Gryning

Gryning

lördag 15 juli 2017

Längs stigar och vägar i skog och mark


Jag planerade att gå iväg för att se ifall den fridlysta orkidén, skogsknipprot, blommade. Medan jag gjorde mig i ordning för detta, fick jag en fråga från min granne om jag ville följa med ut och leta blåbär. Jag tackade ja till det.

Först begav vi oss till orkidéstället. De blommade och blev vederbörligen avbildade,
En liten mygga satt på en av blommorna.

På en klöver landade en mindre tåtelsmygare.
Min granne, fotokonstnären Monica Johansson, NatureFootstep, hittade en liten orange fjäril, en mätare av något slag, vilken hon med mycket tålamod och många försök lyckades få foton av. Jag hade, på grund av defekt färgseende, svårt att upptäcka den insekten då den satt stilla så jag blev utan bilder.

Så var det det där med blåbär. Vi hittade ett fåtal och Monica hittade det enda bäret med någon smak. Det bäret smakade bärfis. Vi hittade även en vän i nöden, vilken själv var i nöd.

Vi gick en stund längs vägen till Krämbolsstugan men vi såg inga fjärilar eller sländor. Ängen stod sommargrön.
Älggräset har börjat blomma.

Slutligen såg vi en intressant installation.

Så var det med den promenaden. Fridlysta orkidéer blommar, blåbären är få och ännu färre smakar något, en vän i nöden behöver hjälp och konsten är alldeles åt skogen.


söndag 9 juli 2017

En vandring kvällen till mötes


Solen var ännu upp och över grusplanen kom en vit fjäril. Den landade i gräset intill mig. Jag har letat fram att den kallas vit borstspinnare.
Jag gick mot ån vid Värmbol. Den gamla smedjan speglade sig i vattnet.

Därifrån fortsatte jag mot Backa. I hagen stod en förvånad ko. Hon var nog inte van vid att det gick folk på vägen så sent.

Bortom Backa såg jag rådjur och dovhjortar på håll men nu var ljuset i skuggan inte tjänligt för min kamera. Bättre gick det att fånga in prästkragarna. De stod i alla fall stilla.

Himlen var på väg att sluta det trötta ögat i molnen.

Jag såg ytterligare hjortar och rådjur men även de befann sig långt bort och i rörelse. Då gick det lättare att plåta det speglade ljuset från gatubelysningen.

Kvällen var inne.

tisdag 4 juli 2017

Nu ska jag vara mallgroda hela dagen


Jag är med på en internationell fotosida på Facebook. Sidan heter Arte II. Administratörerna brukar kora dagens 10 bästa foton, veckans 10 bästa och månadens bästa. Månadens bästa brukar presenteras i en video.

Detta är videon för juni.

Se den gärna i full skärm!

måndag 3 juli 2017

På fjärilsjakt bland blommor och blad.


Det föreföll vara ett passande väder för fjärilar att flyga i. Flugor och steklar klarar tuffare vindpustar än fjärilarna, så varmt och någorlunda vindstilla är fjärilarnas klimat.

Jag hann med att få ett par växtfoton i förbifarten. Toppklockan är mera vanlig i rabatter än utanför trädgårdarna men den växer även vild i sydöstra Sverige.

Jag gick även förbi en dikesslänt med ett fint bestånd av prästkragar.
Det finns även ett ställe med långa revor med björnbär. Lätt att snubbla i för den som inte ser efter var den sätter fötterna.
Innan jag hittade fjärilarna hann jag även få se backvial med någon art av svarta blanka bladbaggar på.

Först fram för fotografering kom en luktgräsfjäril. De kommer att dominera området strax ovanför och i halvhögt gräs under juli.
På ängen växte det flera klöversorter. Det här är alsikeklöver.

Så hittade jag äntligen en blåvinge son ville vara med på bild. Det är en ängsblåvinge.

