Gryning

Gryning

måndag 20 mars 2017

Att gå mot ljusare tider


I söndags ämnade jag försöka möta solen då den klev upp över skogen vid Krämbol. Jag hann dit några minuter innan den började synas.

Flyget var också uppe.
Även fåglarna var på alerten.
Så kom då solen.
Jag var inte ensam ute. Över åkern bakom mig smög det fram en nyfiken men något skygg katt.
När nu solen vaknat började jag dra mig hemöver. Stegen gick mot Genne och Backasjön. Det fanns en aning sjörök över vattnet.
Då jag såg vintergäcken undrade jag vem som gäckades med vem.
Knölsvanarna höll på att förbereda frukosten.
Vattet rann med stillsam värdighet förbi Värmbol.

Solen hade kommit upp en bit men än fanns det en hel del rimfrost kvar att värma bort.

För min del väntade söndagens frukostmacka att bli gjord. Mjukt tunnbröd, ost och rökt kycklingpålägg är rätt gott.

söndag 12 mars 2017

Morgon med rimfrost


Redan under fredagseftermiddan började planerna på en morgonpromenad att växa till. Frågan då handlade mest om i vilken riktning jag skulle gå för att möta soluppgången. Djulö gärde är fint om det ligger dimmor över åkrarna men Sjöholm och utsikten över Näsnaren är inte så tokig den heller. Jag ställde klockan på väckning vid 4 och beslöt att vädret fick avgöra vart jag skulle ta vägen.

Väckningen fungerade men jag kände ingen lust att gå upp genast och somnade raskt om. Kort efter vaknade jag igen av skarpa smällar utomhus. Det visade sig att någon tänt på en övergiven gammal Ford. Ägaren bodde här på samma våning som jag förra vintern men flyttade senare till grannhuset.  Han behövde vid ett tillfälle få hjälp att hitta en bilmekaniker. Han fick inte igång bilen och jag fick ett intryck av att det nog kunde bli svårt att få den Forden genom bilbesiktningen. 

Nåväl han fick hjälp och måtte ha fått bilen att gå bra också för jag har sett honom tillsammans med hustrun åka och handla. Nu har den bilen kört hem sin sista matkasse. Samma natt brann ytterligare två bilar, en redskapsbod och två sopkontainer. Det märkliga var att detta inte handlade om någon form av upplopp utan fordonen stod övergivna långt utanför stan och förefaller ha antänts av bilburna personer. 

Det är flera mil mellan brandplatserna och även de övriga bränderna har långt mellan sig. Hursomhelst smällarna gjorde mig nyfiken och jag fick på mig kläderna och hoppades få knäppa foton av brandkårens arbete men de hann bli klara innan jag kom ut. 

Vädret var klart men jag skulle inte hinna till Sjöholm innan soluppgången. Det fick bli ett försök vid Backa istället. Överallt längs vägen dit stod det växter med rimfrost på sig.

Gryningshimlen speglade sig i åvattnet vid Värmbol.

Precis lagom började solen visa sig. Jag ställde mig i skydd av av en björk så att solen inte skulle blända kameran.

Invid vägen mellan Backa och Hovmanstorp såg jag dovhjortar men ljuset i granskogen var inte tjänligt nog för min kamera. Bättre gick det då jag kom till Hovmanstorp. Även där glittrade rimfrosten på växternas fröställningar.
Vid Hultstugan stod en nyponbuske. Även den fick vara med på bild eller rättare sagt ett genomfruset par av nyponen.
Rimfrosten fanns överallt. Här är det ett stenröse på en åker som iklätt sig galastassen.
Gryningen blev snart en klar dag och morgonsolen strålade högt på himmelen.
Träden som nåddes tidigast av solenergin började tappa glittret men de som stått längre i skuggan såg fortfarande granna ut.
Ute på Backasjön var det ett liv och ett kiv för att citera Strindberg. Det visade sig vara en grågås som fattat tycke för en redan upptagen hona och hennes partner uppskattade inte rivalens försök att flörta med henne. 
Så trots att jag mest tänkt ligga och lata mig på lördagsmorgonen kom jag ut ändå men jag måste säga att nog tog omständigheterna till onödigt starka medel för att få mig på benen.

torsdag 2 mars 2017

Skogstokig


Det är mars nu men jag är inte färdig med februari än. Det är av allt att döma en månad jag har minst lust att göra något vettigt i men däremot istället hittar på en massa annat för att få tiden att gå. 

