Gryning

Gryning

torsdag 1 december 2016

December


Det här fotot representerar december i årets almanacka. Av trycktekniska skäl är decemberfotona ett år gamla redan då de går i tryck. De har med andra ord blivit vällagade julostar när de äntligen får tas fram och visa upp sig.
I övrigt kan jag berätta att det drar ihop sig till den årliga besiktningen. Jag var till labbet och lämnade blodprover i morse och i nästa vecka ska jag träffa läkaren och få veta att jag är för fet och att han nog ska ändra lite bland blodtrycksmedicinerna. 


tisdag 29 november 2016

Stiltje råder i höstmörkret


Här händer inte mycket stort för världen. Det mesta av tiden har ägnats åt att ur högen av gamla foton välja ut några som skulle tänkas kunna ingå i en eventuell utställning. Att jag skulle åstadkomma något dylikt kan säkert låta storskrävligt men det går ju i alla fall att drömma om det. Jag tror inte det är på antalet dugliga foton, som ett sånt projekt skulle falla, utan mera i så fall på kostnaden att låta trycka upp dem i passande storlek. Även om det görs på vanligt papper så kommer det att bli en betydande totalkostnad. Utställningslokal är däremot inget större problem. Det går till exempel att boka in sig en vecka på biblioteket. Där finns enkla utrymmen avsedda för dylika publika ändamål.

Igår morse var jag ut med kameran. Det är inte så ofta den fått komma ut i friska luften den här hösten. Vi gick förbi Backa, Hovmanstorp Hultstugan, Bonneråd och hem igen. Vid Backa och Hovmanstorp fanns det dovhjortar på avstånd men inga ville visa upp sig, utan de höll ett onödigt stort säkerhetsavstånd och helst inne i skuggade områden eller högt gräs med uppväxande granplantor vilka dolde det mesta av djurens kroppar.

Jag fick rikta in mig på att försöka hitta något annat som även den uppgående solen lyste på. Vid Hultmanstorp stod de här björkarna.


Vid Hultstugan satt ett domherrepar och spisade frukost på brännässlefrön. 



Sedan domherrarna efter ett tag tyckt att nu fick det räcka med poserandet, såg jag inget som jag föll för. Visst fanns det möjliga motiv men jag har redan så många foton av dessa vyer att jag inte kände det som någon större förlust att avstå från att plåta dem en gång till. Nu är det så att jag mycket väl kan kallas för en konsekvent inkonsekvent människa och följaktligen blev det en del fotografiska upprepningar trots allt. Fröställningarna till det invasiva ogräset gullris har jag samlat på mig en del foton av genom åren. Nu blev det några till.

Ett av fotona ovan skulle kunna tänkas ingå i en eventuell utställning.

torsdag 17 november 2016

Ett slags redovisning


Den 15:e november var sista dagen för tävlingen för foton med blått i någon form och kulör som gemensamt tema. De foton jag ställt upp med finns här: I det blå. Ett av dem, vinterfotot från Viren, har fått högsta betyg av besökarna men det behöver inte betyda att juryn tycker lika.

Den 16:e skickade jag iväg de foton som ska bli nästa års väggalmanacka. De ska komma i nästa vecka ifall allt går väl.

Idag den 17:e har jag sått 8 hibiskusfrön. Det är min hibiskus Kerstin som fått ge pollen till den röda hibiskusen.


Det blev som sagt 8 frön. Hibiskusfrön är i storleksordningen pepparkorn.
Nu får vi vänta ett tag innan vi får se ifall något frö grott också. Alla gör inte det och alla som försöker, samt kommer upp, klarar inte växa till sig och bli stora utan stannar i växten för att efter en lång tid ha pendlat mellan hopp och förtvivlan dö. Kerstin, min första egna hibiskuskorsning, är den som så här långt gått hela vägen.

tisdag 15 november 2016

10-års jubilem


Idag har det gått ett decennium sedan jag sålde huset och blev Katrineholmsbo. Katrineholmare blir jag aldrig, till det krävs att man är uppvuxen på orten men jag bor här i utkanten av bebyggelsen. Oftast lämnar jag den ryggen då jag tar kameran i hand och går på promenad.

Omgivningarna är annorlunda jämfört med trakten där mina rötter finns. Det innebär såväl möjligheter som begränsningar. Det är som regel lätt att hitta något vackert, spännande eller intressant att fotografera men det är oerhört svårt att hitta ett fiskeställe värt namnet. Det finns gott om sjöar och det finns fisk i dem också men man måste ha båt för att komma åt vattnet. Antingen står det villatomter i vägen eller så är stränderna täckta med tät vass långt ut i sjön.