Fjärilen flög bort men kom tillbaka och ville vara med på fler bilder.
När så blåvingen visat för de övriga att jag inte var så farlig var det fler som ville vara med. Den här pärlgräsfjärilen vågade till slut ställa upp.

Även en ängssmygare ville visa sig kavat och stramade upp hållningen medan den lagom världsvant sippade på en klöver.
Så återstod det för mig att vandra stigen tillbaka.

Så får vi se vart nästa promenad tar vägen. En annan gång ...

lördag 1 juli 2017

Juli


På väggen hänger den kronhjort. Förra året odlades det mycket raps på på Claestorp. Rapsen lockade till sig mycket vilt och däribland kronhjortar.


torsdag 29 juni 2017

Jakten slog fel


Tanken var att jag skulle ge mig ut för att försöka fotografera fjärilar. Solsken och vindstilla väder var det. Precis vad flygande insekter gillar! Det finns en äng som jag någon gång helt poetiskt kallat ”Ängen där rådjur betar och fjärilar flyger.” Dit var jag på väg.

En kompis fick se mig och ville att jag skulle komma in på hans tomt och prata en stund. Det tyckte inte hans hund om. Hon är i grunden en hjärtegod tik men mig avskyr hon. Hade hon inte stått inspärrad på altanen med husse skulle jag ha fått se på annat! Det förklarade hon klart och entydigt! Nåväl, jag kände mig inte särskilt skrämd av henne och jag lyckades även fånga hennes sorgmodiga blick genom altanens ribbstaket.
Vi pratade en stund och hunden lugnade ned sig. Då jag passerade granntomten betade ett rådjur, en get, där handelsträdgården förr fanns. Så långt var allt enligt beräkningarna. I förbifarten hann jag med att få en käringtand på bild också. 


Nu var det bara det där med fjärilarna flyger. Det var precis vad de gjorde. Inte över den ängen men över nästa vid Luvsjön. Fjärilarna vägrade landa i min närhet. Då kom sländorna vid Luvsjön till min undsättning.

En större sjötrollslända hade hittat en behaglig plats i solen.
Sjötrollsländan, det är en hane, hade en antagonist! Det var en fyrfläckig trollslända, också en hane, vilken ansåg att den blå inkräktade på livsutrymmet. 
Så fort någon av dem försökte fånga ett byte, kom den andre och försökte mota bort den förste. En flickslända, en större rödögonflickslända, även den en hane, försökte också få vara med och dela på livsutrymmet men den hade inte mycket att säga till om.
Ytterligare en flickslända, mörk lyrflickslända, återigen en hane, försökte hitta en passande plats att vila på.
Alla dessa hanar höll sig i närheten av det vatten, de levt i under den tid då de var nymfer. Honorna hade efter att de kläckts lämnat sjöns stränder åt hanarna, för att själva söka sina jaktmarker långt bort. En dag skulle de återvända till sjön för att para sig. Det var den dagen hanarna väntade på.

I nattmörkret


Det kom ett infall och slog ned i mitt huvud. Därmed stod det klart i blixtbelysning att jag skulle ge mig ut och försöka hitta nattliga vyer. Det var till Djulö gärde jag skulle bege mig.

Så jag tog kameran i hand och traskade bort mot järnvägen och under den.

Djulö gärde låg tyst och stilla i nattmörkret. I allén mötte jag en grävling, vilken travade i rask takt mot och förbi mig på bara någon meters avstånd. Där lämnade den ett doftspår och travade oberört vidare. Allt gick för fort för att kameran skulle hinna med i det klena ljuset från alléns vägbelysning.
Jag traskade vidare och med tiden stod jag uppe på Gatstuberget och såg mot Djulö.
Vid det här laget började jag bli trött och promenadens tempo sjönk medan solen sakta steg i nordost. Ljuset nådde så småningom molnen.

Nöjd med min promenad somnade jag ovaggad då jag kom hem.