Någonstans i slutet av november började den här grå, apatiska februarikänslan att växa fram. Jag vill då helst hålla mig inomhus och redigera gamla foton. Lusten att skaffa nya aktuella och snygga avtog så sakteliga och kom i februari att befinna sig nära döden. Det spelade ingen roll om det var bra fotoväder eller inte, jag satt vid min dator och försökte förbättra gamla bilder. 

För att få någon struktur på det hela försökte jag välja ut 50 utställningsfoton efter något mysko tema som vilken socken de tagits i eller vilket innehåll de hade. Jag skapade årsböcker och lade ned en kopiös mängd timmar på att hitta slagkraftiga bilder, vilka kunde passa in i en fototävling med blå färg som tema. 

När jag så inte längre kunde hitta på något bättre förslag lade jag alltihop i en mapp och rensade bort alla dubletter. Det blev 365 foton kvar. Ett foto per dag under ett år skulle det kunna bli. Nu sitter jag och går igenom dem igen. Några hade nämligen undgått att bli omredigerade. Det ska det bli ändring på! De äldsta fotona saknar jag originalen till men de från 2013 och framöver har dem kvar men om det behövs åker originalet fram och jag börjar om från början på en kopia av det. 

Det värsta med den olusten att gå ut, är jag inte får fram nya bilder till nästa års väggalmanacka. Jag ska ha ett nytt foto för varje månad. Det såg länge ut som februari skulle bli utan illustration men i tisdags, februaris sista dag, nådde galenskapen såna höjder att den här gubben med kameran i högsta hugg skenade till skogs. Nåja, skena och skena, det är många år sedan jag gjorde sånt men jag linkade i alla fall iväg och hamnade på ett ställe där det var en aning dimmigt. Då var det liksom att livsandarna vaknade till en aning och kameran fick börja ta för sig.

Här kommer några av de foton jag fick med mig hem. Den här stigen följer ett kärr och det var från snön och isen där som dimman steg. 
Jag tror att den här skogen längre tillbaks har varit betesmark men numera är det en planterad skog med huvudsakligen gran och enstaka tallar. Vore det inte för vildsvinens härjningar skulle det vara en bra svampskog men grisarna har saboterat de flesta av mina kantarellställen.

Hade jag haft stövlarna på hade jag inte nöjt mig med att kika ned mot kärret, då hade jag klivit runt i det. Det växer alar, sälg och björk där men här på sluttningen är det granen som dominerar.
Jag gillar att plåta dimmor. De ökar vildmarkskänslan.

Mossiga stenar är inte så tokiga motiv heller. 
Hur det nu var, kom jag ut ur skogen igen och framför mig hade jag vägen mot Krämbol och kunde konstatera att där i vägkanten var hasselns hängen startberedda

Där fanns min välkända favorit, den gamla linden.
Jag tycks ha skaffat mig vissa ovanor. Det finns ställen där jag alltid stannar och knäpper ett foto eller två. Linden är ett sånt ställe. Björken uppe på kullen är ett annat.


Kardborrar tillhör inte mina favoriter men ibland när galenskapen som värst hakar tag i mig, kan det bli ett foto av såna också.
En blåmes hade hittat en buske den gillade. Jag misstänker att den fågeln tänkt sig att bygga bo där. Nu gällde det att locka till sig någon som kunde tänka sig dela det projektet med honom.
Kanalen vid Krämbol låg spegelblank. Åter igen ett sån där ställe jag stannar för att ta något foto.
Vid det här laget började mitt knä tycka att det var dags för hemgång och så fick det bli. Februari blev nog inte utan foto i år heller.

onsdag 1 mars 2017

Mars


Så var det dags att vända blad igen och min väggalmanacka kommer den här månaden att ha ett foto som visar en del av det man kan se tvärs över sjön från badplatsen vid Duveholmssjön räknat. 

fredag 3 februari 2017

Blue, blue feeling


Jag har ju skaffat mig ovanan att försöka vinna pris i diverse fototävlingar. En gång har jag lyckats men hur nära eller långt ifrån jag varit mitt mål i övriga tävlingar, har jag ingen aning om. Förra året deltog jag i två tyska tävlingar. En handlade om ljuset i gryningen eller kvällningen. Den andra behandlade färgen blå detaljer eller blå miljö. Jag blev som sagt utan pris i dem.

Nu har ett inhemskt företag som är samarbetspartner med den tyska tryckerikoncernen startat en likadan blå tävling i Norden. Tävlingen drog igång i december förra året och har så sakteliga börjat få in foton. Jag ska väl också göra ett försök vad det lider men än så länge handlar det för min del om att leta fram möjliga kandidater ur arkivet och se ifall jag kan få dem så snygga att de kan vara med ände till priserna ska fördelas. 