Det regnar här. Jag hade planer på att gå ut en sväng men det kan vänta till en annan dag.

söndag 13 november 2016

Sparv i tranedansen


Det finns många grupper för fotointresserade på Facebook. Jag har varit med och är med i några av dem. Jag tror nämligen att jag kan lära mig mer av att se hur de duktiga gjort eller ibland fundera på hur jag skulle ha gjort i samma situation som just den fotografen befann sig i. Man vet ju inte allt om situationen men skulle jag ha redigerat fotot på samma vis? Det vet man inte men jag tror det ökar ens förmåga att se vad som kan vara viktigt att behålla i fotot och vad som går att ta bort, därför att stör mera än det tillför.

En av grupperna jag är med i kallas Skandinaviska fotoklubben. Det är flera tusen medlemmar där från ungefär min nivå upp till yppersta världsklass. Alla är inte aktiva samtidigt. Det är många som är yrkesverksamma fotografer och inte har tid att ständigt hänga på Facebook. I det gänget känner jag mig ofta son en sparv i tranedansen.

Kontinuerligt sker en bedömning av upplagda foton och de bättre tilldelas medalj och hamnar i klubbens årsbok. Sen finns det några fotografer som framstår som extra lysande förebilder och de tilldelas en särskild utmärkelse! Den stora fyren och den lilla fyren.

Årets fyren-pristagare och övriga medaljörer presenteras här. Välj gärna att se fotona i full skärm.

lördag 12 november 2016

Innan alla löv fallit


Det var min tvättdag. I tvättstugan hade maskinerna precis börjat göra sitt jobb och jag var på väg tillbaka till lägenheten då jag möter min fotograferande granne NatureFootstep. Hon berättade att hon hade fått några riktigt snygga foton och visade dem. Det var björkar med löven kvar och i trädkronorna fanns det snö. Hon hade därtill haft tumme med solen och fått perfekt ljus på flera av bilderna.

Jag hade inte tid att gå dit då men vädret skulle i stort sett stå sig och jag räknade med att kunna gå iväg till kyrkogården nästa dag. Det var nämligen där björkarna fanns. Morgonen kom och solen sken då jag gav mig iväg. En något orolig kråka gick framför mig.

Lite längre bort frestade dessa röda nypon mig till att ta foton.

På en av villatomterna satt en gärdsmyg och kvittrade glatt. Ungefär samtidigt som jag fått kameran fotoklar flög fågeln in i en thuja. Där satt den tryggt och sjöng vidare. Jag missade även en stor flock sidensvansar. Det verkade inte riktigt vilja bli min och kamerans dag.

Så var jag vid kyrkogården eller kanske man mera ska kalla det begravningsplats. Björkarna stod där med sina löv kvar men snön på dem hade fallit ned av solvärmen.



Då jag lämnade kyrkogården hörde jag flygande gäss och lyckades få flocken med på bild.
Nästa morgon hade jag planer på att söka dimmor och solsken. Det gick inte alls! Himlen var helt täkt av moln! Jag gick bara en kort sväng. Dels var fotoljuset inte så lyckat men sånt kan man i viss mån kompensera för men vad värre var, det var en förrädisk ishalka. Nu blev det endast några ytterligare höstlöv och så fick det vara bra så.





Om gärdsmygen håller till i villaområdet kanske jag kan komma åt den vid ett annat tillfälle.

tisdag 8 november 2016

En mulen söndag


Det blev söndag dags för nya försök att hitta något att fotografera. Först begav jag mig till motionsspåret vid Nävertorp. Där har man fällt en hel del skog för att ge området ner till Duveholmssjön ett mer parklikt utseende. Allt ris ligger kvar, så än är det mycket jobb kvar innan parkkänslan infinner sig. 

Intill finns ett hus som jag brukar fundera över då jag ser de gallerförsedda fönstren. Innestängd eller utestängd? Vad är det som gäller för dem som samlas därinne eller dem som går utanför? Vem skyddas mot vem?
I området som ska bli park fanns den här stubben, vilken skaffat sig en hel uppsättning hattar till skydd mot höstregnet.
Nästa anhalt blev Svartbäcken. Strömstaren såg jag inte men en del rinnande vatten fick jag se.



En plats som jag inte besökt på många år är Beckershov. Det var dags nu. Det finns ett berömt lusthus där.
Man har även dekorerat grindstolparna med pampiga lejon. De känner nog av klimatet tror jag.

Bilen är nu återlämnad och därmed kan den gångna helgen läggas till handlingarna.