon värd att uppleva.

lördag 12 augusti 2017

Skön kammarjazz vid Boda kvarn


Östra Vingåkers hembygdsförening anordnar sommartid medlemsträffar vid Boda kvarn. Torsdagskvällar möts man, träffar gamla bekanta och lyssnar till trevlig underhållning. I torsdags hade man storfrämmande! Ingen mindre än Nisse Sandström med vänner hade man lyckats engagera och det var uppenbart att det var något medlemmarna uppskattade.

Innan underhållningen drog igång, gick jag runt och kände in miljön för att komma i rätt stämning. Himlen var precis så grå som vi fått vänja oss vid att se den här sommaren.
Då och då lyckades dock solen hitta en glugg att lysa upp tillvaron igenom.

Boda kvarn är något av ett nav i hembygdsföreningens verksamhet. Kanske snurrar det inte i samma takt som de gamla kvarnstenarna en gång gjorde men fint är det och man pysslar om platsen.
Publiken började anlända och man bänkade sig med lite kaffe på en bricka och lotter i fickan.
Det gavs tid till att hälsa på bekanta. Många var ”hemma” på besök under semestern och passade på att träffa gamla arbetskamrater och grannar.
Det gäller att komma i tid om man vill hitta en parkeringsplats.
För dem som bor inne i Katrineholm ordnas transport med Forssjö Buss för en billig penning. Jag tog bussen ut till Boda kvarn och det var en bekväm resa! Bussen kör fram så långt den kan komma och stannar kvar. Den går tillbaka en kort stund efter evenemangets slut.
Så var det så dags för dagen gäster, Nisse Sandström och två av hans vänner. I Katrineholm vet alla vem Nisse är! Varje jazzkännare likaså. Har man spelat barytonsaxofon tillsammans med alla de stora legenderna då är man själv legendarisk! 

Den här kvällen hade Nisse fått sällskap av gitarristen Jerker Hårdänge. Enligt Nisse spelar han sin gitarr i samma stil som den legendariske franske gitarristen Django Reinhardt. 

Bastonerna stod Marcus Eriksson för och även han fick visa att han var fingerfärdig i mästarklass. Nisse hade valt ut ett par låtar som krävde ekvilibristik i den högre skolan och han satte toner, känsla och takt prefekt!

Alla fick möjlighet att visa vad jazz går ut på och dessemellan visade vännerna tillsammans att det räcker så gott med tre instrument för att skapa rätt stämning.
Publiken var också med på noterna och varje soloinsats möttes av applåder! Dessa var musikerna mer än väl värda! Jag, som normal inte lyssnar så mycket på jazz, tyckte att det här gav mersmak! Tack ska ni ha, Nisse Sandström, Marcus Eriksson och Jerker Hårdänge! För min del är ni hjärtligt välkomna tillbaka!

torsdag 10 augusti 2017

Hösten smyger in


Vintern, våren och nu sommaren har varit ovanligt torra i mina trakter. Nu börjar hösten smyga sig inpå knutarna. Jag var ut en sväng i går eftermiddag och det var inte svårt att hitta spåren. 

Ormbunkarna håller på att byta färg.
Mjölkörtens frön flyger med vinden och kvar står de uppkrullade fröställningarna. 

En liten fluga hade hittat en vacker blommande vägtistel vilken den bevakade intensivt. Det är en gul glasvingefluga, en hane, som valt ut tisteln till att bli hans revir. Nu hoppades den på att få sällskap av någon söt hona. Den är så blank på ryggen att man kan spegla sig där.
Olvonens bär börjar rodna och även bladen tonar mot rödlila.

Den lilla blåklockan är härdig och håller ut långt in på hösten

I skogens skugga har har inte mjölkörten blommat färdigt än.

Däremot är rönnbären långt på väg mot full mognad.
Det är fortfarande långt kvar till september men det känns mera som den månaden än augusti just nu.