Det lär dyka upp en hel del förhoppningsfulla fiskmåsar mot blå himmel, vita svanar på blått vatten, för att inte tala om blåsippor, blåklockor, violer och förgätmigejer bland de till tävlingen inskickade fotona. Där kommer konkurrensen att vara stenhård. Jag tror därför att det kommer att krävas något annat och mindre vanligt och gärna lite avvikande men jag vet inte vad. 

Jag har grävt djupt bland gamla årgångar av bilder för att se ifall det finns någon kvar, som jag skulle kunna fräscha upp. Samtidigt innebär det att jag stundom kommer till vägs ände med somliga kandidater men trots det inte blir tillräckligt nöjd med resultatet. Några av de ratade kommer här nedan.

Den här bilden med blått vatten och en strömstare är ratad därför att inte enbart vattnet blev blått utan även fågeln. Jag tror det är noga med såna detaljer.
Den här kvällsbilden har fokus på fel ställe. Även såna detaljer kan ha betydelse när pristagarna ska utses.

Den här kvällsbilden är väl mera svart än blå och man knappast kalla himlen för en liten detalj.

Trollsländan har varit med förr men har sedan dess fått sig flera omredigeringar. Här tror jag att jag borde ha försökt få hela insekten i fokus och inte enbart de centrala delarna då fotot togs.

Den här förgätmigejen har en vacker form men är inte skarp nog i detaljerna. Oskärpan kommer fram då fotot förstoras.

Violen deltog i den tyska tävlingen men ingen ville se närmare på den. Kanske var den för blyg.

Utsikt från Östfjället i Sälen. Kan man reducera halva Dalarna till att bli en liten blå detalj i tillvaron?

Tranor i morgondimma. Hur jag än försökte fick jag inte till dem och dimman.

Över morgondimman flög de här grågässen men det hjälps inte. Hur mycket jag än försöker få fram de blå nyanserna blir resultatet lila längst ner.

Det här fotot blev helt enkelt för risigt.

En blåvinge är ju alltid en blåvinge men har jag inte någon som är lite bättre ändå?

Idag har jag plockat fram och putsat upp 11 kandidater men endast 10 får delta. En av dem kommer alltså att få göra de härovan sällskap. Tävlingen avslutas sista juni i år. Det innebär att jag har möjlighet att hitta nytagna foton, vilka är bättre dem som idag är tänkta att få delta. Jag tänker vänta tills efter midsommar innan jag skickar in mitt bidrag.

onsdag 1 februari 2017

Februari


En ny vintermånad är här men särskilt mycket snö finns inte i mina trakter. Av plogvallarna ligger endast få och små vita klickar kvar, vilka på så sätt snitslar vägar och gångbanor. Det kanske kommer mera snö innan månaden är över. Jag tror att de som tränar inför Vasaloppet skulle uppskatta att ha stått på skidorna några gånger innan det blir dags för tävling.

På min vägg hänger den bilden från Svartbäcken. Den representerar februari i min väggalmanacka.



onsdag 25 januari 2017

En hel del träsmak


Det var lördag och det förväntades bli solsken. Så mycket av den varan märktes inte av då jag satte mig i hyrbilen och for bort till Gersnäs. Molnigheten höll i sig under den första halvtimmen medan jag knallade runt i en beteshage med gott om ekar. Grått ljus och grå träd blir ingen bra kombination för den som föredrar att fotografera miljön i färg men när väl solen fått hål på molntäcket uppstod helt andra fotomöjligheter.

De här fotona är en del av alla jag fick med mig. De första fyra är från hagen med flest ekar.




Solen hade nu tagit över himlen helt och jag traskade över vägen och in i en hage med färre träd men många stora lindar. Det var dock inget av dessa som jag först ägnade mig åt. I ett litet snår med nypon och hallon hittade jag ett grässtrå med lysande droppar.

Därefter gav jag mig på den här gamla skogslinden.


Helt tomt på träd var det inte. Jag vill minnas att dessa också är skogslindar.
Här framme på berget finns en sittbänk. Där finns även ett bra bord för den som vill sätta sig i hagen en sommardag och njuta av livet, fågelsången och utsikten över Näsnaren.
Många av träden har en beläggning av gulmjöl, Chrysothrix candelaris.

Ute på Näsnaren åkte man skridskor eller fiskade.
Jag tog god tid på mig i hagarna. De har en miljö jag trivs i.